2) UPPE LEIGLTaRUVD 1 fUUUSIPTUTCB, tiil IKIC Satie
heten och lugnet.
3) Uppsigten öfver de gemensamina handels- och
tull-angelägenheterna.
6) Öfveruppsigten öfver sjöfarten, posic:aa, jern-
vägarne och teiegraferna.
7) Befordrandet af en önskvärd lishet i mynt,
mått och vigt.
8) Anskaffandet af de till de gemens
terna behöfliga penningemedlen genom matrikular-
bidrag.
9) Erkännandet af de rättigheter, som ära tillför-
säkrade undersåtarne i alia de tyska försundssta-
terna.
40) Lagstiftningen i de gemensamm2 förbunds-
angelägenheterna, dock utan inskränknizsz af de en-
skilda staternas oberoende, med hänseende till den
inre förvaltningen.
11) Jurisdiktionen i de gemensse ma förbunds-
angelägenheterna.
Art. 2. Förbundsorganerna äro:
1) Förbundsregeringen.
2) Nationalrepresentatiozen.
3) Förbuadsrätten.
Art. 3. Förbundsregeringen utgöres 2f 7 ledamö-
ter. som utnämnas af följande förbundssedlemmar:
4 Österrike, 2 Preussen, 3 Bayern, 4 Sachsen, ö
Hannover, 6 Wärtemberg, 7 Kurhessen och stor-
heriigdömet Hessen. D2 öfriga förbundsmedlem-
marne äro berättigade att sjelfva bestämma med
hvilkendera de vilja förena sig, såvida icke agnati-
ska eller andra arfsrättsförhållanden betinga deras
samband med den ena eller andra staten. På hvad
sätt de sålunda representerade stater skole deltaga i
utöfvandet af rättigheten att sända deputerade till
förbundsregeringen, må bero på fri överenskom-
melse.
Art. 4. Förbundsregeringen har sitt
furt a. M. Den besörjer alla gemensam:na förbunds-
angelägenheter, med undantag af jurisdiktionen, dels
ensam, dels med nationalrepresentationens medverkan.
Hon träder i förbindelse med de serskilia förbunds-
staternas regeringar genom deras fullmäktige eller,
om sådana saknas, genom omedelbar korr:-pondens.
Art. 5. Förbundsregeringen fattar i allmänhet
sina beslut efter enkel röstpluralivet. Biou i frågor
om förbundsförfattningens förändring erfordras en-
stämmighet.
Art. 6. Förbundsregeringens medlemmar äro bundna
vid sin statsregerings instruktioner, men få likväl
icke vågra att rösta, om instruktioner saknas. I ar-
betsordaingen skall en lämplig tid vara stadgad för
inhemtande af instruktioner i vigtiga frågor, efter
hvilken tids förlopp omröstning skall ske.
Art. 7. Förbundsregeringen utnämner de erfor-
derliga förbundsembetsmännen.
Art. 8. National-representationen består af 300
valda ledamöter. Af dessa väljas i Österrike 400, i
Preussen 400 och i de öfriga förbundssiaterna 400,
utan afseende derå, huruvida Österrike och Preussen
biträda förbundet med alla sina stater eller blott
med större delen af dem. I hvarje förbundsstat väl-
j2s minst 4 ledamot.
Art. 9. Nationalrepresentanterna väljas genom de
särskilda förbundsstaternas landsrepresentationer.
Art. 40. Förbundsregeringen sammazkallar na-
tionalrepresentationen och är berättigad a:t prorogera
eller upplösa densamma. I händelse af upplösning
skola inom 6 veckors förlopp de nya valen vara
fullbordade och församlingen inksllad.
Art. 41. - National-representationen har rätt att
deltaga i förbundslagstiftningen. Utan dess samtycke
zan förbundsregeringen icke utfärda någon förbunds-
lag. Nationalr2presentationen har lagsiiftnings-ini-
tiativet i ala de angelägenheter, som tillhöra för-
bundstagstiftningen.
Ar!. 42. Nationalrepresentationens bifall erfordras
till fastställande af förbundsutgifterna och matriku-
lar-bidragen. Förbundsregeriogen framlägger hvart
3:dje år såväl budgeten som redogörelsen. Matriku-
lar-bidragen fördelas på de särskilda staterna efter
den i art. 8 fastställda norm för deras deltagande i
nationalrepresentationen. :
Frågan om hvilka utgifter skola betraktas såsom
sådana förbundsutgifter, att ofvannämnde stadgande
kan på dem tillämpas, afgöres genom särskild öf-
verenskommelse.
Art. 43. National-representationen kan till för-
bundsregeringen hemställa motioner eller önskningar
i alla gemensamma förbuasdsangelägenheter.
Art. 14. Så framt ett beslut af nationalrepresen-
tationen skall vara giltigt, erfordras två tredjedeler
af rösterna, i följande fall: g
1) Der det är fråga om att författa e!ler förändra
förbundets grundlagar.
2) Vid nya medlemmars upptagande i förbundet.
3) I religionsangelägenheter.
Art: 45. En permanen! förbundsrått skall bildar.
Ar: 46. Så snart samiiga ledamöter af hittille-
varande Tyska förbundet gifvit sitt samtycke till fö
restående artiklar, bildas förbundsregeringen eniigt
art. 3 och träder i stället för den provisoriska för-
bundskommissionen, som blifvit upprättad i enighet
med konventionen af den 50 Sept. f. år.
Art. 47. Denna förbundsregering skall, på grund-
valen af. förestående artikar, ofördröjligen utarbeta en
förbundsgrundlag, som, sedan samtlige med!lemmarne af
det hittillsvarande Tyska förbundet bifallit densam-
ma, träder i stället för förbundsirkten af den 8 Juni
1815 och Wiener-slutartiklarne af den 435 Maj 4820.
Art. 48. Denna grundiag skall al de särskilda
förbundsstaternas regerirgar rneddelas åt ländernas
representationer med uppmaning att företaga val till
niiiocarepresentanter.
Art. 49. Efter fulländade val inkallas national-
representationen och förelägges för densamma grund-
lagen alt derom öfverenskomma. Efter skedd ra-
tifikation, hvilken med möjligaste skyndsamhet till-
kännagifves, skola de 3 kongl. regeringarne straxt
semensamt hemställa sitt förs!sg till österrikiska och
preussiska regeringarne; s-mt gifva provisoriska för-
buadskommissionen känaeavum derom.
Närvarande akt är utfärdad i tre lika lydande
exemplar. Som skedde i Miåachen uti utrikesmini-
5 Cren den 27 Febr. 1830.
Ludvig v.d. Pforten. Adolf grefve von-Hoherthal.
Ferdinand grefve von Degenfeld-Schomberg.
De förevade tyska staternas bestyrelseråd
astställde uti dess möte den 26 Febr. följande
addisionella akt till den tyska riksförfattningen,
som kommer att föreläggas riksdagen i Erfurt:
Så läng? samtliga staterna i det tyska för-
bundet ännu icke med fria beslut biträdt den
yska riksförfattningen, gälla följände bestim-
nelser: :
Art. 1. De samtliga stater, som erkänna riksför-
attningen, utgöra den tyska förbundsstaten under
amn af den tyska unionen. Folk- och statshus
ära namnet ,den tyska unionens parlament,. I
fverensstämmel!s2 härmed bi!das alla benämningar i
et officiella spräket.
Art. 2. Unionens förhållande till de tyska stater,
om icke biträdt densamma, - bestämmes genom öm-
esidig öfserenskommelse.
Art. 3. Den tyska unionen, såsom en politisk
nhet, utöfvar i det tyska förbundet alla de rätltig-
eter, och fullgör alla de pligter, som hittills till-
.ommit eiler ålegat alla de dem; inhaesrinne SÄT-
i Frank-