genhet at republikens president, hvilkens handlingssätt i detta afseende förtjenade mycket loford. I afseende på National anmärker en tidning: pHr Bairocke bestiger triumferande tribunen och förklarar, till bevis att regeriogen icke ämnar blifva svar skyidig på hrr Dufaures och Jolys interpellationer, stt åtal blifvit anstäldt mot — National, som redan biifvit seqvestrerad. Hvad tycks om en sådan fint? Constilutionnel syndar, den syndar i regeringess namn och regeringen rigtsr bugget af rittvisans straffande svärd mot — National, eme-! dan derna tidning vågat upptaga det Bonapartistiska bladets utmaring och tadlat regeringen för dess tystnad., På ett annat ställe yttras i samma tidning : hland annat följande: Bonapartisterra tumla om i ett dimmigt rus.! Jag kävser icke inom hela partiet någon enda man af politiskt värde och talang. De som omedelbarli-: gen omgifva presidenten kunna icke ens upptagas i ingen; de lefva bott på presidentens bekostnad; och hvad de gamla skägg-gubbarne och de uogasabelsläparne beträffar, så äro äfven de en alltför obetydlig autoritet på intelligensens och den rådslående politikens område. armeen kan L. Bonaparte icke räkna, så; a öfvergifver konstitutionens stråt. I naa försvinra de såväl i fysiskt, comj: ende magra Borapartisterna för de. tierces öfverligsna antal, och om presiden bysa den gudafö na tanke (som jag dock icke påstår) att räkna på främmande mekters bistånd, så är jz öfvertysad att han begår en missräkning äfven i detta afseendet, att ett sådant bistånd förr: skulle åsyfta hvarje annan resteuration, än keisar-! thronens ! Oceleacister och legitimister kunde åstadkomma ! ett starkt parti, om de hölle tillsammans. Men sås dant likväl omöjligt och deri ligger deras svaghet... Leg I siiimisterna bata orlesnisterna säsom intriganta och samyvetslösa menniskor och till denna mo IE raliska fisndskap kommer äfven de b-segrades afsky f för sine besegrar. Orleanisterca emickra legitimir sterna och bandtera dem såsom ett nyttigt verktyg eller såsom en välkommen hjelptrupp; men i sjelfva k verket förakta de dem såsom et gammalt utlefvadt, I odugligt och förrostadt parti. Bland bourgeoisien I hafva lezitimisterna intet anhang, utom i några fåle departe ter; Orleanisterna något mer. Men foike älskar bvarken det ena eller andra partiet. Jag betviflar icke, att det i begze lägren finzas I många, alltför många, hvilkas samveten icke skulle bäfva til:bika för en allians med kossackerna mot demokratien. Men ett är det syndiga, stilla begä-, re!; ett annat den verkliga handlingen... Hvad skall jag säga om nationalförsamlingens pluralitet och om regeringen? — Besyvnerligt, un derbart!!! I samma mån som den demokratiska vågen stiger och skummas, ju mera manande och tydlig den visshet blifver, att huvudstadens och departementernas befolkning, ja att sjelfva armeen är benägen att förklara sig för den demokratiska republikens, befästande och upprätthållande; desto förvägnare., drifva de högsta anförarne statsskeppet in på godi tyckets och lagföraktets klippa. Detta har af gammalt varit svaga regeringars arfsynd ! Från Algier skrifves den 10 April, att den marockanska gränsen blifvit hemsökt af ett! riktigt röfvarekrig. 1849 års torka och dåliga! skörd hafva likaledes bidragit att försätta Marocco i det ömhligaste läge. Monitören för den 16 April offentliggör en jemnförande berättelse om de indirekta utskyldernas belopp under sistförflutne trenne månader. De inbragte i år 3 344000 francs mer än under motsvarande qvartal år 1849; utan saltskattens förminskning skulle beloppet hafva stigit till 8 millioner. — : -rA HH Med snällposten ankomna franska tidningar af den 18 April berätta nu åter, att Union eleetorale definitift till valkandidat antagit Leclerc, hvilken erkännes såsom sådan af hela det konservativa partiet med legitimisterna inbegripna. Samma dag hade nationalförsamlingen diskuterat deportationslagen. Jules Favre talade med liflighet mot den punkt, der regeringen såsom högsta straffgrad föreslår fängelse på sjelfva deportationsorten. Denna grad borde, enligt talarens åsigt, utgå. I Angers hade 229 soldater omkommit. L. Bonaparte reste dit vid middagstiden den 18:e, sedan han förut utfärdat 48 utnämningar inom hederslegionen. Det berättas att Csbet velat återvända till Frankrike, men att konsuln vägrat boncm pass. I en tidning läses följande om social-demokraternas valkandidat, den bekante författaren Eugene Sue: pEugene Sues namn har erhållit en utomordentlig popularitet alltsedan utgifvandet af Parisermysterierna, hvilka utgjorde följetong i Journal des Debats och i hvilka han, på en tid, då socialismen icke var mode eller industri, visade känsla för de fattigas lidanden. De konservativa organerna börja nu anfalla honom med yttersta häftighet och sammanplocka (såsom Journal des D5ats, Patrie m. fl.) en hop absolutistiska och legitimistiska yttranden ur hans äldre romaner, isynnerhet ur hans trosbekännelse i företalet tillpVakttornet KoatVäönp, hvarest Sue t. ex. förklarar, att de sluga personer, hvilka en gång, för att komma till makten, sagt till folket: Du är suveränt !, för evigt förtjenade förakt och afsky. En annan tidning betecknar honom såsom candidat des chouettes, chourineurs, fortillardsp, AFc.; en annan åter meddelar ett bref af Eugene Sue, som från början till slut är skrifvet på tjufspråket., Flera franska tidningar talade nyligen i obestämda uttryck om en sammansvärjning, som skulle hafva föranledt talrika bäktningsåtgärder i flera städer, såsom i Amiens, Caen och Havre. La Presse berättar nu, att en mängd häktade personer verkligen för kort tid sedan ankommit från dessa städer ti!l Paris och blif vit fördelade på fängelserna Sainte Pelagie oct Madelonettes. i TYSKLAND. Uti Preussen vägrar det katholska prester skapet att aflägga ed på författningen, annor led.s än und:r förbehåll af kyrkans rättigheter. Från Köln skrifves att der kommer at!