reta till demonstrationer. Redan om söndagseftermiddagen hade; genom polisens föranstalande, den begrafningsplats, (Friedrichs-Hain) der stofiet af de under Marsdagarne fallne frinetskämparne hvilar, blifvit starkt besatt af gendarmer, emedan samma dag på förmiddagen lera personer besökt grafvarna, och man på eftermiddagen fruktade ett ännu större tillopp. Den 18 insläpptes ingen på begrafningsplatsen. Redan kl. 4 om morgonen ankom en grupp demokrater med kransar ämnade att pryda de allnes grafvar. Under loppet af dagen blefvo lera personer arresterade derföre att de sökte .ränga sig igenom till begrafningsplatsen. Ett Berlinerblad gör i anledning af marsdagarnas firande i Berlin följande reflexioner: Vi hafva ännu en gång missräknat oss på regeringen — aildeles som. om man, velat säga oss att vi ännu hyste alltför stort förtroende ull henne och öfverskattat hennes goda; egenskaper. Polispresidenten skall vägra hvar och en tillträde till ;Friedrichshain den 18: Mars, och i nödfall äfven de följande dagarna. Det öfverraskar oss ej att till och med minnet af de döda blifvit stäldt under polisens uppsigt. Polisuppsigten är den grund hvarpå regerinsen bygger; en. polisuppsigt som bäfvar för avarje skugga, emedan hom sjelf ingenting förmår emot dessa talande minnen, är vår regerings anda och väsende. Men vitrodde henne icke vara så skuggrädd! Väl an-de vi att hon serna skulle se minnet af dessa offer utplånadt; väl visste vi att hon: sjelf med oro erinrar sig desså döda, men vi misstänkte henne icke för fegheten att öppet lägga denna fruktan i dagen inför hela Europa. Dessa döda blefvosför tvenne år sedan förde till sina hviloställen i Friedrichshain, med en högtidlighet hvars like man ännu aldrig skådat i Berlin. Vi skulle denna gången icke kunnat som sig bort fira deras minne; och vi ämnade också icke göra det. Vi ämnade bloti besöka de fallnes grafvar, hvartill vi kände oss uppmanade på stridens årsdag. Regeringen bereder nu de döda en egen fest, en egen hyllninz. Emotiagom den fruktans hyllningsgärd som regeringen egnar vid farhågorna för de fallnes minne! Förstärkom intrycket af denna hyllning, detta erkännande från regeringens sida af fruktan för de dödes skuggor, genom vår lugna hållning. Må ingen af folkpartiet tänka på att den-18 Mars föranleda lugnets störande. Må alla förena sig om att lemna mMmMotpartiets provokationer r utan allt afsseride, och bestraffa desamma med afvisande stilla förakt. -Nu måste den 18 Mars vara lugnare. än någonsin. Den hyllning, som regeringens bäfvan för de dödas minne framkallar, skall försiggå i: djupaste Ingo, Det ligger i fruktans karaktär att den är böjd att göra sig fruktansvärd... Saknar hon tillfälle dertill, så blifvör hon blottså mycket mera skuggrädd, så mycket mera svag: Må hon ej få tillfällel: att blifva fruktansvärd. Föjande offentliga uppmaning tull folkpar tiet läses i Berlinerbladet : National-Zeitung): Till, folkpantiet! SFölkpartiet vill ej störa lugnet, allraminst på den dag som är hålgad åt Tamnet af dep j stora striden: den 48 Mars. Dei var ej folk partiet sont död 18 Mars förlidet år föranledde oroligheier, De onödiga, uppretande åtgärder! som vidtogos af myndigheterna, gåfvo ensamtl anledning deftill Vi hade väntat att regeringen denna gång skulle afhålla sig från dylika åtgärder. Men i dess ställe vill polispresidenten ej tillåta besök vid Friedrichshain den 18 och de derpå följande dagarna. Vi lemna der-! hän hvad som kan utgöra grunden och ända-( målet till detta förbud. Detsamma är fullkomligt egnadt-dertill, att framkalla konflikter. Folkpartiet vill icke — detta har det ofta nog bevisat — inlåta sig uti några dylika. Vi uppmana alla folkpartiets medlemmar, att hålla sig fjärran från EFriedrichshatin, så länge de fallnes grafvar siå under polisens bann. Folkpartiet bar den 18 Mars 1848 bevisat, att det icke skyr striden, när tiden är inne att kämpa. Men i detta ögonblick ligger det ifrihetens intresse att ej gifva gehör åt styrelsens provokationer. Må vi derföre hålla oss aflägse från Friedrichshain. Det djupate lugn må ära de dödas minne. Folkets tystnad må äfven här blifva en lexa för regeringen. Berlin den 17 Mars 1850. Bevends. Paalzow. E. Meyen. Dr J. Waldeck. Den 16 försiggingo i Berlin valen af valmän till första kammaren. Uiu valdistrikter; som räknade öfver 2 å 300 primär-väljare, felades 100 å 150. Någon egentlig principstrid li fråga om kandidater synes ej någonstädes hafva inträffat. Aftonen förut och tidigare på morgonen hade möten ägt rum, der man öfverenskommit om kandidater. Man kan iallmänhet säga att valen utföllo ungefär i samma anda som Erfurtervalen. Flertalet af de Tvalde hör till de högre embetsmännen, de rikare af borgareståndet, eller andra konservativa elementer. ) Antalet af valmännen är 122; hvilka blifvit -Jvalde inom 532 distrikter af 13,740 primärvälare. a Grefve Bälow har haft olyckan att, kort lföre sin afresa från Hannover, blifva afkastad laf sin häst, och konungen hade i anledning deraf yttrat; Det är den hannoverska racens lart, alt den icke låter rida sig af hvar och en, såsom man behagar. Grefve Biälow svarade lgenast i samma satiriskt skämtsamma ton: Med de hannoverska här jag redan länge varit färdig, jag har lärt sköta dem hemma, men detia var engelskt fullbloin. Stuttgart den 15 Mars. I dag öppnades Landsförsamlingen af konungen med ett vidlyftigt throntal, Då H.M: yttrade: Vi vilja hvarken vara österrikare eller Ppreussaren, ropades bravo Ifrån deputeradebänkarna. Efter throntalets in sor Fa oo Ce MA V , a t t Ss n me hg tm A a S t t I f k i 1 L I f I c r a I f s ( q 1 d e a ic b a u l: sl E si d f P