ceremonier, öfversköljda med en skål vatten, men fingo omsider ansigtet torkadt af en lång trasa, som helt vårdslöst for öfver dem. Farcen slutades med en uppmaning, att de skulle aflägga gamla ovanor och ikläda sig ett nytt lif, hvarefter de förklarades liberi studiosi; dock med förbehåll, att under sex månader bära den svarta kappan, att hvarje dag hembjuda sin tjenst-åt äldre-studenter, samt tålmodigt fördraga dessas förebråglser och skämt. — Att detta upptåg haft gammal häfd, hvilken ej lätt kunde upphäfvas, kan märkas deraf, att bruket fortlefde, oaktadt det länge varit aflyst. Under Axel Oxenstjernas och Job. Skyttes visitation vid Upsala Akademi år 1637, blef nemligen stadgadt: Depositionis rilus skall icke angå med de myckla Narreputzer och larvis, som här till brukat ähbr, utbhan Pepositor skal uthan thet stygga ansichtet framhafva Deponendos, för än tbe absolveras och inskrifwas, och proponera dem några JEgnimata och straxt sedan föllia med absolutione. Man har ansett plägsederna :vid pennalismen räkna sin härkomst från slafvarnes frigifning i Rom, och det låter ej otroligt. I alla händelser blir man häruti varse månget spår från artiken, äfvensom flera jemförelsepunkter med de ofvanför bemärkta medeltidsbruk, som stå i närTAR eller fjermare gemenskap med skådebanan. tskilligt annat, som under Medeltiden ooh de derpå näst följande seklerna uppträdde såsom ämne för offentlig åskådning, hade något slägttycke häraf, synnerligast om det stod i något omedelbart förhållande till kyrkan och i allmänhet odlingen. Inqvisitionens autodafceer t. ex. närmade sig i vissa delar Romerska theater-föreställningar. Den fruktansvärda, med djefvulska bilder utsirade botmanteln — sanbenito — var saffransfärgad; så äfven den Romerske histrionens drägt crocata —; Inqvisitionens dödsoffer bar pyramidalformig mössa (coroza): en sådan bar ock stundom histrionen. Hr P. Sjöbrings Inträdestal 1841, om svenska bibelspråket i de tre normal-bibelupplagorna af år 1541, 1618 och 1703, företer många etymologiska reflexioner, hvilka ej förekomma såegna för den i öfrigt med hr S. och hans akademiska föreläsningar något bekante; men eljest på sina ställen torde synas läsaren litet kuriösa. Hr A. A. Afzelii Intr. tal 1843 om Sagans och Folksångens geografi, ansluter sig som ett litet bihang till samme förf:s bekanta s. k. Sagohäfder; och hr J. D. Valerii Intr.tal 1848 -vom romerska författaren Lucius Apulejus, onekligen det bäst skrifna af alla tre, har till saknad för läsaren blott blifvit alltför ckort. Hr V., en af vår vitterbets aktmungsvärdaste veteraner, har genom att taga Apulejus till ämne för sin framställning vidrört ett ämne, som kunnat blifva dubbelt intressant genom sjelfva nyhetens behag för flertalet af svenska läsare. Hr V. har ur Apuleji ryktbara verk (vAsinus,)) egentligen endast upptagit. den vackra sagan om Amor och Psyche. Men denna är redan allmänt bekant. Han skulle hafva gått längre: omtalat den i första böckerna förekommande historien om Photis, den märkvärdige gnidaren hos hvilken denna täcka flicka vari tjenst, sjelfva förvandlingen till åsna, samt slutligen och framför allt den i verkets sista böcker skildrade receptionen i Isis-mysterierne, jemte alla de målningar af den tidens hierofanter och prester, som icke undgå att göra ett så djupt intryck på hvarje Apuleji läsare. — Af Huset Tessin, Frihetstiden, har Andra häftet utkommit. Man läser här slutet på baron: Goertz. process, flere intressanta och tillika; om ej alldeles okända, dock i publiken föga bekanta förhandlingar vid den politiska blodsdomstolen, som var nedsatt öfver honom, och;hvarvid-man nekade dån åänklagade de vanliga, vid all processus juris medgifnar rättegångsförmånerna, att få skriftligen utveckla och inlemna sitt försvar, begagna rättegångsbiträde 0. 8. v. Sjelfva den på förhand beräknade och afsedda katastrofen, afrättningen, nämnes kortligen; uppträdet med den hemliga bortflyttningen af bar. Goertz kropp från galgbacken, skildras utförligare. Hvad som sedermera förekommer om ceremonierna vid konung Carls begrafning, om intrigerna vid Ulrika Eleonoras hof, förberedelser till drottningens kröning i Upsala, Horns och Höpkens hemliga kabinettsstrider, m.: m.,; utgör väl till en del blott inledning för hvad man har att vän:a och inhemta i kommande häften; men hvad man bär finner, är dock redan ganska appetissant för läsaren. ) Titeln på Apuleji bok är icke, såsom den vanligen och äfven af hr V. anföres: den Gyldne Åsnan (epithetet gyldne är efter Apuleji tid tillagdt), :utan:, Förvandlingen, eller Milesiska berättelser om Åsnan, i XI böcker (Metamorphoseos sive Fabularum Milesiarum de Asino libri XI). RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. T cår afkunnade rådsetufynrättens 5:te afdelning