ceremonier, öfversköljda med en skål vatten, men
fingo omsider ansigtet torkadt af en lång trasa, som
helt vårdslöst for öfver dem. - Farcen slutades med
en uppmaning, att de skulle aflägga gamla ovanor
och ikläda sig ett nytt lif, hvarefter de förklarades
liberi studiosi; dock med förbehåll, att under sex
månader bära den svarta kappan, att hvarje dag
hembjuda sin tjenst-åt äldre-studenter, samt tålmo-
digt fördraga dessas förebråglser och skämt. — Att
detta upptåg haft gammal häfd, hvilken ej lätt kunde
upphäfvas, kan märkas deraf, att bruket fortlefde,
oaktadt det länge varit aflyst. Under Axel Oxen-
stjernas och Job. Skyttes visitation vid Upsala Aka-
demi år 1637, blef nemligen stadgadt: Depositio-
nis rilus skall icke angå med de myckla Narreput-
zer och larvis, som här till brukat ähbr, utbhan Pe-
positor skal uthan thet stygga ansichtet framhafva
Deponendos, för än tbe absolveras och inskrifwas,
och proponera dem några JEgnimata och straxt
sedan föllia med absolutione. Man har ansett pläg-
sederna :vid pennalismen räkna sin härkomst från
slafvarnes frigifning i Rom, och det låter ej otroligt.
I alla händelser blir man häruti varse månget spår
från artiken, äfvensom flera jemförelsepunkter med
de ofvanför bemärkta medeltidsbruk, som stå i när-
TAR eller fjermare gemenskap med skådebanan.
tskilligt annat, som under Medeltiden ooh de derpå
näst följande seklerna uppträdde såsom ämne för
offentlig åskådning, hade något slägttycke häraf, syn-
nerligast om det stod i något omedelbart förhållande
till kyrkan och i allmänhet odlingen. Inqvisitionens
autodafceer t. ex. närmade sig i vissa delar Romer-
ska theater-föreställningar. Den fruktansvärda, med
djefvulska bilder utsirade botmanteln — sanbenito
— var saffransfärgad; så äfven den Romerske hi-
strionens drägt crocata —; Inqvisitionens dödsoffer
bar pyramidalformig mössa (coroza): en sådan bar
ock stundom histrionen.
Hr P. Sjöbrings Inträdestal 1841, om sven-
ska bibelspråket i de tre normal-bibeluppla-
gorna af år 1541, 1618 och 1703, företer
många etymologiska reflexioner, hvilka ej fö-
rekomma så- egna för den i öfrigt med hr S.
och hans akademiska föreläsningar något be-
kante; men eljest på sina ställen torde synas
läsaren litet kuriösa. Hr A. A. Afzelii Intr.
tal 1843 om Sagans och Folksångens geografi,
ansluter sig som ett litet bihang till samme
förf:s bekanta s. k. Sagohäfder; och hr J. D.
Valerii Intr.tal 1848 -vom romerska författaren
Lucius Apulejus, onekligen det bäst skrifna
af alla tre, har till saknad för läsaren blott
blifvit alltför ckort. Hr V., en af vår vitter-
bets aktmungsvärdaste veteraner, har genom
att taga Apulejus till ämne för sin fram-
ställning vidrört ett ämne, som kunnat blifva
dubbelt intressant genom sjelfva nyhetens be-
hag för flertalet af svenska läsare. Hr V. har
ur Apuleji ryktbara verk (vAsinus,)) egentligen
endast upptagit. den vackra sagan om Amor
och Psyche. Men denna är redan allmänt be-
kant. Han skulle hafva gått längre: omtalat
den i första böckerna förekommande historien
om Photis, den märkvärdige gnidaren hos hvil-
ken denna täcka flicka vari tjenst, sjelfva för-
vandlingen till åsna, samt slutligen och framför
allt den i verkets sista böcker skildrade receptio-
nen i Isis-mysterierne, jemte alla de målningar
af den tidens hierofanter och prester, som icke
undgå att göra ett så djupt intryck på hvarje
Apuleji läsare.
— Af Huset Tessin, Frihetstiden, har An-
dra häftet utkommit. Man läser här slutet
på baron: Goertz. process, flere intressanta och
tillika; om ej alldeles okända, dock i publiken
föga bekanta förhandlingar vid den politiska
blodsdomstolen, som var nedsatt öfver honom,
och;hvarvid-man nekade dån åänklagade de van-
liga, vid all processus juris medgifnar rätte-
gångsförmånerna, att få skriftligen utveckla och
inlemna sitt försvar, begagna rättegångsbiträde
0. 8. v. Sjelfva den på förhand beräknade och
afsedda katastrofen, afrättningen, nämnes kort-
ligen; uppträdet med den hemliga bortflytt-
ningen af bar. Goertz kropp från galgbacken,
skildras utförligare. Hvad som sedermera fö-
rekommer om ceremonierna vid konung Carls
begrafning, om intrigerna vid Ulrika Eleonoras
hof, förberedelser till drottningens kröning i
Upsala, Horns och Höpkens hemliga kabinetts-
strider, m.: m.,; utgör väl till en del blott in-
ledning för hvad man har att vän:a och in-
hemta i kommande häften; men hvad man
bär finner, är dock redan ganska appetissant för
läsaren.
) Titeln på Apuleji bok är icke, såsom den vanli-
gen och äfven af hr V. anföres: den Gyldne Ås-
nan (epithetet gyldne är efter Apuleji tid tillagdt),
:utan:, Förvandlingen, eller Milesiska berättelser
om Åsnan, i XI böcker (Metamorphoseos sive
Fabularum Milesiarum de Asino libri XI).
RÄTTEGÅNGS- OcH POLISSAKER.
T cår afkunnade rådsetufynrättens 5:te afdelning