Nationalkapitalets alltjemt tilltagande förökning är fattigdorers tröst; ty den underhåller arbetet. Ett angrepp på det skulle följakvligen vara den största olycka för arbetsklassen. Men nu kan nationalkapitalet icke tillvexa utan i ett ssmfund, der det kerrskar fred, ordning och säkerhet. och följaktligen bör man förnuftsenligt icke kunna hysa fruktan för någotstörande af ordningen från vår s Vi, som i alla afseenden skulle främst och hårdast drabbas af ett borgerligt krigs olyckor, både derigenom, att arbetet afstannade, och derigenom, att vi måste våga lif och blod, under det att minoriteter i allsköns lugn sutte i kakelugnsvrån — vi hafva allsingen just att bryta freden. Vår välgång är så mycket beroende af samundets framåtsk nde utveckling under fredens och samdrägtens bäzgn, att vi hafva de kraftigaste skäl att önska hv ig yppande oregelmässighet tillbakavisad inom laglichetens och ordningens råmärken. Sålunc ve vi då i underd. framburit våra böner, vår ingar och förhoppningar. En ta! lass lägger förtröstansfullt sin fram tid i E. 313 hinder. Konurgarnes konung lede E. M:s steg i denna angelägenhet till gagn för den lidande menskligheten !