— Red. har blifvit anmodad införa följande:
Angående sockertullen.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
En insändare, som högst obefogadt gifver sig den
vackra benämningen af sanningsvän, har uti en
uppsats med rubrik: Socker och Införselförbud,
införd uti red:s tidning onsdagen d. 10 innevarande
månad, helt ogeneradt till allmänheten framfört det
påståendet: att herrar sockerbruksidkare såväl sjelf.
pYe, som genom sina skrifvande och talande ombud,
under sednaste riksdag förklarat, att, om förbudet
,utbyttes mot den sedermera vordna tullen, så skulle
alla sockerbruksidkare i Sverige gå under eller åt-
minstone skulle de fleste genast nedlägga sinrö-
relsen.
Meniagen, som insinueras med detta påstående,
är icke, och kan icke vara, någon annan än den,
att sockerbruksintresset skulle vid sista riksdag, un-
der diskussionerne inom pressen och representatio-
nen, hafva yrkat och bjudit till att erhålla fortfa-
rande utaf införselsförbudet mot utländskt raffinad-
socker. Men det faller sig ej bättre för den sig så
kalland? sanningsvännen, än att hela denna in-
sinuation råkar ait vara ingenting mer och ingen-
ting mindre än en grof osanning. Al diskussion
vid sednasta riksdag uti sockerfrågan hvälfde sig
uteslutande omkring den enda punkten: huruvida
införselsafgiften å raffinadsocker borde utsättas till
6 sk. bko per K, såsom af regeringen blifvit före-
slaget, eller om den skulle bestämmas till 5 sk. bko
per , på sätt uti några motioner vid riksdagen
hade blifvit yrkadt.
Till allmänna meningens upplysning angående
denna punkt, utgaf sockerbruksintresset tvenne skrif-
ter, som utdelades inom utskottet och riksstånden
och jemväl till en mängd enskilte medborgare, med
hvilka skrifter afsigten var att ådegalägga: dels att
den utaf regeringen proponerade införselsafgiften å
raffinadsocker, jemförd med importtullen å rudima-
terien eler räsockret, ingalunda vore högre utan
snarare lägre än i de flesta andra europeiska stater;
dels att den ifrån andra håll föreslagna tullafgiften
utaf 5 sk. var för knappt tilltagen, när, som sig
borde, jemväl togs i betraktande den, oaktadt tull-
lindringarne vid direkt råsockerinförsel från trans-
atlantiska länder, ganska höga importtullen å rudi-
materien, samt sundska tullen, det stora äfventyret
och de betydliga omkostnaderne vid direkt, transat-
dantisk inföfsel, och ändtligen de höga exportpremi-
erna å raffinadsocker i åtskilliga andra, serdeles
tvänne, europeiska länder.
Hela denna bevisning utfördes med sifferuppgifter
och beräkningar, men nägot ord, eller ens den mest
åflägsna önskan om införselsförbudets fortfarande fö-
rekom icke uti berörde tvänne skrifter, de enda ge-
nom hvilka sockerbruksintresset deltog i diskussio-
nerne; och man trotsar den förmente sannings-
vännen att uppleta någon enda ordställning som
kan tydas ditåt. I riksstånden och utskottet var
också opinionen allenast delad i frågan, huruvida
tullsatsen skulle bestämmas till 6 eller 5 skillingar,
ej om något annat. Om förbudets bibehållande var
ej tal. Det är således jemväl en dikt på fri hand,
då sanningsvännen ordar om, att det finnes en
mängd personer. som kunna bestyrka att detta
språk fördes, och att många bland riksdagsmännen,
både i bev.utskottet och inom stånden i anledning
deraf blefvo obeslutsamme då beslutet om förbu-
dets upphäfvande skulle tagas,. Någon obeslut-
samhet angående förbudet existerade ingenstädes;
de olika meningarne stridde allenast om tullsatsen
af 6 eller 5 skillingar. Såsom bevis på huru )san-
ningsvännen äfven i denna punkt lemnar sin dikt-
ningsförmåga otyglad fart på osanningens fält, be-
böfver man endast åberopa de flera reservationerna
inom utskottet mot dess förslag till tulltaxa, hvar-
ibland ingen enda yrkade förbudets fortfarande, samt
de sakrika anföranderne, då utskottets tulltaxeförslag
förekom i stånden, utaf åtskilliga svenska industriens
nitiske vänner och försvarare, friherre C. O. Palm-
stjerna, borgmästaren Lagergren, grosshandlaren L.
Bergman, m. fl. :
BASE NN SSE TSE EST NASN NO ANNES