Fahler:s!z utsågs till biskop i Westerås, fälldes d om från den liberala pressens sida inga särdelyttranden af bif.ll, oaktadt man i allmänb.: inskränkte sig till några helt korta utlåte!ser. Detta var åtminstone fallet med Af. Vi kände af gammalt hr F. tillrtäckligt, för att med temlig visshet ana, att ban icke länge skulle låta vänta på sig innan han sjeif lade sitt skaplynne äfven som biskop i öppen dag för allmänheten, och på ett ett sätt som allt mer och mer otvetydigt måste afslöja mannens karakter och innersta hjertans tankar. Detta har också ganska riktigt inträffat, och på ett så eklatant maner, att ljusets vänner verkligen ingenting bättre kunnat önska. Hr Fablerantz har ännu, så vidt vi veta, icke hunnit inflytta i Westerås; men dock allaredan debuterat i sin nya roll genom icke mindre än tvenne tätt på hvarann följande handlingar, hvilka för en biskop kunna kallas hufvudoch statsaktioner, och de der, sanningen att säg2, här ej sakna en viss grad af märkvärdighet. Den ena akten utgöres af den nye biskopens beteende iSkolreformfrågan, eller hans sätt att, som eforalchef öfver Westerås undervisningsverk, behandla den af Kongl: M:t anbefallda sammanslagningen af gymnasium och nederskola: den andra består i ett af honom till Westerås stifts presterskap aflåtet Herdabref, innefettadt i en cirkulärskrifvelse till stiftets hela cierus. Vi utbedja oss läsarens uppmärksamhet för begge dessa saker, hvilka, när man betrat:tar dem närmare, stå till hvarann i ett intim! förhållande, oaktadt de vid första påseende tyckas angå olikartade ämnen. Vi bafva vid flere tillfällen i det föregående redogjort för gången af skolreformen i Westerås, och behöfva icke nu påminna om de curiosa, som dervid inom en liten fraktion af lärarestaten yppade sig redan innan hr F. var utnämnd ull biskop, bestående uti en art uppstudsighet sot regeringens, i cirkuläret af den 6 sistl. fuli, aflåtne befallning om åtgärders vidtagande för beredande af gymnasiioch de andra skolverkens förening till ett enda sammanhängande skolhelt: en pedagogisk motsträfvighet, som till och med icke kunde stäfjas genom mindr:e än ett särskildt bref från konungen, il nå liga ordalag innebärande en skrapa. Sedermera berättade vi (se Å. B. d. 23 Febr.) huruledes, då hr Fahlerantz blifvit biskop och såsom sådan i egenskap af eforus tog hand om ärends:. med skyldighet att till Kgl. M:t inberätta s.kens förhållande och deröfver inkomma med toilständiga bandlingar jemte eget utlåtande, ban då företog sig att för konungen förhesvliga rätta sammanhanget (som var, att intet iunder existerade för gymnasii och skolans förenirs, enär det enda impediment som kunde Vara — någre gymnasiilärares vägran att åtaga sig flere eller lägre lärarepligter, än dem, hvarpå de undfått fullmakt — redan var undanröjdt derigenom, att andre nitiske gymnasiioch skollärare sjelfmant ingått på att i renitenternes ställe bestrida allt hvad på dem i och med sammanslagningen kunde belöpa sig); hvarvid hr F., utan att insända handlingarne ) som kuade upplysa målet, i stället blott hehagade i sin skrifvelse till regeringen anföra en berättelse derom, innehållande rena motsatsen af sanningen, eller att hinder skulle hafva uppstått för föreningen af undervisningsverken i sin helhet. Konungens bud om sammanslåendet af gymnasium och skola är i mom. 6 m. fl. st. i ofvanberörde cirkulär kategoriskt och ovilkorligt. Den åt lektorer lemnade rätt, att, derest någon bland dem icke sjelfmant ville ingå på ett el-l, ler annat nytt åliggande, hvilket för reformen , kunde behöfvas, men hvartill deras fullmakter; icke förband dem, få låta bli detsamma, inne-, fattar allde!es ingenting annat, än att en dell; af undervisningen då måste arrangeras genoml, andre lärare, som i stället kunde utföra hvad som erfordrades, eller ock genom tillskott af nya ; 4 ; i i l i 1 medel, dem regeringen hade att anvisa, i fall vid ett läroverk brist helt och hållet yppades på lärare för något enskildt ämne. I ingen hände:!se kunde således saken sjelf förhindras eller omintetgöras. De möjliga alternativen angingo allenast det ena eller andra utförssättet, och undervisningens fördelning. Det måste väl ock vara för hvar man begripligt, hvilken grof orimlighet uppstode om,l; sedan regeringen, efter långvariga öfverläggningar och beslut i kommitteer, efter mångåriga! anstäl!da prof och slutligen opinionens allmän-ls na sadgande, anbefaller ombildningen af etti: statens verk, hinder mot denna reorganisation l; skulle kunna löggas af en eller annan verkets :; tjensteman, som icke tycker om förändringen. : I skolreformfrågan har regeringen i godhet mot; renitenta lektorer verkligen gått vida längre,js än som plägar vara fallet vid skeende arbets-l; förändringar inom andra verk. Om i kolle-ls gierna, rätterna, landshöfdingeembetena 0. s. v.l. någonting nytt förordnas till utförande, icke är, man då så ytterligt noggrann om tjenstemän-l4 nens timmar och göromål, att man förunnar dem tillstånd att säga nej, derest den nya ar-l; betsordningen skulle tilldela dem i någon måinl:; ökade eller nya pligter. Så långt har likväll regeringen gått i undfallenhet mot lektorer,li att ingen efter reformen skall åläggas större ar betsskyldighet, än han förut haft. Men att nå-l, gon af dem genom sin afv ghet mot regeringsbeslutet skulle till och med ega att göra denll anbefallda reorganisationen om intet, dettall synes vara en tolkning af saken, så jesuitisk eller byggd på en sådan förhoppning om enfald: och fromhet hos dem som hafva att iförsta hand l: utföra regeringens bud, att det för:a nära skulle: gränsa till det otänkbara, om icke i Sverige funnes exemplar, som redan förut gifvit prof. på betänklig karakter, och det sednare, minst! att tala, vore en ohöllighet mot regeringsper-!. j ) Huruvida hr biskopen, vederbörligen anmanad,; sedermera till högre ort inkommit med dessa handlingar. na vi ai Man har han nu Aaiart dat