kt OM DOHDO I VATlast rada Ufines val, Me bir
mm 2,509 läster till Sverige, samt 2 om 364 läster
ill utrikes ort, alla med last.
Några bestämda uppgifter rörande svenska skepps-
arten på Philipinska öarne, China och Australien
saknar kollegium.
re RR rt l
(Insändt från U sala.)
Quid immerentes hospites vexas canis
Ignavus adversum lupos?
Quin bhuc inanes, si potes, vertis minas
Et me remorsurum petis.
Horatius.
Den ridderlige Tidskämpen har i en artikel
i sitt blad förliden onsdag angripit professor
Bergfalk, för det han understått sig att hos
konungen söka erhålla ett understöd af 1000
rdr banko för sin amerikanska resa, och det
tvärtemot Tidsprofessorns och hela juridiska
fakultetens ampla afstyrkande. Hr P. har uti
en bilaga till Augsburger Allgemeine Zeitung
sökt och funnit ett vapen, som riktigt skall ned-
göra professor Bergfalk, hvilken äfvenledes,
utan Tidsprofessorns tillåtelse, funnit något
menskligt, något godt på andra sidan Atlanti-
ska oceanen, och detta straffets svärd är ett
bref från en resande tysk, hvars bildomgsgrad
tydligen kan inses af hans stil, en resande tysk
emigrant, förmodligen af handtverksklassen,
som med sin Vaterländische Gemäthlichkeit
illfänas öfver de höga priserna och de få be-
gqvämligheterna i nya verlden. Hr P., hvars
egna litterära verksamhet förråder en så intim
bekantskap med Tyskland, borde känna sina
tyska själsförvandter för väl, att han skulle
låta narra sig att upplaga ett så klent vapen.
Hvem känner ej en del tyskars kälkborgerlighet i
främmande länder? Öfverallt tro de sig pre-
jade och bedragna, (?!) och denna tro gör, att
de ofta blifva det, särdeles af sina egna lands-
män. Sällan kunna de försvarligt tala det
lands språk, dit deras äfventyrareanda förer
dem i hoppet om stekta sparfvar; ännu mera
sällan förstå de att skicka sig i andra länders
förhållanden. Om hr P. ville fråga efter hos
de tyska legationerna i Europas hufvudstäder,
skulle han finna sanningen af hvad här påstås.
En mängd äfventyrare, utan kunskaper, utan
praktisk skicklighet, utan pengar, utan hufvud
strömmar med hvarje jernbanståg eller ångbåt
till London och Paris, för att göra lycka. Vid
första ankomsten förlora de hufvudet — ver-
heren den Kopf, ty hr P. torde förstå den ty-
ska frasen bättre — och falla i händerna på
en lieber Landsmann, somtar af dem de få
tbalerstycken de hafva öfriga från resan. Ännu
argare går det dem i Amerika, och hr P., som
läser tidningar, i fall han annars icke endast
skrifver, torde hafva blifvit varse det ofog som
de tyska agenterna för emigrationen drifva
både i Amerika och de europeiska embarke-
ringsorterna. En surmulen och.som det tyckes
mer än rimligt bornerad tysk råkar att med
gråten i halsen beklaga sig öfver förlusten af
beqvämligheter på resan, hvilka han ej vill
betala. Detta — ty det är förmodligen allt
hvad tysken vet om Amerika — skall nu
dräpa hr Bergfalk, som vågat finna något ädelt
hos ett helt folk, ty om de politiska institu-
tionernas förträfflighet har man ännu icke sett
professor Bergfalk särdeles uttala sig. Tids-
professorn talar vidare derom, att professor
Bergfalk, som helt förnämt reser på svenska
statens bekostnad, ej behöfver slita ondt såsom
tysken, och det är ett ytterligare brott. Sven-
ska regeringen har bestått professor Bergfalk
1000 rdr banko, som han begärde — för att
under femten månader göra en resa i ett så
dyrt och aflägset land som Norra Amerika.
Det är för mycket för Tidsprofessorn, som sjelf
för ej längesedan af samma fond uppbar dub-
belt, om vi minnas rätt, för ett arbete, be-
nämndt Grekisk Fornkunskap, som torde hafva
kunnat böra sig utan statsanslag och ändå säl-
jas för billigare pris, och hvaraf Tidsprofessorn
ej försmådde att utgifva en voluminös del så-
som disputationer, för hvilka han uppbar ho-
norarium, samt dessutom en del, äfvenledes
naturligtvis mot särskildt honorarium, i en
litterär tidskrift — Tidsprofessorn, som sjelf
uppbär lönen för en annan profession, nemli-
gen den i grekiska språket vid Upsala univer-
sitet. Och med sådan rätt vågar Tidsprofes-
sorn kasta smuts på en man, som, ofta anfal-
len, aldrig nedlåtit sig till en personlig pole-
mik, och som nu, om det äfven vore hans
vana att försvara sig mot ilskenheten, som vi-
sar tänderna bakom hans rygg, nu åtminstone
är svarslös, så länge han är frånvarande i ett
land, dit man förmodligen icke kolporterar
tidningen Tiden.
TT
—————