3) såsom reningsmedel klarar. såckervätskan
vid vanlig kokhetta (809 R), från alla ägg-
hvithaltiga eller ystbara inblandningar;
4) såsom blekningsmedel borttager de möj-
ligen i såckervätskan redan befintliga färgäm-
nena; och
53) i hög grad motarbetar utbildningen af nya
färgämnen; samt
6) såsom neutralisationsmedel borttager ver-
kan af alla de skadliga syror, som kunna fia-
nas eller uppkomma i såckervätskan, hvilkas
plats intages af svafvelsyrlighet.
Det erhållna såckret får väl till en början
smak af svafvelsyrlighet, men denna bismak
bortskaffas på ett af följande tre sätt:
1) Genom att finstöta såckret och utbreda
det för luftens åtkomst: några dagar;
2) Genom att utsätta såckret för ångor af
ammoniak. Svafvelsyrlighetssmaken försvinner
icke blott härvid, utan såckret får stundom en
angenäm vaniljlukt; dock förlorar det då i
hvithet;
3) Genom täckning med såcke--rap, så att
10 procent af såckret afgår. N , får då ge-
nast, af rå saft, ett såcker, so - utbärdar jem-
förelsen med det renaste och :sitaste. Täck-
sirapen lemnar sedan samma si2g, när den af-
dunstas.
I afseende på tillsatsernas mängd har, af en
upplösning af den tvåfaldt svafvelsyrliga kal-
ken om 109 på Baumeås aerometer, i allmän-
het tagits I procent mot det rå såckerrörets
vigt, när allt i röret befintligt såcker blifvit
uttaget och bringadt i fast form.
Såckerröret (som var i friskt tillstånd an-
skaffadt från Murcia) sönderrefs på en hvitbets-
qvarn, hvarvid den rifna massan genast begöts
med kalksa!tlösningen. Sedan urpressades mas-
san, saften -upphettades till kokning, silades,
afdunstades för öppen eld, tills din i kallt till-
stånd hade 1,3 egentlig vigt, då den åter si-
lades och lemnades att långsamt anskjuta. Elf-
ter några dagar lemnade den en massa kandi-
socker, som icke innehöll någon sirap. Den
pressade massan utrördes med vatten och ur-
pressades på nytt; den sålunda erhållna sva-
gare såckerlagen behandlades på samina sätt
som den förra, och med samma följd. Stun-
dom upprepades dena sednare urpressningen än
en gång, för att icke lemna något såceker qvar
i röret.
Skummet och silarne lemna äfven kristalli-
seradt såcker, sedan de urlakats med vatten,
som blifvit försatt med litet tvåfaldt svafvel-
syrlig kalk.
Denna tillsats gör såckret nästan lika oför-
änderligt vid luftens åverkan, som ett oorga-
niskt salt, utan att arbetaren hvarken behöf-
ver brådska: eller iakttaga någon utomordent-
lig försigtighet. Så länge vätskan ännu har
qvar en märkbar halt af tvåfaldt svafvelsyrlig
kalk, lider hon ingen förändring.
I kolonierna anses detta medel kunna sätta
de frigjorda negrerna i stånd att idka såcker-
beredning såsom hemslöjd, emedan man till
rörets sönderdelning kan nyttja en rotskär-
ningsmaschin, eller vanliga rifjern, och sedan
uttaga allt såckret vid sjelfva kokningen, så
snart man blott har det ifrågavarande kalk-
saltet tillhands att förhindra jäsning och att
vinna tillräckligt tidsutrymme för såckrets
långsamma tillgodogörande.