SVEMO Rat tratt SARA
Rd
man fördelen att för sina ögon icke blott finna
porträtter af de märkvärdiga ansigtena på alla
dessa regenter, utan får äfven se deras öfriga
kroppshabitus, drägter, ställning o. s. v. Att
allt detta af artisten blifvit troget uppfattadt
och i galleriet öfverfördt ifrån de stora taflorna
på Gripsbolm, upptäcker man vid skärskådande
af de närmare detaljerna.
I afseende på utförandet har man allt skäl
att loforda det vackra lithoeromiska trycket,
hvarigenom de eleganta kostymerna göras å-
skådiiga. Anletsafbiildningen tyckes i allmän-
het vara lyckad nog; men på de exemplar vi
haft tillfälle att se, bar, såsom det tyckes, ge-
nom färgläggningen ögonens uttryck stundom
lidit eller gjorts något skeft. Plancherna åt-
följas af korta biografier, hvarigenom galleriets
läsare insättas i en mäagd historiska data, som
icke kunna anses bekanta för alla. Verket
blir härigenom ganska användbart, ej blott till
prydnad och nöje, utan till historisk nytta;
och man önskar således af flera anledningar
dess fortsättande och afslutande, så fort den
skicklige artistens tillgång på tid för öfriga
arbeten kan tillåta det.
— —
— Tidskrift för praktisk Byggnadskonst och
Mekanik m. m. är titeln på ett med detta års
början utkommet periodiskt arbete, som har
hr Robert Acrel till ansvarig redaktör och för-
läggare. Ett häfte, innehållande ett tryckt ark
text och tvenne plancher, publiceras i hvar
månad; allmänheten har således redan i sina
händer tvenne häften (för januari och februari),
och det tredje är i antågande.) För att döma
efter detta litterära företags i flere afseenden
förtjenstfulla och vackra begynnelse, har man
all anledning att önska tidskriften lycka och
framgång. Män af facket, såväl inom arkitek-
turen som ritkonsten, torde bäst sinsemellan
afgöra, huruvida ett och annat, som här före-
kommer, kunde elier med skäl borde hafva
varit litet annorlunda; vi, för vår del, se re-
dan något berömvärdt i sjelfva grundtanken,
att medelst en tidskrift (såsom det heter i an-
mälan) göra den större allmänheten, äfven i
landsorten, delaktig i njutningen af konstens
alster, eiler göra kännedomen derom praktiskt
nyttig... I hufvudstaden finnas flere förenin-
gar eller litterära samfund — Konstföreningen,
Konsinärsgillet, Byggnadsföreningen, 0. s. Vv. —
hvilka hafva till ändamål att föra ej allenast
konstens idkare utan äfven dess älskare till-
sammans; men något, som man kunde kalla
en Konstjurnal, saknades. Detta behof kan
väl genom närvarande tidskrift endast till en
del uppfyllas, enär den blott är ämnad för ar-
kitekturen och mekaniken; men dess exempel
torde väl i sinom tid följas af andra, omfat-
tande äfven de öfriga konstarterna.
Hr R. Acrel, som i Stockholm har en Rit-
och Paicni-Byrå, och dessutom under loppet
af flere år gjort sig fördelaktigt känd för sina
vackra konstruktionsritningar och förberedande
arbeten i och för jernvägsanläggningarne, är
utan tvifvel qvalificerad att stå i spetsen för
det slags företag vi bär anmäla. Tidskriften
öppnas med en liten afhandling om pstil i ar-
kitektur,. Hvad hr A. tänker derom, låter
säga sig i få ord:
Vi hylla friheter i konsten och erkänna inga
andra band, än de (dem?), som påläggas af formens
skönhet, parad ined den högsta ändamålsenlighet,
bvilken just hestämmer skönhetsbegreppet. Alltså
intet slafveri under hvilken theori som helst, grun-
dad på blind efterapning af forntida eller nyare mön-
ster, ifrån länder med helt andra klimatiska förhäl-
landen, andra behof, seder och bruk. Hvarje tid
och hvarie land bar sina egna andliga så väl som
materiela bebof, hvilka utpregla sig äfven i folkets
offentliga och enskilda byggnader. Byggnadskonsten
måste alltså vara fortskridande, likasom civilisatio-
nen; den får ej blifva stationär mera än något an-
nat i verlden; och den måste i hvarje land erhålla
efter dess skaplynne någonting egendomligt, som gör
den nationell.
På hvad sätt ursprungligen stora, allmänna
eller nationella stilar i byggnadskonsten kun-
nat (och likaså ännu kunna) uppkomma från
enskilde artisters sätt att gå till väga, har hr
A. sökt framställa längre ned, der han slutli-
gen yttrar det djerfva hopp, att till och med
en egen svensk stil i arkitekturen en gång
skall komma till lif, och det ej blott i vårt
land, utan i hela det öfriga Europa. Hr A.
säger:
Likeasom hvarje målare gifver åt sina arbeten ett
visst uttryck, en viss syskonlikhet, hvarigenom man
igenkänner, att de härstamma ifrån honom, eller,
såsom iman kallar det, har ett visst maner, så har
ock hvarje arkitekt sin stil; och framstår bland
dem något öfverlägset snille, så bildar han medvetet
eller omedvetet en skola, hvilken mer eller mindre
slafviskt eller fritt efterbilder honom, hvarigenom
uppstår i vidsträcktare mening en stil i byggnads-
konsten. Den gäller egentligen ett visst land — det
hvarest den uppstått — eller begränsas åtminstone
af nationaliteten, såsom förhållandet varit med den
Grekiska stilen och den Byzantinska, såväl som med
den Götiska.
Att en Svensk stil I byggnadskonsten måtte upp-
komma, skulle vi högeligen önska, såsom en blomma
af fostsrländsk kultur; och likasom Frithiofs skald
och Jenny Lind låtit verlden genljuda af svenska
sångens toner, så hoppas vi, att ock en dag den
Svenska Arkitekturen, ehuru ännu i sin linda,
skall, med folkets ärfda vikingshåg, gå att göra
sina eröfringar i alla länder, der europeisk ci-
vilisation har fästat sig.
Härtill ansluter sig en längre afhandling om
den så kallade Götiska Byggnadsstilens upp-
komst,, af Engelhard; och som går genom begge
häftena, men ännu icke är afslutad. Uppsat-I
sen är intressant, bland annat derföre, att den
historiskt visar, att namnet Götisk utan syn-
nerliga skäl blifvit denna byggnadskonst til-
lagdt, samt att den i sednare tider för den
nyare götiska arkitekturen projekterade be-
nämningen Tysk byggnadsstil, är ännu olämp-
ligare. Till hvilka resultater, rörande histo-
rien -om denna stils uppkomst, hr E. kommer,
skall blifva angenämt att se i något följande
häfte.
Första häftet bar en vacker planch, förestäl-
landa Vamteeträdnården nd Racomdal! samta han