på det sanna modet? Och månne icke allt-
sammans i sjelfva -verket nära nog faller ned
till. en punkt midt emellan: det ömkliga och
det löjliga, då hela författarens tankegång tyd-
ligen hvilar på förutsättningen att landets re-
gering antingen skulle vara så kraftlös eller
hafva så liten sympati hos folket sjelf, att
det icke vore tids nog att vidtaga prohibitiva
åtgärder i den stund den funne, att ett eiler
flere reformsällskaper tilläto sig någonting en-
ligt lag otillåtligt eller straffbart eller syftande
till olydnad emot öfverheten. Denna barnsliga
fruktan är likväl så ogrundad, och känslan för
laglydnad så stark hos den stora pluraliteien
af svenska nationen, att man kan vara fullt
förvissad, att den förs!a skymt af en proposi-
tion till någon lagstridig eiler politiskt brotts-
lig handling inom något reformsällskap skulle
i ögonblicket åtföljas af den ledamots utdrif-
vande, söm vågade en sådan framställning, el-
ler af pluralitetens frivilliga åtskiljande.
Efter besinnande af allt detta lära de fleste
hålla med oss att redaktionen af tidskriften
hade bandlat långt klokare att icke gifva luft
åt sin insändares onödiga förskräckthet, hvaraf
den hvarken har heder eller fördel.