reta till demonstrationer. Redan om söndags-
eftermiddagen hade; genom polisens föranstal-
ande, den begrafningsplats, (Friedrichs-Hain)
der stofiet af de under Marsdagarne fallne fri-
netskämparne hvilar, blifvit starkt besatt af gen-
darmer, emedan samma dag på förmiddagen
lera personer besökt grafvarna, och man på
eftermiddagen fruktade ett ännu större tillopp.
Den 18 insläpptes ingen på begrafningsplatsen.
Redan kl. 4 om morgonen ankom en grupp
demokrater med kransar ämnade att pryda de
allnes grafvar. Under loppet af dagen blefvo
lera personer arresterade derföre att de sökte
.ränga sig igenom till begrafningsplatsen.
Ett Berlinerblad gör i anledning af marsda-
garnas firande i Berlin följande reflexioner:
Vi hafva ännu en gång missräknat oss på
regeringen — aildeles som. om man, velat säga
oss att vi ännu hyste alltför stort förtroende
ull henne och öfverskattat hennes goda; egen-
skaper. Polispresidenten skall vägra hvar och
en tillträde till ;Friedrichshain den 18: Mars,
och i nödfall äfven de följande dagarna. Det
öfverraskar oss ej att till och med minnet af
de döda blifvit stäldt under polisens uppsigt.
Polisuppsigten är den grund hvarpå regerin-
sen bygger; en. polisuppsigt som bäfvar för
avarje skugga, emedan hom sjelf ingenting för-
mår emot dessa talande minnen, är vår rege-
rings anda och väsende. Men vitrodde henne
icke vara så skuggrädd! Väl an-de vi att hon
serna skulle se minnet af dessa offer utplånadt;
väl visste vi att hon: sjelf med oro erinrar sig
desså döda, men vi misstänkte henne icke för
fegheten att öppet lägga denna fruktan i da-
gen inför hela Europa. Dessa döda blefvosför
tvenne år sedan förde till sina hviloställen i
Friedrichshain, med en högtidlighet hvars like
man ännu aldrig skådat i Berlin. Vi skulle
denna gången icke kunnat som sig bort fira
deras minne; och vi ämnade också icke göra
det. Vi ämnade bloti besöka de fallnes graf-
var, hvartill vi kände oss uppmanade på stri-
dens årsdag. Regeringen bereder nu de döda
en egen fest, en egen hyllninz. Emotiagom
den fruktans hyllningsgärd som regeringen eg-
nar vid farhågorna för de fallnes minne! För-
stärkom intrycket af denna hyllning, detta er-
kännande från regeringens sida af fruktan för
de dödes skuggor, genom vår lugna hållning.
Må ingen af folkpartiet tänka på att den-18
Mars föranleda lugnets störande. Må alla förena
sig om att lemna mMmMotpartiets provokationer r
utan allt afsseride, och bestraffa desamma med
afvisande stilla förakt. -Nu måste den 18 Mars
vara lugnare. än någonsin. Den hyllning, som
regeringens bäfvan för de dödas minne fram-
kallar, skall försiggå i: djupaste Ingo, Det lig-
ger i fruktans karaktär att den är böjd att göra
sig fruktansvärd... Saknar hon tillfälle dertill,
så blifvör hon blottså mycket mera skuggrädd,
så mycket mera svag: Må hon ej få tillfällel:
att blifva fruktansvärd.
Föjande offentliga uppmaning tull folkpar
tiet läses i Berlinerbladet : National-Zeitung):
Till, folkpantiet!
SFölkpartiet vill ej störa lugnet, allraminst
på den dag som är hålgad åt Tamnet af dep j
stora striden: den 48 Mars. - Dei var ej folk
partiet sont död 18 Mars förlidet år föranledde
oroligheier, De onödiga, uppretande åtgärder!
som vidtogos af myndigheterna, gåfvo ensamtl
anledning deftill Vi hade väntat att regerin-
gen denna gång skulle afhålla sig från dylika
åtgärder. Men i dess ställe vill polispresiden-
ten ej tillåta besök vid Friedrichshain den 18
och de derpå följande dagarna. Vi lemna der-!
hän hvad som kan utgöra grunden och ända-(
målet till detta förbud. Detsamma är full-
komligt egnadt-dertill, att framkalla konflikter.
Folkpartiet vill icke — detta har det ofta nog
bevisat — inlåta sig uti några dylika. Vi upp-
mana alla folkpartiets medlemmar, att hålla sig
fjärran från EFriedrichshatin, så länge de fallnes
grafvar siå under polisens bann. Folkpartiet
bar den 18 Mars 1848 bevisat, att det icke
skyr striden, när tiden är inne att kämpa. Men
i detta ögonblick ligger det ifrihetens intresse
att ej gifva gehör åt styrelsens provokationer.
Må vi derföre hålla oss aflägse från Friedrichs-
hain. Det djupate lugn må ära de dödas
minne. Folkets tystnad må äfven här blifva
en lexa för regeringen.
Berlin den 17 Mars 1850.
Bevends. Paalzow. E. Meyen. Dr J. Waldeck.
Den 16 försiggingo i Berlin valen af val-
män till första kammaren. Uiu valdistrikter;
som räknade öfver 2 å 300 primär-väljare, fe-
lades 100 å 150. Någon egentlig principstrid
li fråga om kandidater synes ej någonstädes
hafva inträffat. Aftonen förut och tidigare på
morgonen hade möten ägt rum, der man öf-
verenskommit om kandidater. Man kan iall-
mänhet säga att valen utföllo ungefär i sam-
ma anda som Erfurtervalen. Flertalet af de
Tvalde hör till de högre embetsmännen, de ri-
kare af borgareståndet, eller andra konserva-
tiva elementer.
) Antalet af valmännen är 122; hvilka blifvit
-Jvalde inom 532 distrikter af 13,740 primärväl-
are.
a Grefve Bälow har haft olyckan att, kort
lföre sin afresa från Hannover, blifva afkastad
laf sin häst, och konungen hade i anledning
deraf yttrat; Det är den hannoverska racens
lart, alt den icke låter rida sig af hvar och en,
såsom man behagar. Grefve Biälow svarade
lgenast i samma satiriskt skämtsamma ton:
Med de hannoverska här jag redan länge va-
rit färdig, jag har lärt sköta dem hemma,
men detia var engelskt fullbloin.
Stuttgart den 15 Mars. I dag öppnades Lands-
församlingen af konungen med ett vidlyftigt
throntal, Då H.M: yttrade: Vi vilja hvarken
vara österrikare eller Ppreussaren, ropades bravo
Ifrån deputeradebänkarna. - Efter throntalets
in - sor Fa oo Ce MA
V
,
-
a
t
t
Ss
n
me hg
tm A a -
S
t
t
I
f
k
i
1
L
I
f
I
c
r
a
I
f
s
-
(
q
1
d
e
a
ic
b
a
u
l:
sl
E
si
d
f
P