a om buro honom på sina starka men förrädiska armar, och kanske undrade han att under höstnatters mörker och storm se dem dansa sin eviga hvirfveldans lika muntert som dål sommarsolen förgyllde deras blibleka anleten. :; Klockan slog 2, då ett lågt anrop ifrån bå-l ten besvarades ifrån skutan, och det rasslande sjudet af ett tåg, som föll ned, hördes, oaktadt blåsten och bullret af vågorna, som sqvalpade högt, upp och slogo den litla håten emot fartygets sida, Är allt godt ombord?, frågade Fyrboms grofva stämma. . Ållt godt, herr kaptenn, svarade en sjöman i röd ylletröja, som lutade sig öfver relisgen och tittade ned i båten. Hvar är styrman? pHär, herr kopten! svarade en annan röst uppifrån däcket. Hur ger flickan sig till tåls dernere ?, Hon sofver, herr kapten.n Godt. Fira ned en lina att slå om fastagerna här, som jag medför ;-s och du Thomas gå efter lanternan alt lysa med. nJag fruktar blott att tunnan kan stötas för hårdt emot skrofvet, när hon hissas upp, sade karlen i kappan och lade sin hand på Fyrboms axel, Åh, ingen fara, herre; alla mina karlar äro lika försigtiga: och kloka som raskar, svarade denne, under det han med roddarens tiltbjelp omsorgsfullt slog linan omkring den ena al tunnorn2, Som lågo på botten af håten. Se så, Thomas, ed och hjelp till att lyfta upp den ... I bär tunnan, som, i fall då välbehållna komma till sin bestämmelse, skoa förskaffa er ailesammans en hederlig vinst, tillade han, under det han bjelpte de båda sjömännen att varsamt upplyfta tunnan. . De som voro uppe På fartyget dregotinan a kon der i