ARFTAGERSKAN. )
SKIZZ FRÅN GUSTAF III:S TIDEHVARF.
Bellman nickade ett gladt bifall åt detta
hennes yttrande, men hyste dock, som det ville
synas, sin egen tanka om hennes frimodighet,
när det komme så nära, att hon stode inför
majestätets glans. Han började således, att
ånyo förmana och intala henne mod, påstående
att den, som visade frimodighet och raskhet,
gjorde hos Gustaf HI vida större lycka, än
den, som visade sig tafait och blyg.
Under detta samtst bade de huanit till ope-
ran, der Bellman, hemmastadd som ban var i
den kungliga byggnaden, l!emnade Henriette
vid ingången till sjelfva teatersalen, anbefal-
lande henne att vänta der, medan han sjelf
framgick till: sjelfva scenen och smög sig mel-
lan ett par kulisser, hvilka helt lösligen voro
framskjutna, i och för den pågående framställ-
ningen.
Från detta sitt gömställe, som Bellman lik-
väl delade med flere andra personer, dels så-
dana, som vid teatern hade några mindre funk-
tioner, dels en och annan författare, som vid
hvilken tid som helst hade inträde i sång-
gudinnornas tempel, såg han kungen, såsom
vanligt vid repetitionerna, ifrigt sysselsatt med
de spelandes mimik och alla attityder, än gil-
lande, än ogillande, samt då och då sjelf rät-
tande de misstag han fa:n, såväl i röstens ton-
fall, som i åtbörderna. Denna gång syntes
han dock rätt belåten ned scenen öfver huf-
vud, och Belivian hemiade deraf de gladaste
auspicier för sin plans I ång. fan märkte
hur kungen med en min vände sig
till Kellgren och yttra
ett
1
) Se A.B. N:is 65, 66.