ITU YUVIG IUIVIU, Sd SKUTT alUull, HagROnl talBdl
på detta redan af den stora allmänheten sål
prisade rättsmedel någonsin tillåtas i Preus-
sen. I trots af jurymännens val genom sjelfva !!
polisen, har denna institution hunnit väcka så
mycken förargelse hos godtycklighetens anhän-
gare, alt man utan tvifvel skall söka afskaffa
den, vid första utsigt att kunna verkställa det
med någon säkerhet; åtminstone skall man göra
alit för att draga högmålea från denna domare-
makt.
Valen till de så kallade näringsråden (Gewer
berälbe) sysselsätta nu lifligt våra näringsid-
kare; denna nyhet står i samband med planen:
att återinföra skråväsendet och förstöra mnä-
ringsfriheten. Vederbörande hålla i med den !
olycksaliga tankan, att denna tillställning, som
smeker några veteraner från de gamla skrånas!
tid, skall omskapa den demokratiska sinnes-
stämningen hos bela den öfriga stora majori-
teten af våra slöjdidkare och industriella.
Det privilegierade kastväsendet påräknas som
en damm emot yrkandet på jemnlikhet inför
lag. Men man betänker icke att alla länder,!
i hvilka slöjderna vunnit någon utveckling,!
och der handtverket vidgat sig till fabrik eller
uppnått någon hög technisk fullkomlighet, en-.
dast lyckats vinna detta resultat genom den!
mest obegränsade näringsfrihet. Bevisen härpå
har man i Amerika, England, Frankrike, Bel-
gien, Schweiz, och likaså i Preussen. Medel-
tidsromantiken deremot, som sedan år 1840
sträfvat att återväcka medeltidens förbållande
hela samhället igenom och förklarat ålderdo-
mens förskönande erg för konstens ideal, var.
genast betänkt på skråväsendets återställande.
Politisk maktlystnad var för ingen del främ-:
mande för detta romantiska värf. I Preussen;
finnas för närvarande öfver 4 millioner bandt-!
verkare, jemte deras anhöriga; och de nya Nä-
ringsråden representera sålunda en stat i sta-.
ten, en makt, hvilken genom sin ceatralisation
kommer att betyda något, i dens hand, som
förstår att leda den, genom att framställa sig
som dess skapare och beskyddare. Största de-:
len af både handtverkarne och deras arbetare
äro för närvarande demokrater; men hvilkas
demokrati fått en sccialistisk riktning och så-
iunda blifvit likasom på förhand danad för.
skråväsendet, i hvilket de, enligt socialismens.
läror, boppas ett skydd emot kapitalet. Väl.
hafva ögonen öppnats på många, som inse att;
den nya näringsordningen är en helt annan
ordning än den demokratiska socialismens, och !
detta har redan väckt en strid, hvars slut icke!
kan beräknas. Enligt den nya Näringsordnin-;
gen ega Näåringsråden blott en rådgifvande,
stämme, men ingen beslutande, i de nya skrånas.
angelägenheter. De kunna hos magistraterna:
framställa förslag om hvad de anse nyttigt för:
handtverkena; men magistraterna ega att pröfva,
och att hos regeringen till fastställelse hem-
ställa hvad de finna lämpligt. Handtverkarne:
åter hafva förstått den nya Näringsordningen
så, att de af dem valda Näringsråden skulle
sjelfständigt kunna besluta hvad de funne nyt-!
tigt för handtverkena och att detta, utan vi-
dare omständigheter, skulle gälla som lag för;
skråna. Sålunda skulle hvart skrå komma att
bilda en liten stat i staten; någonting, s.m re-
geringen icke kan medgifva. Följden är att de
ursinnigaste strider nu uppstått inom skråna,
mellan dem och magistraternas ombud; dessa
förolämpas och hånas; och slutet på alltsam-
mans måste blifva, att handtverkarne, som vän-
tat sig någonting helt annat än de fått, skola
finna sig bedragna, och justera sina demokrati-
ska begrepp derhän, att för den rätta friheten
ingen hvarken skråmessig eller socialistisk
tvångströja passar, utan att enda medlet till
alla nationalkrafternas utveckling är mennisko-
andens och den menskliga verksamhetens och
arbetsfrihetens fullständiga frigifning. De skola
genom erfarenheten snart begripa att skråtvång
och mästerprof likaså litet gifva någon borgen
emot frambringandet af dåliga varor och mot hvad
socialismen kallat konkurrensens förbannelsep,
och att den fria asscciationen ensamt förmår
motväga det isolerade kapitalets öfvermakt, så
snart den småningom hunnit utveckla sig ur
sina första och bekymmerfulla ungdomsår. De
mokraterna arbeta derföre nu på att upplysa
sina socialistiska embetsbröder härom, och öf-
verbevisa dem att de genom kunskapsbegär,
hederskänsla, redlighet, flit, talang och uppfin-
ningsgåfva, men genom ingenting annat, förmå
sjelfva förbältra sin belägenhet, och att huf-
vudsaken, hvad utkomsten beträffar, beror på
ett riktigt förhållande mellan produktion och
afsättning, hvilket åter befrämjas genom en
motsvarande frihet i handeln; samt slutligen,
att när en sådan frihet icke finnes, eller den,
till följd af afsättningshinder på fremmande
marknader, icke förmår jemna det rubbade för-
båilandet, såsom slutligt räddningsmedel åter-
står utvandringen, till de många orter i verl-
den, hvarest en fruktbar jord ännu väntar på
invånare, och dit handtverkaren har lättare
att fortbjelpa sig än någon annan samhälls-
klass. s
Till detta hjelpmedel griper man ock här
ganska ifrigt. I Berlin finnas för närvarande
7 utvandringsföreningar, och med hvart år
tycks utvandringen ökas, hvartill vår politiska
och sociala srällning dessutom icke litet bi-
drager.
Vår regering har på nytt ådagalagt att ok-
Itroyeringslystnaden råder ännu hos den, i full
Ikraft, trots eden på grundlagen. På sätt denna
Inyss besvurna grundlag: stadgar, skulle första
kammaren väljas enligt vallagen af den 6 De-
cember 1848. Oförmodadt har likväl ministe-
ren utfärdat en ny vallag, som förvandlar de
deri anordnade skriftliga och hemliga valen,
till mundtliga och öppna. Kamrarne hafva icke
blifvit tillsporda om denna grundlagsförändring;
man har icke ansett det nödigt. Folkpartiet
åter, som frånträdt sitt passiva motstånd, och
ärnade deltaga i nästa val, har genom denna
nya grundlagsförnärmelse blifvit afskrämdt; och
det var iust hvad förnärmelsen åsyftade. Re-