till fullbordad rötning. Bråka och skåkta aldrig linet. vid artificiel. värme, såsom ugn, kölna eller ria, ty derigenom blifva linets egenskaper mycket försämrade; ofta mer än genom för mycken rötning. Är linet väl och jemt rött, bråkas det lätt nog ändå. Linplantan är en af de mest lönande växter inom åkerbruket, då den på ett ändamålsenligt och oms sorgsfullt sätt behandlas; men deremot, då den vanskötes, såsom ty värr är fallet inom Göthaland, lemnar den snarare förlust, jemförd med andra växter. Inom de provinser af norra Sverige, såsom Gestrikland; Helsingland, Ångermanland m. fl. (der tillgång alldeles saknäs på sådana naturligs gödningsämnen, som uti Hallands m. fl. län finnas), äfvensom utrikes, der lin odlas i större partier. på ofvan anförde sätt, ser man -en välmående jordbruksidkande klass, som följt med. sia7tid, till följe: hvaraf de äfven erhållit en betydlig inkomst af sin jord. Knappt har dock uti något land linodlingen inom en så kort tidrymd förkofrat sig, som uti pars fattiga och eländiga Irland. Uti norra delen af detta land odlades betydligt lia, från lingro tider tillbaka, hvilket smånisgom uppaått så, att prodakten år 1841 utgjorde 4150,000 SkE, vuxne på 90 å 935,000 tunntand jord; men detta lin var ännu af ganska medelmåttig qvalit6. Semma år bildade sig en association af? upplyste män, som, inseende bshofvet af denna kulturs lyftning ur den dvala, hvaruti den befann sig, uppmuntrade till och bevisade fördelarne af ett mera rationellt brukningssätt. År 1845 hade denna association den tillfredsställelse att finna, det linodlingen så förkofrats att c:a 440å 415,000 tuonland deraf besåtts, hvilka lemnat en afkastning af 240.000 SKF lin, af en qvalite mycket öfverträffande den .år 18414 och ansågs af kännare kunna utgöra, öfver bufvud taget, minst en tillökning i linets värde af 30:rdr rgs pr SkÖ. Detta är ju ett ganska vackert framsteg på så få år, inom ett så fattigt land, och bör väl ett sådant förhållande tillräckligt bevisa hvad man genom idoghet och ett rätt behandliogssätt kan åstadkomma. Folket uti norra Irland är pu mera idogt och välmående, och bör ingalunda förblandas med befolkningen uti medlersta och södra Irland. Följande, äfvenledes ett märkvärdigt förhållande, som äfven bevisar på hvilken låg ståndpunkt linkulturen hos oss står och hvad tillfälle till ypperlig förtjenst erbjudes den, som allvarligen griper. verket an, är nemligen att vi kunna frambringa andra -åkerbruksprodukter, så goda och till sådant pris, att vi deraf kunna exportera till Eogland; men vi kunna ej odla lin till samma pris som i utlandet, utan kostar det inhemska från 28 å 50 proc. mer än utländsk vara. Norra Halland, denna för ett godt lönande jordbruk så herrliga trakt, måste vakna ur den slum mer, som synes bafva öfverväldigat dess befolkving; ej låta. ögonblicken försvinna, utan vara verksam, försöka, lära, erfara och segra. Hvad menniskan kan göra, och det utan serdeles ansträngning, synes äfven inom Hallands län på hr Dann: egendom Tjolöholm. Den, som haft titnlfälle se denna eg beskaffenhet och skördar i förra ägares hände äppeligen kunnat tro, att hela egendomens tillstånd kunnat, icom en så kort tidrymd, så väsendtligt omskapas och förbättras. Genom ett rationelt brukningssätt lärer hr Dann erhålla lika goda om ej bättre skördar, än i sjelfva England; eit bevis på vår jords fruktbarhet, blott den ej blifver styfmoderligen behandlad. dat iol anDi red, vid jemförelse med de, uti 4848 och 1849 års Almanackor intagne upplysningar om Linrötning,, fann ätskilliga olikheter och fruktande, att hos en och annan läsare af denna artikel, villrädighet kunde uppstå; så har författaren, på red. anhållan meddelat följande Anmärkningar: Jordens tillstånd. En bestämd föreskrift, passavde för alla lokaler, är svårt att i detta fall gifva, emedan en jordmån, medelst derå använd brukningssätt, kan lemna ganska olika resultater än en annan; beroende detta således mycket på jordbrukarens eget bedömmande. Lin växer visserligen ej bra uti jord, starkt gödslad med obrunnen spillning; men användes väl brunnen gödsel oc) helst compost, gödselvatten, m. m. dylikt, trifves det ganska väl. Onekligen är det bäst att så lin på jord, som föregående året gödslats och som är, så väl som möjligt, befriad från ogräs. Till rowfrukter gödslas och luckras jorden temligen väl i Sverige, men att gödsla till hafreskörd tänker nästan aldrig svenska jordbrukaren på, hvarföre jag ansåg det ej rådligt att föreslå lins odling hos oss efter detta sädesslag, hvilket utsås merendels på de magraste och orenaste åkrarne. År jorden i godt tillstånd, är det visst fördelaktigast för en god jordbrukare att odla lin efter gödslad sädesskörd, ty lin anses, till följd af dess rensning under växten, nära nog motsvarande en grönskörd. Fröet tål visst att ligga på ett godt, friskt förvaringsställe och uti 2å3 år kan äfven begagnas som utsäde 2:dra året, utan märkbar förändring; men längre anses ej bra. Under beskrifning om uppryckningen, nämnes om linets qvarstående till full mognad, om fröet skall till utsäde begagnas. Rigafröet anses gifva ett längre gröfre lin, det belgiska deremot ett mera fintågigt. Repning anses ej skada linet mer än tröskning. Repande tänder böra dock vara jemna och runda utan skarpa kanter,som kunna skafva stjelken. Båda sätten äro lika fördelaktiga. Rotoch fröändarne böra bestämdt aldrig blandas om hvarandra. Blandniogen sker aldrig jemnt, och vid sedermera skeende rötning och synnerligast häckling har det sina olägenheter. Rötning. Rotändarne böra, för uppgifne orsaker, vara öfverst och fröändarne vända nedåt i dammen. Lutningen af kärfvarne, som ej böra vara öfver 6, högst 8 tum i diameter, och ej serdeles hårdt tillbundne, anses böra vara bäst med c:a 45 grader. I stillastående, ej alltför ljumt vatten, rötes linet bäst, för uppgifne orsak att rötningen bör verkMällas fort; i rinnande vatten (sjöars inoch utlopp eller åar) är det högst vådligt, ty under rötning aflitas tågorne småningom från stjelken genom vattnets rörelse eller friktion. På säker erfarenhet tödjer jag mig i detta fall. Ju gröfre linet är, iesto mindre skada tar det under rötning i rinnande ratten, och hampa lärer rötas i obetydlige qvantite-! er på detta sätt, till följe hvaraf det förmodligen fven antagits vara passande för lin. e— 2550 — En författare, hos hvilken allmänheten tår i gammal och stor förbindelse för dess verksamhet i offentliga lifvet och serskildt för less bemödanden i afseende på tillvägabrinandet af en reform i det närvarande repreentationssättet, men som numera anser det vilande representationsförslagets antagande såom enda utvägen att komma till en sådan reorm, och deruti tror sig finna et bestämdt tam fur 2åt har anmadat nand. leacsa.mnvs.mn att larmina