luft, och h:
poesien sjelf
den plausi
framlagda
ed vann möjlighet till en för
;nsam utveckling. Men om också
meningen, den för allmänheten
n med: de 40:s akademi var
språkets rena och förädlande, så utgjorde
likväl kabinetispolitiken den innersta tanken:
konstens i 2 under dennas ok, skaldernas
förvandlan kronans lakejer och oratorer-
ne till hovets satelliter — se der det egentliga
målet. Syfiet vanns icke, kunde ej vinnas,
och borde det ej heller, mer än till hälften;
ty samhi och statens förkofran i högre
progressiv riktning fordrade lika så väl frisin-
nade skalder och artister, som historieskrifvare
och politi nkare, hvilka, oberoende af hof-
vets dynasti planer, diplomatiens ofta folk:
stridiga bofvets ränker, bibehöllo sitt
sinne fri Idande sig och sitt tidehvarf
i stort, till framgång för en högre, bättre, and-
ligen rikare anitet. Alltsom desse ofjätt-
rade tänkare och skalder blefvo talrikare och
starkare, måsts hofpoesiens akademi sjunka i
anseende. Den blef slutligen ej annat än ett
föga talrik: koteri af enskilde vänner, hvilka
likväl, så in nkte till smak och snille de
än må hafva it, dock förtjena aktning i och
derföre rättfärdiga anspråket
för sig, utan
på herravi fver hela nationen i snillets
stora fråg r på underhåll från statens sida.
Franska oi ;ion upplöstes i sin gamla form
heit och :illet 1795, och FlInstitut de France
upprättad-s i dess ställe. När på 1800:talet
Institutet - på fyra klasser, uppdrogs språ-
kets och lit rens vård åt en af dessa klas-
ser, hvilken, ånyo med 40 medlemmar, när-
mast moisvarasde den fördna Franska akade-
mien.
Ville man noga afväga — på ena sidan:
gagnet för ;sien sjelf af att hafva en aka-
demi; på andra: skadan för densamma af
en sådan nom framkallandet af en mängd
tomt frassskeri i landet, bildandet af en här
versifierande parasiter, spridandet af den yt-
lighet som deraf alltid till någon del måste
blifva följden, och qväfvandet i samma mån
af en djupare, innerligare och mera sann poe-
tisk sinnesstämning hos allmänheten — så
torde de: ra oafgjordt nog, åt hvilketdera
hållet vågstålen lutar. Likväl måste detta all-
tid till en betydlig del ankomma på sjelfva
modifikationen af en sådan akademis grundla-
gar. Sven sademien, som hufvudsakligen
kan anses edd genom den Franska, har
onekligen utgått från samma politiska syfte att
göra konsten till ett hjul under statsvagnen;
och följderna hafva här i sin mån blifvit de-
samma. Mena en restauration af Svenska aka-
demien måste uian tvifvel vara lika möjlig,
som den Frausyssas ombildning en gång var
det; och utan att det derföre behöfver ske på
samma sätt. Det kan visserligen sättas ifråga
huruvida det icke — för poesien såsom konst,
och ej blott såsom språk- eller hofprydnad —
vore allra! t akademien upphörde. Utan
att gå så önar det väl i alla fall mö-
dan, att erse huru det förhåller sig
med sjelf ne, underkasta dem oeh sät-
tet för dera yllande någon revision; samt
sedermera I a till allmänna vettets pröf-
ning hvad 3 iet heta kan vara att göra.
För ati i från Aftonbladets sida med en
liten skär bidrag till ett arbete, som
den länges snade tanken på nödvändlig-
heten af 2 akademiens restauration, el-
ler åtmin en revision deraf, förr eller sed-
nare måste ga å bane, skola vi måhända
vid. tillfölle I s friheten oförgripligen fram-
lägga ett nat till partiernas behjertande
på ömse (Forts. följer.)