heten ! Betyda de sednaste valen i Frankrike socialism? Angåonde de sednaste pariservalen till deputerade i ustionalförsamlingen innehåller Örebro tidsinz några rätt nätta och träffande reflexioner hvaraf vi meddela ett utdrag. Innandess är det hiväl lämpligt att särskildt säga några ord i anledning af den hyllning som de reaktionära tidningarnas i Paris skrän öfver nyssnämnda val funnit hos deras själafränder härstädes. Så uppdukade den förskräcktaste af de försk , Postgumman, nyligen en högst deklamatorisk och sofistisk artikel ur Journal de Debats,, hvari häftiga förebråelser gjordes den del af borgarne som ej velat votera med republikens fisnder, och de gräsligaste följder häraf förutspåddes för framtiden. Likaledes har samma reaktionära partis anhängare sökt förneka, hvad som varit anfördt å andra sidan, att utgången af de sednaste valen i sjelfva verket mindre hade betydelse i och för deras materiella än såsom en helsosam lexa och varning åt regeringen från folkets sida. Detfinnes till och med nästan ingenting som kan bringa de styrande i ett sådant raseri och till ett såsk att göra sig hårda, som blotta påminnelsen att de kunna behöfva och erhålla en varning från de styrdas sida och icke sjelfve vara i besittning af all vishet. Allt detta har man kunnat se på den förstockade fransyske presidentens beteende efter valen. Det är dock helt enkelt och klart att saken förhåller sig så, som här ofvan blifvit angifvet, nemligen att de nu gjorda valen alldeles icke innebära någon fara för öfvertaget af en oförnuftig socialism nästa gång; ty när det allmänna omvalet inträffar år 1852, så beror det naturligtvis på enhvar att bestämma sitt votum och plur aliteten lärer väl då se sig före med hvem dena voterar. Skulle frågan än en sång uppställas mellan två ytterligheter, så äro vi öfvertygade, att pluraliteten än en gång hellre går med reaktionen än med omstörtningen. Vi införa nu ett stycke ur Örebro tidning : Åtskilliga tidningar både inom och utom Frankrike hafva kal emokratiens seger för ,socialismens seger, och hafva med denna begreppsoch namnförvexling valet visa den sista valstridens utgång i den hemskaste och förhatligaste dager, en pfamiljens, äga ttens och samhällets, förestående undergåns. U:an att fästa oss vid huruvida dessa trenne stora vilkor för all kultur skulle, äfven med socialismens seger, löpa någon fara, må det blott tillåtas oss visa, a:t det ingalunda är socialism, i och för s som vunnit någon seger. Socialismen i egent! märkelse har, vi upprepa det för tjugonde sill trots af alla motsägelser, äfven i Frankrik ska få anhängare. I den vidsträcktare meni.g deremot, hvaruti den af de fransyska tidningarne National, Sitele m. fl. blifvit tagen, upphäfver den ingalunda hvarken familj, samhälle eller egendom, utan sammanfaller alldeles med de demokratiska anspråken: rättvisa åt alla, lika tillfälle for alla tili mensklig utveckling; inga previlegier åt några på nhetens bekostnad; frihet för utveckling af a visning m. I kratiska, utan a all motsatia sc vunnit valse viduella anlag; kostnadsfri folkunderAlla dessa fordringar äro rent demosocialistisk anstrykning, ja i vissa ialismens. Det är detta parti som i Paris, hvilket ännu tydligare ramstår om att Carnot, den fordne undervisingsmini n i Cavaignacs ministår, äger en röstMluralitet af 4 tusen röster framför socialismens reyresentant, Jun en De Flotte, hvilken sednares val endast nom, såsom en koncession åt den ittersta v fraktion. Det är också De Flotte, vars utväl varit de konservatives värsta stöteten, som zsifvit dem anledning till de hätskaste anall. De Flotie 1ar hlifvit stämplad såsom en strafad förbrytsren, en skurk m. m. Ingenting är dock mera orä och oklokt än att under revoluionära brytningar kala och behandla sina besegrade motståndars såsom förbrytare. Den som är förbrytare i daz vara legitim i morgon, och tvertom. Blotta klokheicn fordrade således att de som för ögonblicket innehafva stridsfältet ej stämplade sina motståndare ligen beret till makten. man i dessa fall finnes personer öfvertygelse motsatta p gelse är förb ingalunda på daterne, om h dom. Han var nn förbrytare; ty de måste ovilkori samma dom då dessa komma mera fordrade rältvisan, att vore mild i sina omdömen. Det ömse sidor, som af den varmaste rsyara sina åsigter och bekämpa det tt, fTogen som så handlar af öfvertyare. Detta ord lämpar sig dessutom Flotte, den enda af de tre kandiIken vi äga någon personlig kännejr tvenne år sedan en talangfull, ehuru föga hb ledamot af Phalansterklubben, vid rue de Baur utmärkt till det yttre, för sin ånga, symetriskt vackra figur, sitt välbildade ansigte, skugzadt al et långt korpsvart hår, långt svart skägg och knäfvelbårar, och upplyst af ett par vackra, blå ögon. Han talade med en utomordentligt vacker accent, utan gester, hvilka eljest sällan saknas hos ex fransysk talare, men med på en gång värma och hbesiämdhet. Inblandad i Junidagarnes jorgliga händelser sökte han i början fly, men Jät ip edan taga nt fördes i landsflykt, från hvilken lan, genom n. Vv. presidentens amnestidekret, rigafs ). ) Det torde bira observeras, att Junifångars deportation skedde utan dom och ransakning, hvarföre, såsom nu är wvpplyst, åtskilliga personer blifvit deporterade, dels genom namnförvexlingar, dels på blotta misstankar, ehuru de aldrig del:agit i Junistriden. Prins Alherts tal