har sålunda blifvit en nödvändighet för såväl de
styrande som de styrda, att få obehindradt höra och
uttala hvad det allmänna tänkesättet för tillfället in-
nebär — och under det nuvarande stadium afsam-
hällsförhållandenas utveckling, då den kommerciella
och industriella verksamheten väl bidragit, att i den
allmänna befrielseandans rigtning afnöta börds- och
ståndsanspråken, samt mildra klass- och korpora-
tionsfordringarne, men deremot ännu qvarlemnat ett
med svår söndring hotande svalg mellan förmögen-
heten och armodet, är det af högsta nödvändighet
att icke det sednares, dessa mensklighetens oftast
oskyldigt förtappade, barn, lemnas åt förgätenheten
och förtviflan. Att hindra deras röster höja sig;
att tvinga dem till att söka sina organer, sina före-
språkare, sina rådgifvare endast ur de förmögnare
klasserna, hvilka, man kan ej neka det, till största
delen hafva för sina egna fördelar att tacka samme
missförhållanden i samhällsvilkor och institutioner,
som bringat och ännu bringa andra till alla fattig-
domens och nödens vedervärdigheter; att göra all
annan hjelp för dessa, än de lyckligare lottades nåd,
omöjlig: vore det ej, aut under det maa gaf åt den
ena delen medborgare alla upplysningens, iatelligen-
sens och industriens välsignelser, rent af förneka
dessa ät andra? Vi kunna icke tänka oss något i
vår tid på en gång mera fientligt emot fvlket, mera
opolitiskt och uppretande, än att genom en före-
skrifven borgen för tidningar uppställa ett i förväg
lagdt hinder för den mindre bemedlade, välmenande
och vältänkande raedborgaren att utgifva periodiska
skrifter: ett hinder, som tillika genom den förhöj-
ning det ovilkorligen medför i sjelfva kostnaden för
tidningsväsendet, i sin mån skall försvåra för den
stora mängden af folket tillgången till nyttig läsning,
möjligheten att följa tidens tilldragelser, vetenska-
pernas och konsternas utbildning, industriens stånd-
punkt och arbetenas och uppfinningarnes framsteg,
m. m. Att hämma den utveckling, för hvilken tid-
ningsväsendet nu blifvit ett så mäktigt verktyg, att
det numer kan anses såsom dess vilkor, vore att
söka sätta en damm för tidens lugna flod. Den skall
då öfverstiga sina bräddar och i sin vilda fart öf-
verändakasta allt, som eljest qvarhållit den inom de
naturliga gränsorna.
Måtte man ej anse denna varning obehöflig! Den
som tror sig kunna utan fara åsidosätta aktningen
för hvarje medmenniskas rätt, att begagna offentlig-
heten obehindradt för sig cceh dess likars angelägen-
heter, han skall förr eller sednare nedkalla öfver sig
och sina likar olyckor, som inget ordnadt våld slut
ligen skall kunna afhjelpa.
Det håll hvarifrån förslaget till detta hos oss nu
ifrågasatta, nymodiga, på förhand lagda hinder för
tidningsutgifning utgått, har imedlertid en viss märk
värdighet. Icke för det att det kommit ifrån:en
embetsman, som borde vara svenska folkets måls-
man, i ordets vackraste och ädlaste betydelse; ty
hela verlden vet att han till det embetet kallades
emot hela Sveriges borgerskaps och allmoges röst,
af adelns och presternas valnämnd samt några vunna
bönder i nämnden. Men emedan det framställes af
herr Sven Lorentz Theorell.
Mången minnes nemligen ännu, huru två fattiga
bröder från Vestergötbland för några 30 år sedan
framträdde med en tidning, och frivilligt gjorde sig
till kurirer för tidsandans framfart i vårt kära få-
dernesland. Den ena af dem var just herr Sven
Lorentz — och som efier hvad vi med temlig viss-
het kunna försäkra, då hade varit alldeles ur stånd,
att skaffa sig 20,000 rdr borgen för sin pegas. Han
satt af; om i följd af utfodringens knapphet vete
vi ej; men oaktadt ett sådant besvärligt och för den
obemedlade säkert kostsamt kautionsvilkor icke då
behöfde uppfyllas. Vi betvifla att han blifver lyck-
ligere, då han nu på sin höga plats tror sig kunna
lerhän förgäta en af dennas förnämsta pligter, tryck-
rihetens nitfulla vård, att han vill bortvränga
lenna frihets dyrbaraste egenskap, dess allmänlig-
hel. Vi tro, att en ny afsittning måste deraf blifva
en följd; och utan önskan, att hr Theorell i sin en-
skilta ställning deraf skall lida, hoppas vi, att na-
lionen deraf skall finna sig ännu närmare införlif-
rad med en fördomsfriare åsigt om tryckfriheten.