hjordar af bisonoxar, som göra slätterna nära på
svarta, borde följa oss på vår väg från Independence,
på Santa-Fe-vägen till Bents Fort vid Arkansjöarne.
Allt efter som-vi reste för att söka guld, hörde vi
gyldene berättelser. Åttatio mil bortom denna punkt
skulle vi nå en sträckning af the Rocky Moun-
tainso kände såsom Iaos Bergen; der är ett ny-
bygge af Trapister, hvilka kalla nybygget Green
Horn. Vid detta ställe skulle vi lemna våra vag-
nar samt färdas femtio mil till Iaos guldgrufvor,
hvarest Mexikanerne i åratal hafva med blotta hjel-
pen af en spetsig käpp och en liten panna förskaf-
fat sig allt det guld de behöfde. Om sådant vore
förhållandet, hvad kunde icke raska Yankees, med stö-
rar, spadar och guldvaskare göra? Ingenting annat
än erhålla en fortyn just på detta ställe. Viafsände
dit en afdelning af oss och efter att hafva arbetat
troget under treveckors tid, återvände de och togo
fram sina gyldne skatter, uppgående till sex långa
bitar. Ack, hvilket bedrägeri! Californien föll genast
50 proc. i värde hos oss, och vi funno alla att vi
hade fått långa näsor. En tröst var det likväl att
veta att hundradetals voro i samma dilemma. En
annan svårighet hade vi att bekämpa: de gamla bergs-
trappisterne hade så försvårat Gila-vägen med otaliga
hinder, att vi blefvo snart öfvertygade, att vi voro på
den oriktiga stråten, undantagandes dem som alltid
äro döfva för förnuftet. En väg blef öppnad för oss
och snart skiljde sig femton af oss från sällskapet,
öfvergåfvo våra vagnar, kastade bort alla sådana små-
saker som äro nödvändiga för komfort, skaffade oss
en Delaware-indian som vägvisare och vände ansig-
ten rakt på Rocky Mountains, ärmnande att vid S:t
Bridgen uppnå den stora Californiska vägen. Jag
måste här anmärka att vår backlags-kamrat vid
namn Bensen, som ej kunde resa till häst, qvarblef
vid trainen, så att värt lag nu bestod af blott Ea-
sterman och jag sjelf. — Vår indian förde oss ge-
nast i bergen; än klättrade våra trogna packmul-
åsnor öfver höga berg betäckta med snö i Juli, än
nedstego vi i några djupa remnor emellan höga berg,
än genom någon täck dal — i dag kunde vi vada
genom strömmar — i morgon vara i hetsfagt efter en
elg, för att förskaffa o:s dess hud till förfäårdigande af
en kanot att öfverfara en ström, för djup för våra
mulåsnor.
Bisonoxar, elgar, björnar och antiloper skötos i öf-
verflöd af vår indiska vägvisare och tjente oss till
föda. Denna del af vår resa var i sanning storar-
tad; vår väg gick ibland fiendtliga indianstammar;
likväl kunde vår lots om aftonen säga till oss: Intet
tecken till indianer denna dag, alla kunna sofva i
lugn denna natt. Och sådan var vår resa för om-
kring 35 dagar i Rocky Bergen. En del af vägen
hade aldrig förut varit befaren af hvita män och
denna del af resan ersätter mig fullkomligt för alla
de mödor och motgångar jag utstått sedan jag lem-
nade Staterna. Vid vår ankomst till Fort Bidger
erforo vi att vi voro nära på de sista af den ofant-
liga emigranthopen på väg till Californien.
Från detta ställe reste vi till SaltLake City; utan
tvifvel har ni redan hört berättelser om detta ställe,
hvarföre jag ej behöfver vidare orda derom. — Från
denna punkt till Lawsons nybygge, vid Sacramento,
var resan af intet intresse så vidt sceneriet beträffar;
vi hade att genomgå ödemarker samt oändliga snår
af salviabuskar och ogräs.
I anseende till den sena årstiden och den mindre
faran för snön, skedde vår resa öfver Sierra Nevada
mer nordligt än den öfriga emigrantskarans kosa.
Sedan vi öfvergått Sierra Nevada och gjort en dags
marsch, träffade vi på Pittströmmen. Här utställde
vi en säker vakt, och bestod vårt antal vid detta
tillfälle af endast 7. Andra natten af vår kampering
vid denna flod, bundo vi våra !astdjur vid en krök-
ning af floden och tillredde våra sängar midt ibland
dem. Alla kände sig fullkomligt säkra och begåfvo
sig till hvila :som vanligt, men omkring kl. 3 på mor-
gonen blefvo vi uppväckte af min vän Easterman,
som med den mest bhjertslitande jemmer ropade:
Jag är skjuten! Jag är skjuten! I ett ögonblick
voro vi alla på benen och funno min värderade vän
dödligt sårad af en pil, som blifvit afskjuten af en
indian; och — sorgligt att berätta — lefde han blott
1!V, timma derefter. Vi hade att begrafva vår vän,
innesluten i ingenting annat än hens filtar, utan
någen ceremoni.
Af denna händelse torde ni finna att af mitt lag,
bestående af 8 vid afresan från Chicago, är jag den
ende som har anländt till Californien, efter att hafva
njutit den fullkorligaste helsa sedan jag lemnade
Staterna, och, hvad mig sjelf beträffår, ej rönt den
minsta olycka under en resa af nära 7 månader.
Ni kan sluta att vi uppstämde ett högljudt glädje-
rop, när Sacramentodalen först utbredde sig för vår syn.
Vår ankomst till en af de nordligaste nybyggena
skedde den femtonde Oktober. Vi reste sedan till
staden Sacramento, ett,ställe vid floden af samma
namn och grundlagd och uppbygd på den korta ti-
den af 4 månader. Jag är här — ni väntar tro-
ligtvis att få höra några gyldene berättelser. Alla
berättelser som läsas i Staterne hafva utan tvifvel
blifvit realiserade. Personer hafva verkligen upp-
gräft 13,000 dollars inom en eller två veckor. De
omtslade öfverdrifna priserne hafva verkligen betalts
för några artiklar, och der finnas personer som hit-
kommit öfver slätterna i år och återvändt fullt till-
fredsställda. Mången hade dock återvändt med en
förstörd helsa — led åt guldgräfning. Många till
och med landstiga i San Fransisco, erfara rätta till-
ståndet af affärerna, och seende sig beröfvade de
vanliga beqvämligheterna, återvända genast hem,
och kanhända göra de deri ganska rätt.
Men min egen tanka skall ni få. Hvilken som
heldst, som har någon ide om Illinoisäför 25 år se-
dan, kan bilda sig en om Californien i nuvarande
tid. Hvar och en får bygga sjelf sitt hus, koka sin
egen mat c. c. Grufvorna omkring detta ställe
äro femtio mil norr om Sacramentostaden, uti en
trakt af landet som är fullkomligt öde hvad vege-
tationen beträffar. Guld finnes i öfverflöd i landet.
Under de tvenne sista dagarne som jag gräft har
jag erhållit för 40 dollars. — För närvarande är
min helsa ganska god; jag har ett hus och lifsme-
del tillräckligt till våren. Jag är glad att jag har
kommit hit, och är nöjd. Jag har öfvergått berg,
slätter, ödemarker, aktat mig för indianerna och till
slut anländt till Californien, sett elefanten och be-
slutat, att, om helsan tillåter, hafva en dust med
honom.
Helsningar till alla. Samuel Breck.
(Insändt.)
Reflexioner föranledda af åtalet emot sjöman-
nen Nilson.
Det kan icke annat än bedröfva hvarje samvets-