Detta kommer således att blifva det första offent
liga försöket af det reaktionära partiet, som hr Theo:
rell tillhör, att vid nästa riksdag bereda en inskränk-
ning i den tryckfrihet, som 4809 års grundlag till-
försäkrar svenska folket och den rättighet som tryck-
frihetsförordningen, med grundlags helgd, ytterligare
tillerkänt hvarje svensk manp, att utan några
af den offentliga makten i förväg lagde hinder
utgifva skrifter ).
Det kan väl för mången synas öfverflödigt, att man
endast på grund af detta infall af hr Theorell, ingår
i någon vidare betraktelse öfver hans försök att fort-
farande ställa sig in hos det reaktionära partiet,
emedan de nu gällande stadganden för tryckta skrif-
ters utgifning icke kunna utan grundlagens kränk-
ning, i annan än grudlagsenlig ordning förändras;
samt dertill erfordras, i fall regeringen understödjer
honom med en särskild kongl. proposition, fvå stånds
och eljest tre stånds samverkan vid nästa, samt alla
fyra ståndens bifall vid den derpå blifvande riksda-
gen. Men den medborgerliga känslan uppväcker:
äfven under den lugnande föreställningen att ett så-
dant försök mot en af svenska folkets dyrbaraste po-
litiska rättigheter måste, icke endast misslyckas, utan
ådraga sina upphofsmän ett välförtjent medborger-
ligt förakt: likväl ett oemotståndligt begär, att genast
uttala de skäl hvarpå vi grunda den öfvertygelsen,
att hvarje genom borgensföreskrift i förväg lagd:
hinder att utgifva periodiska skrifter är, för sam-
hällets lugna, lagliga och lyckliga utveckling till dess
ändamål: mensklighetens allmänna frihet, upplysning
och trefnad, ett af de svåraste och säkert rest
olycksbringande af alla.
Ifrån denna öfvertygelse kunna vi icke det rin-
gaste vika, på grund af de förespeglade garantier
mot tryckfrihetens missbruk, som man trott sig finna
i kautionssystemet uti några främmande länder.
Tvärtom är det för oss tydligt, att det systemet der,
alltför länge undertryckt, eller kommer att under-
trycka folkets naturliga sträfvande efter rättvisare,
ändamålsenligare och mera förtroende ingifvande
samhällsinstitutioner. Ja, vi äro fullt öfvertygade
att med vår, endast skenbart konstitutionelt utstyrda
och i sin alltför centraliserade maktfulikomlighet illa
kontrollerade, i sjelfva verket oansvariga regering;
vår splittrade, från folkets förtroende icke utgående
ståndsrepresentation; vår illa organiserade förvalt-
ning af statens krafter och medel; vår landtrege-
rings, genom bristen på välordnade menighetsstyrel-
ser, ensidiga och godtyckliga myndighet; våra olämp-
liga prelatensiska stiftsstyrelser; våra, genom bristen
på juryinrättning, ofullständiga domstolsinrättningar
m. m., skulle redan lingesedan, utan tryckfrihetens
helsosamma inflytelse, vårt eget fädernesland varit
utsatt såväl för svåra och djerfva bemödanden från
de maktegandes sida att uadertrycka den ringa in-
flytelse, som svenska . folket genom Bögare- och
Bondestånden utövar på lagstiftningen och beskatt-
ningsväsendet, som för förtviflade, möjligen misslyc-
kade, men äfven under en tillfällig framgång, för
den allmänna välfärden säkert o ycksbringande för-
sök af folkets lidande, undertryckta massa, att sjelf
förskaffa sig fri- och rättigheter, hvilka så naturliga,
så förnuftenliga, så lyckosamma de ock visa sig vara
i de samhällen, der de hunnit sprida sina välgö-
rande verkningar, likväl ännu bekämpas såsom arf-
fiender till de, genom ärftliga institutioner, person-
liga privilegier och monopoler gynnade folkklasser
eller individer, hvilka i vår gamla samhällsform skåda
enda vilkoret för den makt och inflytelse, hvarige-
nom de, i brist på alla sjelfförvärfvade och sjelfvär-
derade själs- och karaktärsföreträden, allenast kunna
hålla sig uppe i en välmakt, som grundas på tu-
sentals medmenniskors förtryck, och i ett anseende,
som ytterst grundas på — rangordningen.
Endast för den, i andlig och politisk mening, stock-
blinde, kan det vara obemärkt, att den stora del gom
genom arbete, försakelser, sparsamhet. och praktisk
bildning, ibland de civiliserade folken utgör den e-
gentliga grundvalen hvarpå samhällena hvila, med en
numera oemotståndlig kraft söker att undanrödja
lemningarne af ett samhällsskick, som burit alltför
länge stämpeln af sin tillkomst: eröfring och in-
kräktning, hvilka sjelfve nödvändigt mäste stödjas
af på våld grundad makt, på fördomar hvilande
folktro, samt med list och svek i alla samhållsbe-
styrens delar inmängda inflytelser. Det är detta o-
mätliga befrielsesträfvande, som redan i vår tid, till
följd af iatelligensens framsteg medelst lyckliga och
märkvärdiga uppfinningar af krafter och medel, fram-
går med en fart, vid hvilken de stationära hissna och
som de reaktionära endast tro sig kunna hämma,
genom att åt sig uteslutande bevara sjelfva dessa
krafter, som kunnat åstadkomma sådana tidehvarf-
vets oväntade företeelser. Lyckligtvis är detta för
sent. Den stora gåtan ligger redan löst för verlden.
Emancipation, befrielse från inkräktad makt och
sjelftagen inflytelse, se der det mål, hvartill det fri-
hetsrop som nu ljuder från folkens läppar skall föra
oss; och under de visst ej ringa men derföre icke
afskräckande återstående striderna för Friheten,
omöjlige att utkämpa utan erkännandet af nödvän-
digheten utaf Jemlikhet i rättigheter och skyldighe-
ter, skola en gång alla böja sig för Guds vilja, som
så länge förgäfves, kallat dem till en Broderlighet
utan hvilken de dock aldrig skola kunna blifva eller
förtjena att vara — lycklige! Befrielse från allt
öfvervälde, vare sig verldsligt eller andeligt, intel-
lektuelt eller materielt, som icke utgår från det all-
männa folkförtroendet, se der folkens fältrop,i kam-
pen mot förtrycket. Dess andemening har tillhvi-
skats dem alla i menskliga känslornas djup, och det
är numera ett oemotståndligt segerrop. Ropet på
Befrielse höres ifrån samhällenas nedersta lager, och
vid det tilltagande ropet står man, ju närmare spet-
sen ju mera rådvill om sättet att besvara, tillfreds-
tälla eller trotsa det. Förgäfves är att under denna
ställning vägra uppmärksamhet åt de ropande. Alla
måste önska veta hvad ropet betyder; men det be-
.yder ej alltid och allestädes detsamma. De gamla
samhällenas intvungna former, sjelfva deras stånds-
öch klassväsende, deras förmynderskap för närings-
ifvet och statshushållningen, deras öfverdrifna olik-
heter i förmögenhetsvilkor, m. m. gifva under olika
.idsskiften af frigörelsen så skiljaktiga betydelser åt
letta rop, att dessas rätta beskaffenhet icke kan
uppfattas eller bedömmas, så vida ej förklaringar
å gifvas äfven-nedifrån och från alla till alla. Det
) Ordet Skrift tydes i 4 af tryckfrihetsförord-
ningen sålunda: Under ordet skrift, som i denna j.
4
—
l
j
lag nyttjas, skall förstås allt hvad genom tryck
under allmänhetens. ögon lägges. Med periodisk
skrift förstås en sådan, som i nummerföljd eller
på bestämda tider utgifves. Alltså är tidnings-
utgifning lika väl ineefattad i den allmänna be-