och orubbade gång, sig kunna hysa säker förhoppning, att få sine påståenden bifallne af kongl. hofrätten, till-hvars afgörande saken sålunda till alla delar fullständigt utvecklad, i December månad 1847 öfverlemnades. Vederparterne syntes deremot bafva betraktat all bevisning i denna säk såsonr Helt och hållet öfverflödig, och grundat sin förhoppning uteslutande på tillförlitligheten af det gamla ordspråket Beati possidentesn. Efter två runda års ytterligare betänketid meddelades den 40:de nästlidne December kongl. hofrättens dom, hvarigenom faktiskt ådagalades, att vederparterne icke missräknat sig. Kongl. hofrätten har nemligen genom denna dom ogillat mine principalers alla stämningspunkter med undantag af en del utaf det i 4:de punkten framställda påstående, hvilket blifvit återförvist till ny handläggning hos kämnersrätten. (Forts.) tm