Det går bra; jag tror mig få heder af mitt
arbete.n
Bellman fann nu för godt att krypa fram
och sakta närma sig, så att han blef synlig.
Också dröjde det icke, förrän den snillrike
monarken fick ögonen på honom.
Ha! se god dag, Bellman! ropade kungen,
ytterst nådigt; hvad har du att förkunna?
Intet annat, allernådigste konung, svarade
poeten, bugande så djupt, att Hans. pudrade
peruk var i fara att falla i golfvet; intet an-
nat, än att jag har nåden medföra en present
till ers majestät j
En present? . .. till mig? . ; . och från
hvem ? yttrade kungen med yttersta förvåning.
Från dig sjelf, måhända? Det vore eget.
Så är det, allernådigste herre! En present
från stackars Bellman. Högst eget, såsom
hans maj:t sjelf i nåder behagar yttra.n
Du gör mig nyfiken. Hvaraf består den då?
Ryck fram med den, så få vi se hur galenska-
pen ser ut, skrattade Gustaf.
Galenskapen, ers maj:t! -Jag ber om nåd
... det är ingen galenskap, utan. en ... en..-
fågel ln
En fågell... Kan man set Och med den
kommer du hit? ... Hvar har du buren, då ?)
Buren, ers majestät, var för stor och tung
att medföra. Nej, det är en wulflugen iågel,
som jag fångat och som jag i underdånighet tager
mig friheten presentera ers majestät.
Du gör sjelf alltför många utlygter, min
käre Bellmanv, yttrade kungen, ännu vid sam-
ma goda lynne. Jag misstänker, att här är
något af dina vanliga puts i fråga. Dock, ge
dig till tåls, så länge, medan baletten repete-
ras. Vi skola sedan taga din fågeliögnasigte.
;Terrade! ropade kung Gustaf, och en äldre
man, på hvars figur och hela hållning man såg,
utt han var fransman, hoppade fram ur kulis-
erna och bugade sig på ett teatraliskt sätt.