MAY LILLIE ELLER KÄRLEK OCH VITTERLEK. AF Ms CAROLINE BUTLER. ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN. (Siut fr. torsdagsbl.) Slutligen var Den gyllne åldern färdig att lik en glänsande stjerna uppgå för denna dunkla kopparverll och var, enligt författarens tanka, det sublimaste som någonsin blifvit skrifvet — och hvem, fråga vi, var väl bättre än han i stånd att bedöma arbetet? Som herr Lillie hade någon idå om kritikens okunnighet, emedan han en gång, (fastän det är en stor hemlighet) sändt ett vidlyftigt opus till bokbandlaren, hvilket oaktadt sin stora förtjenst, kasserades — beslöt han att, innan han erbjöd det åt publicisterna, öfverlemzra sitt enda poem, i all dess ofördunklade glans, åt sin fädernestad. Det var en patriotisk ide. Det skulle uppläsas i lyceum framför ett förvånadt auditorium, Han kunde då kanhända göra. sig någon svag föreställning om det bifall, som väntade dess uppträdande i octavformat, guld och marokin. En afton afsände han ett bud till vår unga skolmästare, och begärde att på ögonblicket få tala med honom i en sak af enskild natur. Himmel! hur stackars Harry darrade, då han erhöll denna förfärliga kallelse! Allt var då upptäckt. Herr Lillie kände bans djerfva kärlek och ämnade för evigt bannlysa honom ur Mays närhet. Och vår lilla bjeltinna — 2 hvilka tvifvel och hvilken ängslan fatt2dos Lon icke, då hon läste biljetten som Harry : i hennes hand! Å Vid den utsatta timman knackade Harry med osäker hand på dörren till herr Lillies bibliotek. Den store Diogenes sjelf syntes på tröskeln — och föreställen er vår hjeltes förvåning, då han helsades med: i Stig på, stig på, min hedersvän; jag ä