Mellan kungen.och Terrade, som. var ope-
rans förste balettmästare, uppstod nu ett kort
samtal på flytande fransyska, hvarefter balet-
tens öfverhufvud på bruten och förvrängd
svenska ropade några meningar till dem, som
stodo under hans befäl, hvarefter baletten ome-
delbarligen begynte.
Kungen gick nu att taga plats på en af amfi-
teaterns bänkar och. blef nu lika tyst, som
uppmärksam åskådare. Armfelt och de Besche
förblefvo stående bakom honom. Bellman syn-
tes ej mera till, men mellan orkesterns herrar,
som nu ifrigt spelade till dans för några och
tjugo par snabba ben, syntes Kellgrens ansigte
framtitta. .
Utan att det riogaste låta besvära sig af mo-
narkens närvaro, skrek herr Terrade åt. sin
rörliga trupp och kommenderade den på det
lifligaste sätt, äfven handgripligen, i hvad som
gällde: de. yngre oci mindre för sig komna,
hvilka. till och med fingo uppbära ett och an-
nat slag af hans; mjuka rotting.
Andteligen vari då ållt-så; som både kungen
och balettmästaren ville hafva det. Balettre-
petitionen var slut och den öfverbelåtne kun-
gen. täcktes i nåder yttra några uppmuntrande
ord, först till Ferrade, sedan tiil de förnämsta
af ballettens sujetter, slutligen till ä!ven de un-
derordnade presterna: och prestinnorna i Terp-
sichores tempel, hvilka ord: utgjorde för dem
en fullkomligt helande balsam för svedan af de
erhållna. rottingslängarna.
Efter slutad repetition vinkade kungen åt
Bellman att med sin s. k. fågel infinna sgi
de för hans möjestät i operahuset inredda rum
men, dit högstdensarmme med sina båda kaval-
jerer nu begaf sig.
Inom ett par minuter stod Bellman der,
hållande vid handen den lilla Henriette, från
hvars hufvud och skuldror han dock visligen