derheim äfven var närvarande. Man språkade
mycket i ämnet och meningarne voro, såsom
alltid i en samling af flere personer, delade.
Några yttrade den förmodan, at den hos ele-
ven påkomna lusten att lemna teatern var blott
en barnslighet, som nog skulle gå öfver; andra
menade det vore bäst att låta henne följa sin
böjelse, emedan, om man öfvertalade henne,
hon troligen aldrig skulle göra några vidare
framsteg på konstens bana, utan snarare, af
brist på lust, gå allt mer och mer tillbaka.
Om det blir allvar af att hon lemnar sce-
nenn, inföll fru Schröderheim, ,så måste hon
väl taga plats i något hus med mera anseende
och umgänge än Badins. Den der flickan, med
sina många talanger och sin alltför högt drif-
na ambition, synes mig vilja något högt i verl-
den, jag menar högre än en dansös kan kom-
ma. Troligen har hon smak för det bhusliga
lifvet och spekulerar på att göra ett hederligt
gifte. Till den ändan måste hon komma litet
ut i verlden och bli sedd — icke på scenen,
utan i societn. Jag hade minsann lust att
taga henne i mitt hus och föra henne in i
mina smärre aftonkretsar; — i de större ..-.
derom kan aldrig fråga uppstå. Ja, i sanning
är icke det mitt allvar; n.b. så vida Ers Maj:t
i nåder fortfar att vara hennes välgörare; Ly
en hvar vet att, hur de än skylla min kära
hälft för att allt för mycket sörja för egen
vinning, så liknar han dock prester och poeter
deruti, att hans kassa är klen, och vi hafva såle-
des icke råd till några pekuniära uppoffringar.
Min frun, sade Gustaf NI, något mulen,
som det syntes; jag får tacka för er goda vilja
att förbjelpa Henriette Söderberg till en he-
derlig man; men får tillika förklara, att från
den stund hon lemnar scenen, för hvi!ken jag
egentligen uppfostrat henne, h:r hon ff mig
intet stöd att vänta. Hon fir då frakta sig
sjelf genom verlden med de talanger, hvartill
min kungliga nåd förbjelpt henne. För öfrigt
känner jag den flickans karakter, fru Schrö-
derheim: ehuru älskvärd, qvick och angenäm
ni än är, blefve ni aldrig den, som min unga
skyddling skulle välja till ledarinna. Ni bör