—-— ?— — ? -—Ö — OUU— HIMMELSBERGET. Noveur ar S. S. BLICHER. Danmarks högsta berg hade jag ofta sett, men hittills icke bestigit. Några gånger förde min väg mig i dess grannskap, men resornas mål tillät ingen afväg, och jag måste låta mig nöja med att på en half mils afstånd betrakta detta Danmarks Schwarzwald och i förbifarten kasta en hastig blick ned genom dalerna till den förtjusande sjön, som bugtar sig emellan gräsoch löfklädda bolmar och djupt inskurna landtungor. Slutligen kunde jag slå mig lös från alla hinder och beslöt att göra Himmelsberget till enda milet för en tvenne dagars lustresa. Min kusin Ludvig, som nyligen från bufvudstaden kommit hitöfver till Jutland, åtföljde mig. Förmiddagen var klar och varm cch lofvade Oss en vacker afton; men straxt på eftermiddagen började i sydvest att ktilda sig en sträcka af hvita skyar med eldfärgade kanter. Ludvig egnade ingen uppmärksamhet deråt; men 128 såsom erfarnare väderspåman, kände bättre till dessa tordönens verkstäder och ywtrade till honom den förmodan, att aftonen ej skulle biifva morgonen liko, Vi redo just i den riktning, art vi hade de misstänktas molnen midtemot oss, och kunde sålunda -oafbrutet bemärka, huru de småningom all:mer och mer höjde sig mörknade nedantill och upptornade sig såsom snöfjell öfver Himmelsberget. Vår fantasi visade oss dem såsom FSchweizeralper, och wi sökte inbilla oss, att vi befunno oss i detta mångbesjungna bergland: vi sågo Schreckhorn och Weterhorn veh den aldrig bestigna Jungfrun: i sktyarnes dalsänkningar igenkände vi nlingen, och då någon framstående kant rat böjde sig, sönk och sammansmälte med de