Detta kommer således att blifva det första offent liga försöket af det reaktionära partiet, som hr Theo: rell tillhör, att vid nästa riksdag bereda en inskränkning i den tryckfrihet, som 4809 års grundlag tillförsäkrar svenska folket och den rättighet som tryckfrihetsförordningen, med grundlags helgd, ytterligare tillerkänt hvarje svensk manp, att utan några af den offentliga makten i förväg lagde hinder utgifva skrifter ). Det kan väl för mången synas öfverflödigt, att man endast på grund af detta infall af hr Theorell, ingår i någon vidare betraktelse öfver hans försök att fortfarande ställa sig in hos det reaktionära partiet, emedan de nu gällande stadganden för tryckta skrifters utgifning icke kunna utan grundlagens kränkning, i annan än grudlagsenlig ordning förändras; samt dertill erfordras, i fall regeringen understödjer honom med en särskild kongl. proposition, fvå stånds och eljest tre stånds samverkan vid nästa, samt alla fyra ståndens bifall vid den derpå blifvande riksdagen. Men den medborgerliga känslan uppväcker: äfven under den lugnande föreställningen att ett sådant försök mot en af svenska folkets dyrbaraste politiska rättigheter måste, icke endast misslyckas, utan ådraga sina upphofsmän ett välförtjent medborgerligt förakt: likväl ett oemotståndligt begär, att genast uttala de skäl hvarpå vi grunda den öfvertygelsen, att hvarje genom borgensföreskrift i förväg lagd: hinder att utgifva periodiska skrifter är, för samhällets lugna, lagliga och lyckliga utveckling till dess ändamål: mensklighetens allmänna frihet, upplysning och trefnad, ett af de svåraste och säkert rest olycksbringande af alla. Ifrån denna öfvertygelse kunna vi icke det ringaste vika, på grund af de förespeglade garantier mot tryckfrihetens missbruk, som man trott sig finna i kautionssystemet uti några främmande länder. Tvärtom är det för oss tydligt, att det systemet der, alltför länge undertryckt, eller kommer att undertrycka folkets naturliga sträfvande efter rättvisare, ändamålsenligare och mera förtroende ingifvande samhällsinstitutioner. Ja, vi äro fullt öfvertygade att med vår, endast skenbart konstitutionelt utstyrda och i sin alltför centraliserade maktfulikomlighet illa kontrollerade, i sjelfva verket oansvariga regering; vår splittrade, från folkets förtroende icke utgående ståndsrepresentation; vår illa organiserade förvaltning af statens krafter och medel; vår landtregerings, genom bristen på välordnade menighetsstyrelser, ensidiga och godtyckliga myndighet; våra olämpliga prelatensiska stiftsstyrelser; våra, genom bristen på juryinrättning, ofullständiga domstolsinrättningar m. m., skulle redan lingesedan, utan tryckfrihetens helsosamma inflytelse, vårt eget fädernesland varit utsatt såväl för svåra och djerfva bemödanden från de maktegandes sida att uadertrycka den ringa inflytelse, som svenska . folket genom Bögareoch Bondestånden utövar på lagstiftningen och beskattningsväsendet, som för förtviflade, möjligen misslyckade, men äfven under en tillfällig framgång, för den allmänna välfärden säkert o ycksbringande försök af folkets lidande, undertryckta massa, att sjelf förskaffa sig frioch rättigheter, hvilka så naturliga, så förnuftenliga, så lyckosamma de ock visa sig vara i de samhällen, der de hunnit sprida sina välgörande verkningar, likväl ännu bekämpas såsom arffiender till de, genom ärftliga institutioner, personliga privilegier och monopoler gynnade folkklasser eller individer, hvilka i vår gamla samhällsform skåda enda vilkoret för den makt och inflytelse, hvarigenom de, i brist på alla sjelfförvärfvade och sjelfvärderade själsoch karaktärsföreträden, allenast kunna hålla sig uppe i en välmakt, som grundas på tusentals medmenniskors förtryck, och i ett anseende, som ytterst grundas på — rangordningen. Endast för den, i andlig och politisk mening, stockblinde, kan det vara obemärkt, att den stora del gom genom arbete, försakelser, sparsamhet. och praktisk bildning, ibland de civiliserade folken utgör den egentliga grundvalen hvarpå samhällena hvila, med en numera oemotståndlig kraft söker att undanrödja lemningarne af ett samhällsskick, som burit alltför länge stämpeln af sin tillkomst: eröfring och inkräktning, hvilka sjelfve nödvändigt mäste stödjas af på våld grundad makt, på fördomar hvilande folktro, samt med list och svek i alla samhållsbestyrens delar inmängda inflytelser. Det är detta omätliga befrielsesträfvande, som redan i vår tid, till följd af iatelligensens framsteg medelst lyckliga och märkvärdiga uppfinningar af krafter och medel, framgår med en fart, vid hvilken de stationära hissna och som de reaktionära endast tro sig kunna hämma, genom att åt sig uteslutande bevara sjelfva dessa krafter, som kunnat åstadkomma sådana tidehvarfvets oväntade företeelser. Lyckligtvis är detta för sent. Den stora gåtan ligger redan löst för verlden. Emancipation, befrielse från inkräktad makt och sjelftagen inflytelse, se der det mål, hvartill det frihetsrop som nu ljuder från folkens läppar skall föra oss; och under de visst ej ringa men derföre icke afskräckande återstående striderna för Friheten, omöjlige att utkämpa utan erkännandet af nödvändigheten utaf Jemlikhet i rättigheter och skyldigheter, skola en gång alla böja sig för Guds vilja, som så länge förgäfves, kallat dem till en Broderlighet utan hvilken de dock aldrig skola kunna blifva eller förtjena att vara — lycklige! Befrielse från allt öfvervälde, vare sig verldsligt eller andeligt, intellektuelt eller materielt, som icke utgår från det allmänna folkförtroendet, se der folkens fältrop,i kampen mot förtrycket. Dess andemening har tillhviskats dem alla i menskliga känslornas djup, och det är numera ett oemotståndligt segerrop. Ropet på Befrielse höres ifrån samhällenas nedersta lager, och vid det tilltagande ropet står man, ju närmare spetsen ju mera rådvill om sättet att besvara, tillfredställa eller trotsa det. Förgäfves är att under denna ställning vägra uppmärksamhet åt de ropande. Alla måste önska veta hvad ropet betyder; men det be.yder ej alltid och allestädes detsamma. De gamla samhällenas intvungna former, sjelfva deras ståndsöch klassväsende, deras förmynderskap för näringsifvet och statshushållningen, deras öfverdrifna olikheter i förmögenhetsvilkor, m. m. gifva under olika .idsskiften af frigörelsen så skiljaktiga betydelser åt letta rop, att dessas rätta beskaffenhet icke kan uppfattas eller bedömmas, så vida ej förklaringar å gifvas äfven-nedifrån och från alla till alla. Det ) Ordet Skrift tydes i 4 af tryckfrihetsförordningen sålunda: Under ordet skrift, som i denna j. 4 — l j lag nyttjas, skall förstås allt hvad genom tryck under allmänhetens. ögon lägges. Med periodisk skrift förstås en sådan, som i nummerföljd eller på bestämda tider utgifves. Alltså är tidningsutgifning lika väl ineefattad i den allmänna be