Landsortspressen och biskop
Fahlerantz.
Till hvad i gårdagsbladet anfördes från Skån-
ska Posten och den Conservative, kunde läggas
artiklar ur Westerås och Örebro Tidningar,
HBernösandsposten m. fl., som med stor förun-
ran omtala den F:ska propositionen, att bi-
skopar ej tillhöra kategorien af prestmän. Vi
omfara allt detta, såsom i sak innefattande det-
samma som förut blifvit sagdt. Men Tidning
för Fahlu Län och Stad för den 4 April har,
ander rubriken Också något om Episkopatetn,
en insänd artikel, undertecknad Landtprest 4
Dalom, som i en artig ton, nästan såsom af
örsvar för biskop F. emot Aftonbladets kr tik
ff hans Herdabref, ger honom åtskilliga all-
varsamma påminnelser. Sedan förf. visat A.B.
.änderna, gör han emellertid sjelf den anmärk-
ningen, att bisk. F:s äflande, att åt episkopa-
et vindicera dess ante-papistiska ursprung synts
honom vara både det onödigaste och minst
yckade af hela skrifvelsen; äfvensom han ej
cunnat rubbas i sin både på andra länders
ch Sveriges erfarenhet stödda öfvertyge!se om
mbetets öfverflödighet, o. s. v. Derefter
yttrar han sina och sina kamraters önskningar,
om sättet för episkopatets skötande, i följande
arma ordalag, som tyckas väl förtjente af att
ehjertas:
Men (säger han) episkopatet är nu ett obestridligt
aktum, och stiftet har i laga ordning fått sig en ny
iskop. Denna tilldragelse har föranledt underteck-
ad att, på samma sätt som den nye chefen uttalat
ina åsigter öfver embetet, söka göra sig reda för
vad han och andra underlydande dermed förstå
ch deraf vänta.
Hvad fordrar och önskar man då af en biskop?
3etraktar man ordet till sitt ursprung, så ligger deri
)emärkelsen: Se opp! Han skall vara på tidens tec-
ken vaken, och denna vaksamhet bör bestå i något
welt annat än jemmer öfver att tiden är ondx.
Ivarje tid har utan tvifvel haft sitt onda, hvarpå
n biskop bör noga akta, och med ondt, som här
an komma i fråga, kan menas såväl moraliskt, lit-
erärt, doktrinärt, som politiskt. Att en biskop med
Ivarlig, om ock med hård hand håller sederna i
elgd inom ståndet, är fullkomligen i sin ordning.
Ivarföre klagade man ofta, för icke längesedan, och
lerestädes .mången gång med skäl, öfver presternes
skickliga och ovärdiga lefverne, om icke just flat-
et hos styrelsen lemnat för långa tyglar?
Tillsynen att inga irrläror, vare sig läseri och öf-
ertro, eiler ock rationalism och likgiltighet, insmyga
ig, hör honom obestridligen till; men här är tole-
ans och stor varsamhet af nöden, ty med stränghet
trättar man ingenting godt. Religiositeten är en
mtålig planta; hon skjuter djupt sitt fäste ochsen
otryckning är här omöjlig, ty skott till mängdubb-
adt antal sticka upp i det borttagnas ställe. Men
årdad af lena händer kan den både putsas och
Mpa..
Att en biskop skall,sitta som en sjelfskrifven re-
resentant på riksdagen, antingen han anser det