att om: vi försökte Nidake. framgå: i byn; skulle vi ej med lifvet undkomma, gått i fullbordan De personer, hvilka under tumultet såsom delta gare deri kunde igenkännas, voro bönderne Simon Nilsson-å JM 4 och Per Nilsson-å 4 A (hvilka båda tycktes vara hufvudmän), Nils Simonsson på M 3, Nils Nilsson på JM 4 och Jon Jonsson på M 1, samt drängarne Simon Simonsson och Jonas Ölander, alla i Torp, äfvensom Gustaf Nilsson i Dykärr. Härefter och för att på andra ställen kunna fortsätta undersökningarne, afsände: vi trenne underjäare till Melby, för att derifrån afhemta våra hästar. Vid underjägarnes ankomst till denna by, unno de att den beväpnade hopen, nu ökad med lere andra personer, -begifvit.sig dit och-utsatt vakt itanför stallet, samt förklarade det inga hästar utläpptes förrän vi sjelfva ditkommo efter dem. Då :u upplysning gafs att vi befunno oss i Getterum och fördenskull efterskickat hästarne, samlade sig en Yfdelning af folkhopen och kommo springande mot lenna by under tjut och skrik samt flere skotts afossande. På uppmaning af byns invånare, och för Itt ej onödigtvis blottställa våra lif, skyndade vi att )å fremmande hästar rida från stället innan folkhopen dit ankom; men då detta bemärktes, tog samna väpnade hop, fortfarande med sina rop och mot ss riktade skott, en genväg för att upphinna oss, samt, då de saart funno ogörligheten häraf, återtogo vägen till den af oss lemnade byn för att der med våld taga hästar och ridande uppnå oss. För oss ilerstod således ej annat, än att från all vidare unlersökning afstå, derom beslut fattades, hvarefter jag lenna dag återvände hem. Konungens befallningshafvande täcktes finna att letta beslut helt och håilet af tvång var föreskrifvet, helst den upproriska hopens företag icke från början skedde under rusigt tillstånd, utan med beådt mod och efter långt förut fattade öfverläggninjar, så att jag är fullt öfvertygad att, derest ej enlera våld sättes emot våld, eller öfverlägsenheten är sifven, hvarje försök att, i lika ärende med mig, ntränga och undersöka krozoparkens och der beägna byars område, skall aflöpa. på samma eller olodigare sätt, än hvad här omförmälts. Denna förnodan har vunnit bekräftelse af hvad jag i dag vört af från Böda arkomna personer, att hufvudnännen för det våldsamma tilltaget yttrat, att de emot 100 man nog skulle försvara sig och begagna iden för försvarsmedels uppköpande m. m. Den sålunda afbrutna undersökningens fortsättanle är likväl af. behofvetytterst påkallad, emedan verkningar å skogen skett til ett värde af minst 10,000 rdr bko, och större delen af de stulna effeklerna finnas ännu inom Böda sockens områden, men blifva, så fort sundet hinner blifva fritt från is, nart afförda till fasta landet. Kronoparken ligger närvarande stund helt och hållet öde och till sköfings, ty ingen enda af dem, åt hvilka bevakningen ir anförtrodd, vågar nu derå taga ett steg. Konungens befallningshafvande torde alltså förekrifva huru: och på hvad sätt bevakning af kronokogen och fortsättandet af undersökningarna skali tunna ske, och vågar jag vördsamligen hemställa, wuruvida ej visst vite bör stadgas för den, som från öda socken till fasta landet eller annorstädes bortör skogseffekter, till hvilka, gerom vederbörande ägeri. betjenings bevis, åtkomsten ej kan styrkas, ch att allt sådant virke måtte varda i beslag taget. Derjemte och på grund af hvad jag nu haft äran nberätta, anhåller jag ödmjukligen att konuvgens efallningshafvande täcktes föranstalta derom, att ansakning, med den skyndsamhet sakens vigt påordrar, varder anställd mot ej mindre af mig nu ngifne personer, utan ock de flere som uti myteiet deltagit, äfvensom att hr landsfiskal C. Rind orgh varder förordnad att detta mål, som allmän klagare utföra. Och som förbrytelsen är att hänöra till hvad i 6 kap. 2 S8 missgerningsbalken om örmäles, så har jag ärnat att, så fort sådant kan ke, gripa och till länshäktet insända dei gerningen lelaktige. Stensborg å expeditionskronofogdekontoret den 43 Mars 1830. J. H. Ehkneman.