förslaget på Örebro möte, så går det öfverända; ty
hr Schartau lärer då icke längre kunna vidmakt-
hålla sitt allenastyrande inom ståndet. Men man
hoppas kunna med lock eller pock förmå hans val-
män utkora någon annan, eller honom sjelf att ute-
blifva, nu, såsom vid sista riksdag. Dertill skulle
Aftonbladet med stickord, speglosor och förargliga
insinuationer mot den lättretlige och för offentligt
tadel ömtålige mannen, kunna väsendtligen bidraga.
Men äfven om han uteblefve, så kunde det hända
att åtskillige af borgareståndets medlemmar ville e-
mancipera sig från hr Schartaus välde. Hans för-
kärlek för Stockholm har redan fallit de öfriga stä-
derna i ögonen, och hans benägenhet för närings-
friheten har varit handtverkarne alltför dyr. Upp-
rätthålles han ej af Aftonbladet, så kan hans spira
förlora sin kraft, särdeles som borgrarne måste inse
att den öfvervigt det nya förslaget gifver bondestån-
det skall, när begge stånden sitta tillhopa i samma
kammare, tillintetgöra äfven städernas inflytande,
änsktönt en viss andel i representationen blifvit dem
tillförsäkrad.
Om bönderna få se, genom de infordrade uppgif-
ternas tryckning, att de erhålla, derest det hvilande
förslaget antages, och så framt d2 sjelfve akta och
begagna sina röster, ett sådant öfvertag, att bonde-
regementet i Sverge blifver oomkullstötligt af annat
än en statshvälfniog, så vore de förstockade, om de
ej antoge förslaget. Om dem kan man således göra
sig godt hopp. Men de behöfva tid för att öfverty-
gas om sin fördel. Derföre är det angeläget att de
ifrågavarande uppgifterna snart tryckas. Också har
grefven, som på förhand sökt visa förslagets förde-
lar, i Aftonbladet strängeligen manat på deras pu-
blicerande. Likväl och som Bengt Gudmundsson
har något att säga i bondeståndet, oeh hans skrif-
kunnige vän, hvars förslag en gång vunnit ståndets
bifall, anses för en flitig medarbetare i Aftonbladet;
så får dess medverkan desto mindre åsidosättas, som
ståndets blifyvande medlemmar under flere riksdagar
vant sig att följa dess ledning, och ej torde så lätt
kunna lösrycka sig derifrån.
På hvilken sida saken alltså betraktas, så måste
de grå bemöda sig att vinna den store opinionsfa-
brikörens, Aftonbladsurstens, medverkan. Nog har
han redan, efter lång tvekan och rundeligt tilltagen
betänketid, förklarat sig emot det hvilande förslaget,
och gjort lifvet surt för Aftonposten. Men fursten
är en man, som låter tala vid sig, och alltid har
bryggor i beredskap för att komma pi andra sidan
af den flod, han vill öfver. Med honom borde följ-
aktligen underhandlas, ty det obarmhertiga gyckel,
hvarmed han och hans ringare själafränder nedrifva
de bolverk, som Af:onposten i sitt anletes svett upp-
timrar, kan ej annat än tillintetgöra alla fasta ope-
rationsplaner och försvaga krafterna för de grå.
Samma aktningsvärda medlarexall, som det repu-
blikanska Frankrikes fordom liberala och revolutio-
nära, men numera något grånade president nyligen
åtagit sig mellan England och Grekland, har grefve
Anckarsvärd öfvertagit mellan Aftonbladet och Afton-
posten. De begge krigförande makternas regeringar
och deras höga allierade bjödos alltså till förenämnde
banquet, hvarest man skulle försöka att, inter po-
cula, inleda förlikning, och hvarigenom medlaren
hoppades lättast kunna besegra motståndet på dens
sida, hvilken blifvit svårast förnärmad och är retli-
gast. Grefven skall i argumentationen hafva varit
biträdd af sin lagkloke vän och gamle stallbroior i
representationsmakeriet, den store inpräglaren hr
Richert, hvilken gjort ståndens utrotande till ett af
sina riksgagneliga ändamål. Bland skäl, som af en
och annan anfördes, skall äfven hafva varit det, att
hade man bara lyckats, genom regeringens eget bi-
träde, få det nuvarande statsskicket upplöst: så
skulle, antingen hon ville eller icke, de, som ansåge
det första steget vara fär litet, sedermera nog kom-
ma närmare sitt mål.
Hr Lars Hjerta teg att börja med; men hans al-
ter ego, hr Gustaf Hjerta, häcklade förslaget igenom,
och ville för ingen del medgifva dess antaglighet.
Emot honom uppstod den ene kämpen efter den
andra; men förgäfves. Då vände man sig till huf-
vudmannen sjelf och bestormade honom med de be-
vekligaste föreställningar af hvarjehanda art. Han
undvek dock försigtigtvis att lemna några bindande
svar, och den första fredsunderhandlingen aflopp, sä-
som vanligt är, endast med bestämmandet af status
questionis. Emellertid bedje vi våra läsare hjelpa
oss att iakttaga om och när några verkningar kunna
förmärkas af denna underhandling, e!ler af dem, som
kunna ytterligare följa, och om hvilka vi, efter att
en gång hafva talat om de föregåendes beskaffenhet,
ej torde få någon kännedom.
Sedan vi nu fullgjort grefve Anckarsvärds
begäran, är det ingalunda vår mening att ingå
i någon recension af Tidens artikel för att visa
huru den är hvad man kallar broderad; sådant
lärer vara så mycket mindre nödigt, som allt-
sammans är hemtadt efter hörsagor. I detta
hänseende anmärkes blott, att icke alla de upp-
gifna personerne voro närvarande vid midda-
gen, hvaremot ett par andra, som verkligen
funnos der, blifvit förbigångne Deraf kan man
någorlunda bedöma tillförlitligheten af det öf
riga. Men det pikantaste är, att rapportören till
Tiden jemväl vill veta, att kgl. sekret. Theo-
rell äfven varit bjuden; ja, till och med hvar-
före han ej kommit. Detta torde någorlunda
kunna lemna anledning för gissningen, från
hvilken af de vid tillfället närvarande rappor-
ten på underliga vägar kommit i Tidens sköte.