genhet at republikens president, hvilkens hand-
lingssätt i detta afseende förtjenade mycket
loford.
I afseende på National anmärker en tidning:
pHr Bairocke bestiger triumferande tribunen och
förklarar, till bevis att regeriogen icke ämnar blifva
svar skyidig på hrr Dufaures och Jolys interpella-
tioner, stt åtal blifvit anstäldt mot — National,
som redan biifvit seqvestrerad. Hvad tycks om en
sådan fint? Constilutionnel syndar, den syndar i
regeringess namn och regeringen rigtsr bugget af
rittvisans straffande svärd mot — National, eme-!
dan derna tidning vågat upptaga det Bonapartistiska
bladets utmaring och tadlat regeringen för dess
tystnad., -
På ett annat ställe yttras i samma tidning :
hland annat följande:
Bonapartisterra tumla om i ett dimmigt rus.!
Jag kävser icke inom hela partiet någon enda man
af politiskt värde och talang. De som omedelbarli-:
gen omgifva presidenten kunna icke ens upptagas i
ingen; de lefva bott på presidentens bekostnad;
och hvad de gamla skägg-gubbarne och de uogasa-
belsläparne beträffar, så äro äfven de en alltför obe-
tydlig autoritet på intelligensens och den rådslående
politikens område.
armeen kan L. Bonaparte icke räkna, så;
a öfvergifver konstitutionens stråt. I na-
a försvinra de såväl i fysiskt, comj:
ende magra Borapartisterna för de.
tierces öfverligsna antal, och om presiden-
bysa den gudafö na tanke (som jag dock
icke påstår) att räkna på främmande mekters bistånd,
så är jz öfvertysad att han begår en missräkning
äfven i detta afseendet, att ett sådant bistånd förr:
skulle åsyfta hvarje annan resteuration, än keisar-!
thronens !
Oceleacister och legitimister kunde åstadkomma !
ett starkt parti, om de hölle tillsammans. Men sås
dant likväl omöjligt och deri ligger deras svaghet...
Leg
I
siiimisterna bata orlesnisterna säsom intri-
ganta och samyvetslösa menniskor och till denna mo IE
raliska fisndskap kommer äfven de b-segrades afsky f
för sine besegrar. Orleanisterca emickra legitimi- r
sterna och bandtera dem såsom ett nyttigt verktyg
eller såsom en välkommen hjelptrupp; men i sjelfva k
verket förakta de dem såsom et gammalt utlefvadt, I
odugligt och förrostadt parti. Bland bourgeoisien I
hafva lezitimisterna intet anhang, utom i några fåle
departe ter; Orleanisterna något mer. Men foi-
ke älskar bvarken det ena eller andra partiet.
Jag betviflar icke, att det i begze lägren finzas I
många, alltför många, hvilkas samveten icke skulle
bäfva til:bika för en allians med kossackerna mot
demokratien. Men ett är det syndiga, stilla begä-,
re!; ett annat den verkliga handlingen...
Hvad skall jag säga om nationalförsamlingens
pluralitet och om regeringen? — Besyvnerligt, un
derbart!!!
I samma mån som den demokratiska vågen sti-
ger och skummas, ju mera manande och tydlig den
visshet blifver, att huvudstadens och departemen-
ternas befolkning, ja att sjelfva armeen är benägen
att förklara sig för den demokratiska republikens,
befästande och upprätthållande; desto förvägnare.,
drifva de högsta anförarne statsskeppet in på god- i
tyckets och lagföraktets klippa. -
Detta har af gammalt varit svaga regeringars arf-
synd !
Från Algier skrifves den 10 April, att den
marockanska gränsen blifvit hemsökt af ett!
riktigt röfvarekrig. 1849 års torka och dåliga!
skörd hafva likaledes bidragit att försätta Ma-
rocco i det ömhligaste läge.
Monitören för den 16 April offentliggör en
jemnförande berättelse om de indirekta utskyl-
dernas belopp under sistförflutne trenne må-
nader. De inbragte i år 3 344000 francs mer
än under motsvarande qvartal år 1849; utan
saltskattens förminskning skulle beloppet hafva
stigit till 8 millioner.
— : -rA HH
Med snällposten ankomna franska tidningar
af den 18 April berätta nu åter, att Union
eleetorale definitift till valkandidat antagit
Leclerc, hvilken erkännes såsom sådan af hela
det konservativa partiet med legitimisterna inbe-
gripna.
Samma dag hade nationalförsamlingen disku-
terat deportationslagen. Jules Favre talade
med liflighet mot den punkt, der regeringen
såsom högsta straffgrad föreslår fängelse på
sjelfva deportationsorten. Denna grad borde,
enligt talarens åsigt, utgå.
I Angers hade 229 soldater omkommit. L.
Bonaparte reste dit vid middagstiden den 18:e,
sedan han förut utfärdat 48 utnämningar inom
hederslegionen.
Det berättas att Csbet velat återvända till
Frankrike, men att konsuln vägrat boncm pass.
I en tidning läses följande om social-demo-
kraternas valkandidat, den bekante författaren
Eugene Sue:
pEugene Sues namn har erhållit en utom-
ordentlig popularitet alltsedan utgifvandet af
Parisermysterierna, hvilka utgjorde följetong
i Journal des Debats och i hvilka han, på en
tid, då socialismen icke var mode eller indu-
stri, visade känsla för de fattigas lidanden.
De konservativa organerna börja nu anfalla
honom med yttersta häftighet och samman-
plocka (såsom Journal des D5ats, Patrie m. fl.)
en hop absolutistiska och legitimistiska yttran-
den ur hans äldre romaner, isynnerhet ur hans
trosbekännelse i företalet tillpVakttornet Koat-
Väönp, hvarest Sue t. ex. förklarar, att de sluga
personer, hvilka en gång, för att komma till
makten, sagt till folket: Du är suveränt !,
för evigt förtjenade förakt och afsky.
En annan tidning betecknar honom såsom
candidat des chouettes, chourineurs, fortillardsp,
AFc.; en annan åter meddelar ett bref af Eu-
gene Sue, som från början till slut är skrifvet
på tjufspråket.,
Flera franska tidningar talade nyligen i o-
bestämda uttryck om en sammansvärjning, som
skulle hafva föranledt talrika bäktningsåtgär-
der i flera städer, såsom i Amiens, Caen och
Havre. La Presse berättar nu, att en mängd
häktade personer verkligen för kort tid sedan
ankommit från dessa städer ti!l Paris och blif
vit fördelade på fängelserna Sainte Pelagie oct
Madelonettes.
i TYSKLAND.
Uti Preussen vägrar det katholska prester
skapet att aflägga ed på författningen, annor
led.s än und:r förbehåll af kyrkans rättighe-
ter. Från Köln skrifves att der kommer at!