TU PA RL TATA RNE ac er KR AK AR ÄT RE UT or BR
som hittills haft i sin makt att paralysera re-
presenistionen, derizenom att hon kunnat dis-
ponera de tvenne första stånden, fordrar så
och så mycket för att afstå från de fördelar,
hon dreger af fyrbildningen: Man kan be-
klaga, och med skäl, att frågan blifvit ställd
på denna punkt; men det är emedlertid ett
faktum, a!t bon för närvarande befinner sig
der. Vid utöfvandet af sin decisionsrätt öfver
det kungliga förslaget kan nationen möjligtvis
böra afse äfven den allmänna politiska ställ-
ningen i Europa, och ej ensamt våra inre för-
hållanden. Detta blir att tega i öfvervägande,
då afgörandets stund inträffar; men hvem kan
väl på förhand, i en tid så upprörd och vol-
kanisk som vår, tilltro sig att säga hurudan
ställningen kan vara-7 a 8 månader härefter.
Vi hafva således för vår del alltid ansett rät-
tast, att bibebålla fria händer, för att när tid-
punkten för handling nalkas, kunna gilva vår
röst, med den vigt den kan äga i vågskålen
genom. liktänkandes förtroende för våra afsig-
ter och vårt omdöme, i enlighet med hvad en
samvetsgrann pröfning af alla för handen va-
rande förhållanden kan diktera. Och härmed
tro vi våra politiska vänner ej nafva något
giltigt skäl att vara missnöjda, helst då dervid
alltid måste förutsättas att man genom de förvän-
tade tabellerna åtminstone kan komma till den
slutsatsen, att någon bestämd vinst är gjord
med en förändring, som i hvad fall som helst
åstadkommer en rörelse i alla samhällets fibrer,
efter hvilken det säkerligen skall taga sig en
längre tids hvila, innan någon dylik sker ånyo.
Den ofvannämnde insända artikeln följer nu.
Ehuru det blifvit ordadt och troligen kom-
mer ati ordas åtskilligt, såväl om det kgl. repre-
sentationsförslaget, som om Orebromötets pro-
jekt till en förändrad representation, så torde
ingen bestrida, att ju mera denna nationens
måhända wvigtigaste fråga blifver diskuterad och
skärskådad, desto bättre bör man slutligen
blifva upplyst om hvad som bör antagas eller
förkastas, hvarför insändaren af denna artikel
icke heller tvekar, att framlägga några tankar
i denna nationens angelägenhet.
Detta representationsförslag, utarbetadt efter
Marsoro.igheterna under några få veckor, och
inlemnadt till rikets ständer den 2 Maj 1848,
emottogs med spänd väntan och glad förhopp-
ning, då man i den till förslaget bifogade nå-
diga sirifvelsen fick läsa, att förslaget är vbyggdt
på den grundsats, att representanterna skola
af folket utses medelst samfällda val, och att,
en allmännare valfrihet komme att införas, utan
att derigenom erfarenhet, bildning och förmö-
genhet skulle sakna sin tillbörliga. andel vid
uttalandet af nationens bebof och önskningarn
Då man likväl närmare skärskådar förslaget,
så försvinner betydligt af den glada. förhopp-
ningen att folket skulle kunna utse erfarenhe-
ten, skickligheten och redbarheten till dess
ombud. Ju mera man granskar probabiliteten
för blitvande val till representanter, desto tyd-
ligare synes, huru mycket folkets valrätti sjelf-
va verket är kringskuren, -hvårförutan man
finner, att valsättet genom sin invecklade vid-
lyftighet är nästan alldeles opraktiskt, ty icke
blott för första kammarens bildning hafva skilj-
da valafdelningar, vissa qvalifikationer af högre
rang och förmögenhet för ernående af valbar-
het, bibehållande af. representantkallet under
flera riksdagar m. m. blifvit bestämde, utan
äfven för den andra kammaren hafva tvenne
särskilda valkategorier med sina olika valsätt,
— medelbara och: omedelbara; — öppen: och
sluten omröstning samt gräderade röstberäk-
ningar efter olika grunder för landet och stä-
dernå ansetts nödvändiga. Men om förslaget
också vore verkställbart, hvad blir följden af
dess tillämpning? Nog vet man, att.rikedom
vare sig ärfd eller förvärfd, om den gifver sär-
skilda rättigheter, väcker och underhåller ett
visst. mod hos dess innehafvare! och hos; alld
oädla sinnen ingilver lust att försöka mycket
utom sedelagens område; är det då rätt gjördt
af lagstiftaren, att genom stora företräden gifva
näring åt fåfängan och högmodet?. Och bild::
ningen, I sedan . Den betyder (bär! .dgentligen
rangen. Den sanna bildningen utvecklas, bäst.
under frihetens skydd, och ett af dess Känne-
märken är: ödmjukheten, och dertill ett så
vigtigt, att om.-detta borttages, upphörer ock
bildningen att vara sanna. Men just denna öd-
mjukhet vill det köngl. förslaget 1 sin mån
borttaga, derigenom att det tillerkänner vissa
förvärfvade grader större rättigheter; och dess-
utom mätes bildningen efter dokumenter ! Vis-
serligen kan man anmärka; att man ej har nås
gon:annan bildningsmätare än de Högre lär-
domsverkens betyg. och embetsfullmakterne,
men huru litet bevisande äro ej dessa pappers-
bevis på sann bildning och humanitet?
. Man hår klandrat att reformvännerna vid
Orebromötet, nog hastigt och utan att uppgifva
fullt giltiga skär, förkastat förslaget... Då det.
likväl kan anses för gifvet, att de fleste af le-
damöterne i sällskapet. hade förut stadgat sin
öfvertygelse;att det kongt; förslaget icke upp-
fyllde nationens billiga fordringar,, Ehuru: de
derjemte erkände, att afskaffande.af sjelfskrif-
venheten och ståndsindelningen-medförde en ef-
terlängtad och. nyttig reform, hvilket .diskus-
sionsprotokollet utvisar, så hade det ju. varit
orätt att onödigtvis upptaga, den begränsade
korta tiden med diskussionen om -en åtgärd,
som endast ex ledamot då vid : tillfället sökte
motarbeta. Örebromännen behöfde icke att
då vidlyftigt granska hvad som, med några få
undantag, alla, inom sig och för hvarandra, er-
kände somoantagligtsa NW I le ;
Utrymiiet tillåter icke; och behofvet torde
ej påkalla en fullständigt detaljerad granskning
af förslaget, för att visa huru det, genom öf-
vervägande inrymning åt byråkratiens och ri-
kedomens elementer samt medelklassens. och
bondeståndets minskade inträde i. riksförsam-
lingen, på sätt och vis tager tillbaka med ena