att om: vi försökte Nidake. framgå: i byn; skulle vi ej
med lifvet undkomma, gått i fullbordan
De personer, hvilka under tumultet såsom delta
gare deri kunde igenkännas, voro bönderne Simon
Nilsson-å JM 4 och Per Nilsson-å 4 A (hvilka bå-
da tycktes vara hufvudmän), Nils Simonsson på
M 3, Nils Nilsson på JM 4 och Jon Jonsson på
M 1, samt drängarne Simon Simonsson och Jonas
Ölander, alla i Torp, äfvensom Gustaf Nilsson i
Dykärr.
Härefter och för att på andra ställen kunna fort-
sätta undersökningarne, afsände: vi trenne underjä-
are till Melby, för att derifrån afhemta våra hä-
star. Vid underjägarnes ankomst till denna by,
unno de att den beväpnade hopen, nu ökad med
lere andra personer, -begifvit.sig dit och-utsatt vakt
itanför stallet, samt förklarade det inga hästar ut-
läpptes förrän vi sjelfva ditkommo efter dem. Då
:u upplysning gafs att vi befunno oss i Getterum
och fördenskull efterskickat hästarne, samlade sig en
Yfdelning af folkhopen och kommo springande mot
lenna by under tjut och skrik samt flere skotts af-
ossande. På uppmaning af byns invånare, och för
Itt ej onödigtvis blottställa våra lif, skyndade vi att
)å fremmande hästar rida från stället innan folk-
hopen dit ankom; men då detta bemärktes, tog sam-
na väpnade hop, fortfarande med sina rop och mot
ss riktade skott, en genväg för att upphinna oss,
samt, då de saart funno ogörligheten häraf, återtogo
vägen till den af oss lemnade byn för att der med
våld taga hästar och ridande uppnå oss. För oss
ilerstod således ej annat, än att från all vidare un-
lersökning afstå, derom beslut fattades, hvarefter jag
lenna dag återvände hem.
Konungens befallningshafvande täcktes finna att
letta beslut helt och håilet af tvång var föreskrif-
vet, helst den upproriska hopens företag icke från
början skedde under rusigt tillstånd, utan med be-
ådt mod och efter långt förut fattade öfverläggnin-
jar, så att jag är fullt öfvertygad att, derest ej en-
lera våld sättes emot våld, eller öfverlägsenheten är
sifven, hvarje försök att, i lika ärende med mig,
ntränga och undersöka krozoparkens och der be-
ägna byars område, skall aflöpa. på samma eller
olodigare sätt, än hvad här omförmälts. Denna för-
nodan - har vunnit bekräftelse af hvad jag i dag
vört af från Böda arkomna personer, att hufvud-
nännen för det våldsamma tilltaget yttrat, att de
emot 100 man nog skulle försvara sig och begagna
iden för försvarsmedels uppköpande m. m.
Den sålunda afbrutna undersökningens fortsättan-
le är likväl af. behofvet- ytterst påkallad, emedan
verkningar å skogen skett til ett värde af minst
10,000 rdr bko, och större delen af de stulna effek-
lerna finnas ännu inom Böda sockens områden, men
blifva, så fort sundet hinner blifva fritt från is,
nart afförda till fasta landet. Kronoparken ligger
närvarande stund helt och hållet öde och till sköf-
ings, ty ingen enda af dem, åt hvilka bevakningen
ir anförtrodd, vågar nu derå taga ett steg.
Konungens befallningshafvande torde alltså före-
krifva huru: och på hvad sätt bevakning af krono-
kogen och fortsättandet af undersökningarna skali
tunna ske, och vågar jag vördsamligen hemställa,
wuruvida ej visst vite bör stadgas för den, som från
öda socken till fasta landet eller annorstädes bort-
ör skogseffekter, till hvilka, gerom vederbörande
ägeri. betjenings bevis, åtkomsten ej kan styrkas,
ch att allt sådant virke måtte varda i beslag taget.
Derjemte och på grund af hvad jag nu haft äran
nberätta, anhåller jag ödmjukligen att konuvgens
efallningshafvande täcktes föranstalta derom, att
ansakning, med den skyndsamhet sakens vigt på-
ordrar, varder anställd mot ej mindre af mig nu
ngifne personer, utan ock de flere som uti myte-
iet deltagit, äfvensom att hr landsfiskal C. Rind
orgh varder förordnad att detta mål, som allmän
klagare utföra. Och som förbrytelsen är att hän-
öra till hvad i 6 kap. 2 S8 missgerningsbalken om
örmäles, så har jag ärnat att, så fort sådant kan
ke, gripa och till länshäktet insända dei gerningen
lelaktige.
Stensborg å expeditionskronofogdekontoret den 43
Mars 1830. J. H. Ehkneman.