MH UI ULLVUV PC VILI
Angående det i gårdagsbladet omnämnda upp-
trädet på Öland införes nu den afgifna rap-
porten:
Sedan Konungens befallningshafvande, i följd af
hr jägmästaren Stenius insända, härhos återgående
memorial, innehållande anmälsn om föröfvade större
åverkningar å Böda kronopark, uti ordres den 28
sistl. Februari anbefallt mig, att till samma krono-
park afresa, och efter de anvisningar som hr jägmä
staren lemnade, verkställa skyndsam och noggrann
undersökning till utrönande huruvida å parken å-
verkadt virke blifvit hos enskilde personer i grann-
-skapst undangömdt, i hvilket fall jag hade att vid-
taga åtgärder både -för återförskaffande af kronans
tillnörigheter och för de brottsliges befordrande till
laga ansvar m. m. — lät jag, som af tjensteresor in-
till och med fredagen den 8 dennes varit upptagen,
i Böda kyrka den 40 dennes uppläsa härhos i af-
skrift bifogade kungörelse, sedan jag sjelf föregående
lördag kl. 6 f. m. inställt mig å kronoparken hos
hr jägmästaren Stenius, hvarstädes mig till mötes
voro beordrade icke allenast t. f. kronolänsmannen
Eriksson och 2:ne kronorättare från Högby socken,
utan ock underjägarne Korsseman och Adlerbjelke
samt några skallfogdar.
Hr jigmästaren tillkännagaf att åverkningarne på
Böda kronopark under sednare åren till en oerhörd
mängd tilltagit och som det vill synas till hufvud-
saklig del blifvit underlättade, dels af en del under-
lydande jägeribetjenings vårdslöshet och liknöjdhet i
utöfvandet af deras tjensteåligganden, dels ock af
den å Böda pastorsboställes ägor uppförda handl.
Holgersson i Borgholm tillhöriga handelsbod, hvarest,
genom dess handelsbetjent, hr Fagerren, årligen upp-
handlas flera hundrade tolfter sågadt virke, hvilket
forslats dels från, dels genom Böda kronopark ; och
ansågo såväl hr jägmästaren som jag ändamåilsenli-
gast att först börja undersökningarne vid förenämnde
handelsbod, hvarest alldsgligen med slik handel fort-
sättes; hvarföre vi, med ofvannämnde biträden, be-
gåfvo oss dit och anträffade Fagerrån i grannskapet
af handelsboden, sysselsatt att vräka och sluta köp
om lika beskaffadt virke, men hvilket, till följd af
ägarens obestyrkta uppgift om virkets rätta åtkomst,
blef under beslagsanspråk anhållet. Fagerrån till-
frågades om han för det af honom upphandlade och
vid Böda hamn upplagda plankvirke kunde visa fån-
gesman eller behöriga forsedlar, emedan samma vir-
ke, enligt hvad han ock sjelf medgaf, blifvit forsladt
öfver kronoparken, och på haus nekande härtill blef
han anmadad vara oss följaktig till upplagsstället,
hvarest virket blef uppräknadt och befanns utgöra
46!7, toliter furuplankor, som derefter och i följd af
hvad upplyst blifvit, under beslagsanspråk anhölls
och för Kongl. Maj:ts och kronans räkning med par-
kens stämpelhammare märktes.
Härefter begålvo vi oss till den 1V, mil derifrån
belägaa Grankulla by, hvarest undersökningarne å
nyo fortsattes. Å såväl bymännens ladugårdar som
ock å deras enskilda ägor uti skogen påträffades 157
st. timmerstockar, 51 st. plankor, och ytor till 59
timmersiockar samt 6 lass ved, hvilket allt i beslag
1028.
Hvad jag härefter vördsammeligen har att inbe-
rätta, påkellar Kon:s befallningshafvandes hela upp-
märksamhet, ehuru egentligen en särskild angif-
velse måste här finna plats, emedan, genom för-
hålandet, all vidare undersökning å kronoskogen
gjorts overkställbar.
Påföljande måndag den 41 dennes var ämnad
för fortsättandet af undersökningarne inom Grankulla
by. Under resan föregående lördag och vistandet
under söndagen på Meiböda gästgifvaregård kom till
vår kunskap att, uti Torps by, en oerhörd mängd
dels sågadt, dels osågadt virke af kronans skog skulle
vara förvaradt, samt att bymännen, usder flera da-
gars tid, gjort sig beredda att med våld afvisa hvarje
försök att, inom samma by eller dess område, an-
ställa undersökningar. Sådan berättelse inverkade
på oss ej annorlunda, än att vi beslöto.att, på mån-
dagen i stället för tisdagen, anställa undersökningen
i Torp. Huane vill Melby och Getterums byer,
hvarest våra hästar i förvar sattes, mötte oss ånyo
anderrättelsen om Torps bymäns fasta beslut att
med våld tillbakavisa dem, som vågade närma sig
deras bostäder. Då sådant likväl skedde af tr! jäg-
mästaren Stenius, mig, e. kronolänsmannen Eriksson
och oss till biträde kallade 3 underjägare, 8 skall-
fogdar, 6 krowofjerdingsmän Jöch 15 by-ordningsmän
samt drängen Carl Johan Persson, hvilken bar stäm-
pelhammaren, varseblefvo vi, på något afstånd från
byn, att flere på utpost ställde personer hastigt sam-
mansprungo till byn, förmodligen för att inberätta
vår ankomst. Nu hördes 6 å 7 skott inne i byn
aflossas, men någon större folksamling kunde der-
städes ej upptäckas af oss, som ännu voro med
undersökning på ägorna omkring byn sysselsatte,
Dorefter begåfvo vi oss till den oss närmast
liggande gården, hvarest hos åboen Nils Måns-
son anträffades 354 st. timmerplankor, äfvensom
på Per Larssons och Per Nilssons ägor funnos 21
st. timmerstockar, hvilka alla i beslag togos. Då
vi nu ernade begifva oss till bonden Per Nilsson å
JA 4 och hunnit ungefärligen 400 alnar nära hans
Cr —-— — - OR 0
-—-— — Km - 0 — pm Me
-— Å pm p—- mn - AV - mm UA mA me DO AA - nm
AR DM - er
ES LR AA PR ja PD AD 0 MN RM VA AO
()
gård, varseblefvo vi att omkring 70 å 80 personer d
derstädes voro samlade, försedda med påkar af 2 å
3 alnars längd samt at betydligs tjocklek i ena än:
dan. Närmare framkomne emot denna folksamling,
upplyftades med hotande åtbörder desse vapen, och
ett vildt skri utstöttes. D2 biträden som voro 0ss
följaktige saktade nu sin gång, så att endast hr jäg-
mästar Stenius, jag och kronolänsman Eriksson,
drängen Carl Johan Persson samt några få af biträ
dena först till folksamlingen framgingo. De när-
mast stående blefvo tillfrågade om ändamålet med
deras församlande och hotande åtbörder. De slöto
en rund kring oss, och vi bemärkte, under det sorl
som uppstod och de förolämpande samt skymfliga
ord och tillmälen, som från alla håll skallade; att de
hade knif och sten — deraf fickorna voro fyllde —
i beredskap, samt voro till större delen försedda med
bössor och pistoler. Hela deras afsigt och uppsåt,
tydligt ådagalagdt så väl af ord som åtbörder, var
t
le
a
N-7
- 2
att hindra vårt vidare framträngande i byn: Dåjagl.
ville uppläsa konungehs befallningshaäfvandes ordres
att förrätta denna undörsökning, blef jag öfverröstad
af deras utrop: hvad är det för kungörelse du ut-
fårdat? — — hvad vill ni här? — — det du-
ger intel — — åt helvete med eder 0. s. V.
Genast derpå började stenkastning, hvaraf drängen
Carl Persson. träffades-ochsillassamt blodigt.sårades
så väl på bröstet. som iansigtet. De flere hugg
som åt hr jägmästaren och mig måttades, alvärjdes
af kronolänsmannen Eriksson, den ende, hvars till-
tal och föreställningar på den upphrusande, vild-
sinta och för oss till större delen okända folkhopen
syntes hafva någon, fastän alltför ringa inverkan.
Då jag således Insåg: att emot detta våld ingen par-
sonlig myndighet gällde och- tillfälle ej fanns att
skaffa mig sådan undsättning att våld med våld
kunde mötas, måste jag, så väl som hr jägmästaren
Stenius, Eriksson och den sårade Carl Persson samt
biträdesmännen söka undkomma, för att till lif och
lem blifva fredade. Under det vi sålunda långsamt
vände tillbaka från byn. förfölides vi. under skälls-
UR - — h ch
-— — 00
er Rn SS ee pr pp