MH UI ULLVUV PC VILI Angående det i gårdagsbladet omnämnda uppträdet på Öland införes nu den afgifna rapporten: Sedan Konungens befallningshafvande, i följd af hr jägmästaren Stenius insända, härhos återgående memorial, innehållande anmälsn om föröfvade större åverkningar å Böda kronopark, uti ordres den 28 sistl. Februari anbefallt mig, att till samma kronopark afresa, och efter de anvisningar som hr jägmä staren lemnade, verkställa skyndsam och noggrann undersökning till utrönande huruvida å parken åverkadt virke blifvit hos enskilde personer i grann-skapst undangömdt, i hvilket fall jag hade att vidtaga åtgärder både -för återförskaffande af kronans tillnörigheter och för de brottsliges befordrande till laga ansvar m. m. — lät jag, som af tjensteresor intill och med fredagen den 8 dennes varit upptagen, i Böda kyrka den 40 dennes uppläsa härhos i afskrift bifogade kungörelse, sedan jag sjelf föregående lördag kl. 6 f. m. inställt mig å kronoparken hos hr jägmästaren Stenius, hvarstädes mig till mötes voro beordrade icke allenast t. f. kronolänsmannen Eriksson och 2:ne kronorättare från Högby socken, utan ock underjägarne Korsseman och Adlerbjelke samt några skallfogdar. Hr jigmästaren tillkännagaf att åverkningarne på Böda kronopark under sednare åren till en oerhörd mängd tilltagit och som det vill synas till hufvudsaklig del blifvit underlättade, dels af en del underlydande jägeribetjenings vårdslöshet och liknöjdhet i utöfvandet af deras tjensteåligganden, dels ock af den å Böda pastorsboställes ägor uppförda handl. Holgersson i Borgholm tillhöriga handelsbod, hvarest, genom dess handelsbetjent, hr Fagerren, årligen upphandlas flera hundrade tolfter sågadt virke, hvilket forslats dels från, dels genom Böda kronopark ; och ansågo såväl hr jägmästaren som jag ändamåilsenligast att först börja undersökningarne vid förenämnde handelsbod, hvarest alldsgligen med slik handel fortsättes; hvarföre vi, med ofvannämnde biträden, begåfvo oss dit och anträffade Fagerrån i grannskapet af handelsboden, sysselsatt att vräka och sluta köp om lika beskaffadt virke, men hvilket, till följd af ägarens obestyrkta uppgift om virkets rätta åtkomst, blef under beslagsanspråk anhållet. Fagerrån tillfrågades om han för det af honom upphandlade och vid Böda hamn upplagda plankvirke kunde visa fångesman eller behöriga forsedlar, emedan samma virke, enligt hvad han ock sjelf medgaf, blifvit forsladt öfver kronoparken, och på haus nekande härtill blef han anmadad vara oss följaktig till upplagsstället, hvarest virket blef uppräknadt och befanns utgöra 46!7, toliter furuplankor, som derefter och i följd af hvad upplyst blifvit, under beslagsanspråk anhölls och för Kongl. Maj:ts och kronans räkning med parkens stämpelhammare märktes. Härefter begålvo vi oss till den 1V, mil derifrån belägaa Grankulla by, hvarest undersökningarne å nyo fortsattes. Å såväl bymännens ladugårdar som ock å deras enskilda ägor uti skogen påträffades 157 st. timmerstockar, 51 st. plankor, och ytor till 59 timmersiockar samt 6 lass ved, hvilket allt i beslag 1028. Hvad jag härefter vördsammeligen har att inberätta, påkellar Kon:s befallningshafvandes hela uppmärksamhet, ehuru egentligen en särskild angifvelse måste här finna plats, emedan, genom förhålandet, all vidare undersökning å kronoskogen gjorts overkställbar. Påföljande måndag den 41 dennes var ämnad för fortsättandet af undersökningarne inom Grankulla by. Under resan föregående lördag och vistandet under söndagen på Meiböda gästgifvaregård kom till vår kunskap att, uti Torps by, en oerhörd mängd dels sågadt, dels osågadt virke af kronans skog skulle vara förvaradt, samt att bymännen, usder flera dagars tid, gjort sig beredda att med våld afvisa hvarje försök att, inom samma by eller dess område, anställa undersökningar. Sådan berättelse inverkade på oss ej annorlunda, än att vi beslöto.att, på måndagen i stället för tisdagen, anställa undersökningen i Torp. Huane vill Melby och Getterums byer, hvarest våra hästar i förvar sattes, mötte oss ånyo anderrättelsen om Torps bymäns fasta beslut att med våld tillbakavisa dem, som vågade närma sig deras bostäder. Då sådant likväl skedde af tr! jägmästaren Stenius, mig, e. kronolänsmannen Eriksson och oss till biträde kallade 3 underjägare, 8 skallfogdar, 6 krowofjerdingsmän Jöch 15 by-ordningsmän samt drängen Carl Johan Persson, hvilken bar stämpelhammaren, varseblefvo vi, på något afstånd från byn, att flere på utpost ställde personer hastigt sammansprungo till byn, förmodligen för att inberätta vår ankomst. Nu hördes 6 å 7 skott inne i byn aflossas, men någon större folksamling kunde derstädes ej upptäckas af oss, som ännu voro med undersökning på ägorna omkring byn sysselsatte, Dorefter begåfvo vi oss till den oss närmast liggande gården, hvarest hos åboen Nils Månsson anträffades 354 st. timmerplankor, äfvensom på Per Larssons och Per Nilssons ägor funnos 21 st. timmerstockar, hvilka alla i beslag togos. Då vi nu ernade begifva oss till bonden Per Nilsson å JA 4 och hunnit ungefärligen 400 alnar nära hans Cr —-— — OR 0 -—-— — Km 0 — pm Me -— Å pm p—mn AV mm UA mA me DO AA nm AR DM er ES LR AA PR ja PD AD 0 MN RM VA AO () gård, varseblefvo vi att omkring 70 å 80 personer d derstädes voro samlade, försedda med påkar af 2 å 3 alnars längd samt at betydligs tjocklek i ena än: dan. Närmare framkomne emot denna folksamling, upplyftades med hotande åtbörder desse vapen, och ett vildt skri utstöttes. D2 biträden som voro 0ss följaktige saktade nu sin gång, så att endast hr jägmästar Stenius, jag och kronolänsman Eriksson, drängen Carl Johan Persson samt några få af biträ dena först till folksamlingen framgingo. De närmast stående blefvo tillfrågade om ändamålet med deras församlande och hotande åtbörder. De slöto en rund kring oss, och vi bemärkte, under det sorl som uppstod och de förolämpande samt skymfliga ord och tillmälen, som från alla håll skallade; att de hade knif och sten — deraf fickorna voro fyllde — i beredskap, samt voro till större delen försedda med bössor och pistoler. Hela deras afsigt och uppsåt, tydligt ådagalagdt så väl af ord som åtbörder, var t le a N-7 2 att hindra vårt vidare framträngande i byn: Dåjagl. ville uppläsa konungehs befallningshaäfvandes ordres att förrätta denna undörsökning, blef jag öfverröstad af deras utrop: hvad är det för kungörelse du utfårdat? — — hvad vill ni här? — — det duger intel — — åt helvete med eder 0. s. V. Genast derpå började stenkastning, hvaraf drängen Carl Persson. träffades-ochsillassamt blodigt.sårades så väl på bröstet. som iansigtet. De flere hugg som åt hr jägmästaren och mig måttades, alvärjdes af kronolänsmannen Eriksson, den ende, hvars tilltal och föreställningar på den upphrusande, vildsinta och för oss till större delen okända folkhopen syntes hafva någon, fastän alltför ringa inverkan. Då jag således Insåg: att emot detta våld ingen parsonlig myndighet gällde ochtillfälle ej fanns att skaffa mig sådan undsättning att våld med våld kunde mötas, måste jag, så väl som hr jägmästaren Stenius, Eriksson och den sårade Carl Persson samt biträdesmännen söka undkomma, för att till lif och lem blifva fredade. Under det vi sålunda långsamt vände tillbaka från byn. förfölides vi. under skällsUR — h ch -— — 00 er Rn SS ee pr pp