ARFTAGERSKAN. ) SKIZZ FRÅN GUSTAF III:S TIDEHVARF. Bellman nickade ett gladt bifall åt detta hennes yttrande, men hyste dock, som det ville synas, sin egen tanka om hennes frimodighet, när det komme så nära, att hon stode inför majestätets glans. Han började således, att ånyo förmana och intala henne mod, påstående att den, som visade frimodighet och raskhet, gjorde hos Gustaf HI vida större lycka, än den, som visade sig tafait och blyg. Under detta samtst bade de huanit till operan, der Bellman, hemmastadd som ban var i den kungliga byggnaden, l!emnade Henriette vid ingången till sjelfva teatersalen, anbefallande henne att vänta der, medan han sjelf framgick till: sjelfva scenen och smög sig mellan ett par kulisser, hvilka helt lösligen voro framskjutna, i och för den pågående framställningen. Från detta sitt gömställe, som Bellman likväl delade med flere andra personer, dels sådana, som vid teatern hade några mindre funktioner, dels en och annan författare, som vid hvilken tid som helst hade inträde i sånggudinnornas tempel, såg han kungen, såsom vanligt vid repetitionerna, ifrigt sysselsatt med de spelandes mimik och alla attityder, än gillande, än ogillande, samt då och då sjelf rättande de misstag han fa:n, såväl i röstens tonfall, som i åtbörderna. Denna gång syntes han dock rätt belåten ned scenen öfver hufvud, och Belivian hemiade deraf de gladaste auspicier för sin plans I ång. fan märkte hur kungen med en min vände sig till Kellgren och yttra ett 1 ) Se A.B. N:is 65, 66.