3) såsom reningsmedel klarar. såckervätskan vid vanlig kokhetta (809 R), från alla ägghvithaltiga eller ystbara inblandningar; 4) såsom blekningsmedel borttager de möjligen i såckervätskan redan befintliga färgämnena; och 53) i hög grad motarbetar utbildningen af nya färgämnen; samt 6) såsom neutralisationsmedel borttager verkan af alla de skadliga syror, som kunna fianas eller uppkomma i såckervätskan, hvilkas plats intages af svafvelsyrlighet. Det erhållna såckret får väl till en början smak af svafvelsyrlighet, men denna bismak bortskaffas på ett af följande tre sätt: 1) Genom att finstöta såckret och utbreda det för luftens åtkomst: några dagar; 2) Genom att utsätta såckret för ångor af ammoniak. Svafvelsyrlighetssmaken försvinner icke blott härvid, utan såckret får stundom en angenäm vaniljlukt; dock förlorar det då i hvithet; 3) Genom täckning med såcke--rap, så att 10 procent af såckret afgår. N , får då genast, af rå saft, ett såcker, so utbärdar jemförelsen med det renaste och :sitaste. Täcksirapen lemnar sedan samma si2g, när den afdunstas. I afseende på tillsatsernas mängd har, af en upplösning af den tvåfaldt svafvelsyrliga kalken om 109 på Baumeås aerometer, i allmänhet tagits I procent mot det rå såckerrörets vigt, när allt i röret befintligt såcker blifvit uttaget och bringadt i fast form. Såckerröret (som var i friskt tillstånd anskaffadt från Murcia) sönderrefs på en hvitbetsqvarn, hvarvid den rifna massan genast begöts med kalksa!tlösningen. Sedan urpressades massan, saften -upphettades till kokning, silades, afdunstades för öppen eld, tills din i kallt tillstånd hade 1,3 egentlig vigt, då den åter silades och lemnades att långsamt anskjuta. Elfter några dagar lemnade den en massa kandisocker, som icke innehöll någon sirap. Den pressade massan utrördes med vatten och urpressades på nytt; den sålunda erhållna svagare såckerlagen behandlades på samina sätt som den förra, och med samma följd. Stundom upprepades dena sednare urpressningen än en gång, för att icke lemna något såceker qvar i röret. Skummet och silarne lemna äfven kristalliseradt såcker, sedan de urlakats med vatten, som blifvit försatt med litet tvåfaldt svafvelsyrlig kalk. Denna tillsats gör såckret nästan lika oföränderligt vid luftens åverkan, som ett oorganiskt salt, utan att arbetaren hvarken behöfver brådska: eller iakttaga någon utomordentlig försigtighet. Så länge vätskan ännu har qvar en märkbar halt af tvåfaldt svafvelsyrlig kalk, lider hon ingen förändring. I kolonierna anses detta medel kunna sätta de frigjorda negrerna i stånd att idka såckerberedning såsom hemslöjd, emedan man till rörets sönderdelning kan nyttja en rotskärningsmaschin, eller vanliga rifjern, och sedan uttaga allt såckret vid sjelfva kokningen, så snart man blott har det ifrågavarande kalksaltet tillhands att förhindra jäsning och att vinna tillräckligt tidsutrymme för såckrets långsamma tillgodogörande.