a
om buro honom på sina starka men förrädi-
ska armar, och kanske undrade han att under
höstnatters mörker och storm se dem dansa
sin eviga hvirfveldans lika muntert som dål
sommarsolen förgyllde deras blibleka anleten. :;
Klockan slog 2, då ett lågt anrop ifrån bå-l
ten besvarades ifrån skutan, och det rasslande
sjudet af ett tåg, som föll ned, hördes, oaktadt
blåsten och bullret af vågorna, som sqvalpade
högt, upp och slogo den litla håten emot farty-
gets sida,
Är allt godt ombord?, frågade Fyrboms
grofva stämma. .
Ållt godt, herr kaptenn, svarade en sjöman
i röd ylletröja, som lutade sig öfver relisgen
och tittade ned i båten.
Hvar är styrman?
pHär, herr kopten! svarade en annan röst
uppifrån däcket.
Hur ger flickan sig till tåls dernere ?,
Hon sofver, herr kapten.n
Godt. Fira ned en lina att slå om fasta-
gerna här, som jag medför ;-s och du Thomas
gå efter lanternan alt lysa med.
nJag fruktar blott att tunnan kan stötas för
hårdt emot skrofvet, när hon hissas upp, sade
karlen i kappan och lade sin hand på Fyrboms
axel,
Åh, ingen fara, herre; alla mina karlar äro
lika försigtiga: och kloka som raskar, svarade
denne, under det han med roddarens tiltbjelp
omsorgsfullt slog linan omkring den ena al
tunnorn2, Som lågo på botten af håten.
Se så, Thomas, ed och hjelp till att
lyfta upp den ... I
bär tunnan, som, i fall då välbehållna komma
till sin bestämmelse, skoa förskaffa er aile-
sammans en hederlig vinst, tillade han, under
det han bjelpte de båda sjömännen att varsamt
upplyfta tunnan. .
De som voro uppe På fartyget dregotinan
a
kon
der i