. ,
Ett bref från Californien.
. Old Dry Diggings —
Öfre Californien 23 Nov. 1849.
Sedan jag nu anländt till Carlifornien utan någon
olycka, anser jag det för min pligt att utan vidare
dröjsmål skrifva till er. Som jag ej har haft tid
att under min resa hålla någon dagbok, blir det jag
nu skrifver upptecknadt ur minnet ech troligtvis af
föga interesse tills ni har hunnit slutet.
Vid afresan från Chicago underrättades ni om hela
vårt sällskap och att resan skulle ske i sällskap med
Detroit Compagniet, hvaraf Frank Pixly, fordom
bosatt i Rochester, utgjorde en medlem. Ingenting
anmärkningsvärdt hände på vägen till Indepedence;
hvar och en gjorde sig bekant med den andres sin-
nelag, hvaraf resultatet blef att tre återvände hem,
tTeducerande vårt lag till endast fyra — hr Easter-
man, d:r Patrick och hr Benson, alla just passande
personer att göra en resa öfver slätterne nyttig och
nöjsam. Vår ankomst till Independence skedde vid
en tid då choleran rasade som värst; ofta sågs lik-
vagnen åtföljd af två eller tre karlar, hvilka berät-
tade att någon stackars Californisk äfventyrare nu
fördes till sitt sista hviloställe, och vårt läger låg så
till, att vi ofta hörde tydligt de sjukes och döendes
suckar. Allting vittnade om att vij voro midt ibland
lidande och förstörels2 — till och med de starkaste
hjertan darrade af fruktan för den förfärliga plågan.
Den 26 Maj var vårt lag ovanligt verksamt med
tillredelserna till resan, som skulle ske tidigt den
påföljande morgonen. Vi arbetade till sent på nat-
ten, då vi begåfvo oss till hvila unde rvårt tält, som
vanligt. Stor blef vår förvåning då vi uppväcktes
af d:r Patrick, hvilken hade fått en allvarsam attack
af den fruktansvärda sjukdomen. Oaktadt hastig
läkarebjelp förskaffades och starka läkemedel ingåfvo,
hjelpte det till intet — dödens hand var öfver ho-
nom, och efter att hafva under sextimmar; uthärdat
de förfärligaste plågor, nalkades han sitt sista, i fullt
medvetande af att hans stund var kommen och han
liksom tycktes säga jag är nöjd. Ingen, utom de
som äro i samma omständigheter, kan förstå vära
känslor. Få timmar förut var allting lif och ingen
drömde om annat än lycka... — Det blef för oss en
Tteligiös pligt att begrafva en af våra intimaste vän-
ner, utsn några ceremonier, undantagandes att följa
likvagnen, som förde honom till grafven, samt att
öfverlemna honom till hans trånga hvilorum. De
festa dödsfallen inträffade ibland dem som voro på
väg till Californien, och mången dog innan hans
gyldene drömmar blefvo realiserade.
Vår afresa från Indepedence skedde om aftonen
den 27. I anseende till den ofantliga mängden af
emigranter på den stora emigrantvägen, beslöto vi
att förena oss med ett sällskap som skulle färdas
öfver Gila-vägen. Deras vägvisare öfvertalade oss
dertill, förebärande att denna väg skulle vara bättre
och gå genom ett af gammalt bebodt landskap, och
att resan skulle slutas vid ingången af vintern.
Alla de som önska se tio tusen acres af jord på
en ofanlig yta, med en dubbel väg så god som
någon macadamiserad väg i Staterna, oräkneliga
tee —— LAK — V ——E————LL