; rtröffligt passande; denna inrättning heter på deras diplomatiska språk en förenkling f den fordna Tyskz Förbundsdagen; och härvid tveka de cktke att påstå sig sjelfva hafva stadnat qvar på den fordna rättsgrund, som Preussen deremot säges hafva öfvergifvit. ÅA en annan sida vill Osterrike ej låta Preussen tränga ut sig ur Tysk!and, och pistår sig härvid äfven hafva stadnat qvar på nyssnämnda gamla rättsgrund. Ryssland räcker det handen, under yrkasde att 1815 års traktater måtte respekteras och upprätthållas, och en Europeisk kongress få ordna Tysklands gemensamma förbållanden. Rhenska Förbundets konungar föreslå derömot ett tysktfursemöte i Dresden. Men Preussen och dess bundsförvandter — de små furstarne som räddat sig under dess örnvingars skugga — påstå lika oförskräckt, att äfven de icke vilja annat än gammal rätt: att äfven de hafva sina förbundspligter för ögonen, och att hvad de fö etaga är vida skildt ifrån all revolutionär mening. Så!unda hafva vi nu det egna skådespelet att alla dessa kabinetter enhälligt påstå sig hafva stadnat qvar på den gamla rättsgrunden, medan de splittrat sig i fiendtliga partier, af hvilka hvart för sig taga tyska folkets sympatier i anspråk, hvart för sig bedyrar sig handla för foikets sanna frihet och för det gemensamma fäderneslandets välfärd, och hvart för sig beskyller alla de öfriga, att af ärelystnad och dynastiskt egoistiska bevekelsegrunder bedrifva ofog och trolöshet. Ett särskildt kabinettsparti tillställer Hannover, och sannolikt sluta sig Kurhessen och Oldenburg snart till detta. Hannover och Kurhessen vilja helt enkeit återställa den gamla Förbundsdagen och dervid anordna allenast en och annan gemensamt öfverenskommen förändring. Detta är åtminstone öppet och ärligt språk; ty i sjelfva verket vill hela det öfriga sällskapet icke heller någonting annat. De bilygas blott ännu — på sätt Augsburgs Allgemeine Zeitung nyligen yttrade — men de skola snart ha lyckats att qväfva denna blygsel. Under tiden är dock tillståndet nu sådant i Tyskland, att ingen menniska kan gissa huru der kommer att se ut fyra veckor efteråt. På verkligt krigsutbrott tror Jikväl ingen der. Österrike, Ryssland och Frankrike fortfara med förkuvnandet af sina frediiga afsigter; och i följd häraf hafva reserverna vid största delen af våra regementer blifvit hemförlofvade. Men huru de fiendtligt emot hvarandra uppträdande interessena skola fredligt förlikas, det är ialla fall gåtan. Wärtembergska sändebudets afresa från Berlin betyder härvid föga; det har icke skett för annat än en familjtvist emellan de begge konungahusen; och i sjelfva verket är hela den nu pågående tyska komedien icke någonting vidare. Diplomaterna täfla härmed blott om hvem som skall draga bästa vinsten af speiet, och huru man skall kunna bevilja folket så litet som möjligt, till dess fullständiga för!yckligande. Ty att demokratien må ste förtrampas derom är dem emellan icke minsta tvist, likasom ej helier derom, att hvad helst som än må beviljas och oktrojeras, den monarkiska suveräniteten icke dervid får äfventyra den al!draringaste afkortning. Jag har förut nämnt min öfvertygeise att våra furstar, oaktadt alla sina dynastiska demonstrationer, skola sluta med återställandet af vår gamla Tyska Förbundsdag, och att detta blir den trassliga farsens sista akt — likväl så, att man ärnar passa på tillfället att mediatisera småfurstarne, i följd af deras synbara oförmåga ait tygla demokratien — samt att Österrike och Preussen skola broderligt räcka hvar andra handen härtill, och Tsaren läsa sin pontifikala välsignelse öfver alltsammans. Denna utgång synes mig ännu den sannolikaste och snaraste, så framt ej sådana utomordentliga händelser mellankomma, som draga ett streck öfver ai! mensklig beräkning. På någon sanning i det konstitutionella systemet: på någon förnuftsenligt betryggad frihet eller ordning; är härvid ej att tänka. I Europa finnas för närvarande blott få stater, som äga något sannt konstitutionellt samhällsskick. England står härvid ännu alltid främst, i trots af alla sina sociala orimligheter. De der styrande låta missnöjet aldrig komma så långt som till revolution, emedan der oupphörligt reformeras, och styrelsen sjelf omsorgsfullt utspanar hvarje för stunden oafvisligt anspråk, för att sjelf gå allt till mötes med ett medgifvanre, i form af förslag från dess egen sida. Tyskland kommer deremot aldrig ur soldatoch polis-oket; Preussens sednaste grundlag var ingen brittisk koncession, tjenlig att betrygga regeringens framtida ställning. Så länge freden räcker, går nof allting efter beräkning; men första stöt, först: olycka, är nog för att stjelpa alltsammans öf verända. Och som det är i Preussen, så ä det i hela Tyskland. Öfverallt samma vild samt spända förhållanden: öfverallt samma full komliga frånvaro af förtroende och pålitlighet öfverallt samma djupa och odelade öfverty. gelse att det närvarande omöjligen kan bär: sig i längden. Vår konungs personliga vilja och personlig: politik äro skaparne af dessa preussiska oc tyska förhållanden. Daningen bar skett mec biträde af konungens närmaste förtrogne, h von Radowitz. I detta bänseende står Preus sen helt och bållet på gamla foten. Konun gen skapar och upprätthåller sitt politiska sy stam med hiträdae af nåcra få förtrogna. fram