TU PA RL TATA RNE ac er KR AK AR ÄT RE UT or BR som hittills haft i sin makt att paralysera represenistionen, derizenom att hon kunnat disponera de tvenne första stånden, fordrar så och så mycket för att afstå från de fördelar, hon dreger af fyrbildningen: Man kan beklaga, och med skäl, att frågan blifvit ställd på denna punkt; men det är emedlertid ett faktum, a!t bon för närvarande befinner sig der. Vid utöfvandet af sin decisionsrätt öfver det kungliga förslaget kan nationen möjligtvis böra afse äfven den allmänna politiska ställningen i Europa, och ej ensamt våra inre förhållanden. Detta blir att tega i öfvervägande, då afgörandets stund inträffar; men hvem kan väl på förhand, i en tid så upprörd och volkanisk som vår, tilltro sig att säga hurudan ställningen kan vara-7 a 8 månader härefter. Vi hafva således för vår del alltid ansett rättast, att bibebålla fria händer, för att när tidpunkten för handling nalkas, kunna gilva vår röst, med den vigt den kan äga i vågskålen genom. liktänkandes förtroende för våra afsigter och vårt omdöme, i enlighet med hvad en samvetsgrann pröfning af alla för handen varande förhållanden kan diktera. Och härmed tro vi våra politiska vänner ej nafva något giltigt skäl att vara missnöjda, helst då dervid alltid måste förutsättas att man genom de förväntade tabellerna åtminstone kan komma till den slutsatsen, att någon bestämd vinst är gjord med en förändring, som i hvad fall som helst åstadkommer en rörelse i alla samhällets fibrer, efter hvilken det säkerligen skall taga sig en längre tids hvila, innan någon dylik sker ånyo. Den ofvannämnde insända artikeln följer nu. Ehuru det blifvit ordadt och troligen kommer ati ordas åtskilligt, såväl om det kgl. representationsförslaget, som om Orebromötets projekt till en förändrad representation, så torde ingen bestrida, att ju mera denna nationens måhända wvigtigaste fråga blifver diskuterad och skärskådad, desto bättre bör man slutligen blifva upplyst om hvad som bör antagas eller förkastas, hvarför insändaren af denna artikel icke heller tvekar, att framlägga några tankar i denna nationens angelägenhet. Detta representationsförslag, utarbetadt efter Marsoro.igheterna under några få veckor, och inlemnadt till rikets ständer den 2 Maj 1848, emottogs med spänd väntan och glad förhoppning, då man i den till förslaget bifogade nådiga sirifvelsen fick läsa, att förslaget är vbyggdt på den grundsats, att representanterna skola af folket utses medelst samfällda val, och att, en allmännare valfrihet komme att införas, utan att derigenom erfarenhet, bildning och förmögenhet skulle sakna sin tillbörliga. andel vid uttalandet af nationens bebof och önskningarn Då man likväl närmare skärskådar förslaget, så försvinner betydligt af den glada. förhoppningen att folket skulle kunna utse erfarenheten, skickligheten och redbarheten till dess ombud. Ju mera man granskar probabiliteten för blitvande val till representanter, desto tydligare synes, huru mycket folkets valrätti sjelfva verket är kringskuren, -hvårförutan man finner, att valsättet genom sin invecklade vidlyftighet är nästan alldeles opraktiskt, ty icke blott för första kammarens bildning hafva skiljda valafdelningar, vissa qvalifikationer af högre rang och förmögenhet för ernående af valbarhet, bibehållande af. representantkallet under flera riksdagar m. m. blifvit bestämde, utan äfven för den andra kammaren hafva tvenne särskilda valkategorier med sina olika valsätt, — medelbara och: omedelbara; — öppen: och sluten omröstning samt gräderade röstberäkningar efter olika grunder för landet och städernå ansetts nödvändiga. Men om förslaget också vore verkställbart, hvad blir följden af dess tillämpning? Nog vet man, att.rikedom vare sig ärfd eller förvärfd, om den gifver särskilda rättigheter, väcker och underhåller ett visst. mod hos dess innehafvare! och hos; alld oädla sinnen ingilver lust att försöka mycket utom sedelagens område; är det då rätt gjördt af lagstiftaren, att genom stora företräden gifva näring åt fåfängan och högmodet?. Och bild:: ningen, I sedan . Den betyder (bär! .dgentligen rangen. Den sanna bildningen utvecklas, bäst. under frihetens skydd, och ett af dess Kännemärken är: ödmjukheten, och dertill ett så vigtigt, att om.-detta borttages, upphörer ock bildningen att vara sanna. Men just denna ödmjukhet vill det köngl. förslaget 1 sin mån borttaga, derigenom att det tillerkänner vissa förvärfvade grader större rättigheter; och dessutom mätes bildningen efter dokumenter ! Visserligen kan man anmärka; att man ej har nås gon:annan bildningsmätare än de Högre lärdomsverkens betyg. och embetsfullmakterne, men huru litet bevisande äro ej dessa pappersbevis på sann bildning och humanitet? . Man hår klandrat att reformvännerna vid Orebromötet, nog hastigt och utan att uppgifva fullt giltiga skär, förkastat förslaget... Då det. likväl kan anses för gifvet, att de fleste af ledamöterne i sällskapet. hade förut stadgat sin öfvertygelse;att det kongt; förslaget icke uppfyllde nationens billiga fordringar,, Ehuru: de derjemte erkände, att afskaffande.af sjelfskrifvenheten och ståndsindelningen-medförde en efterlängtad och. nyttig reform, hvilket .diskussionsprotokollet utvisar, så hade det ju. varit orätt att onödigtvis upptaga, den begränsade korta tiden med diskussionen om -en åtgärd, som endast ex ledamot då vid : tillfället sökte motarbeta. Örebromännen behöfde icke att då vidlyftigt granska hvad som, med några få undantag, alla, inom sig och för hvarandra, erkände somoantagligtsa NW I le ; Utrymiiet tillåter icke; och behofvet torde ej påkalla en fullständigt detaljerad granskning af förslaget, för att visa huru det, genom öfvervägande inrymning åt byråkratiens och rikedomens elementer samt medelklassens. och bondeståndets minskade inträde i. riksförsamlingen, på sätt och vis tager tillbaka med ena