Nationalkapitalets alltjemt tilltagande förökning är
fattigdorers tröst; ty den underhåller arbetet. Ett
angrepp på det skulle följakvligen vara den största
olycka för arbetsklassen.
Men nu kan nationalkapitalet icke tillvexa utan
i ett ssmfund, der det kerrskar fred, ordning och
säkerhet. och följaktligen bör man förnuftsenligt icke
kunna hysa fruktan för någotstörande af ordningen
från vår s
Vi, som i alla afseenden skulle främst och hårdast
drabbas af ett borgerligt krigs olyckor, både derige-
nom, att arbetet afstannade, och derigenom, att vi
måste våga lif och blod, under det att minoriteter
i allsköns lugn sutte i kakelugnsvrån — vi hafva
allsingen just att bryta freden.
Vår välgång är så mycket beroende af samundets
framåtsk nde utveckling under fredens och sam-
drägtens bäzgn, att vi hafva de kraftigaste skäl att
önska hv ig yppande oregelmässighet tillbakavi-
sad inom laglichetens och ordningens råmärken.
Sålunc ve vi då i underd. framburit våra bö-
ner, vår ingar och förhoppningar.
En ta! lass lägger förtröstansfullt sin fram
tid i E. 313 hinder.
Konurgarnes konung lede E. M:s steg i denna
angelägenhet till gagn för den lidande mensklig-
heten !