Fahler:s!z utsågs till biskop i Westerås, fäll-
des d om från den liberala pressens sida inga
särdel- yttranden af bif.ll, oaktadt man i all-
mänb.: inskränkte sig till några helt korta ut-
låte!ser. Detta var åtminstone fallet med Af-
. Vi kände af gammalt hr F. till-
rtäckligt, för att med temlig visshet ana, att
ban icke länge skulle låta vänta på sig innan
han sjeif lade sitt skaplynne äfven som biskop
i öppen dag för allmänheten, och på ett ett sätt
som allt mer och mer otvetydigt måste afslöja
mannens karakter och innersta hjertans tankar.
Detta har också ganska riktigt inträffat, och
på ett så eklatant maner, att ljusets vänner
verkligen ingenting bättre kunnat önska.
Hr Fablerantz har ännu, så vidt vi veta, icke
hunnit inflytta i Westerås; men dock allare-
dan debuterat i sin nya roll genom icke min-
dre än tvenne tätt på hvarann följande hand-
lingar, hvilka för en biskop kunna kallas huf-
vud- och statsaktioner, och de der, sanningen
att säg2, här ej sakna en viss grad af märkvär-
dighet.
Den ena akten utgöres af den nye biskopens
beteende iSkolreformfrågan, eller hans sätt att,
som eforalchef öfver Westerås undervisnings-
verk, behandla den af Kongl: M:t anbefallda
sammanslagningen af gymnasium och neder-
skola: den andra består i ett af honom till
Westerås stifts presterskap aflåtet Herdabref,
innefettadt i en cirkulärskrifvelse till stiftets
hela cierus. Vi utbedja oss läsarens uppmärk-
samhet för begge dessa saker, hvilka, när man
betrat:tar dem närmare, stå till hvarann i ett
intim! förhållande, oaktadt de vid första påse-
ende tyckas angå olikartade ämnen.
Vi bafva vid flere tillfällen i det föregående
redogjort för gången af skolreformen i Westerås,
och behöfva icke nu påminna om de curiosa,
som dervid inom en liten fraktion af lärare-
staten yppade sig redan innan hr F. var ut-
nämnd ull biskop, bestående uti en art uppstud-
sighet sot regeringens, i cirkuläret af den 6
sistl. fuli, aflåtne befallning om åtgärders vid-
tagande för beredande af gymnasii- och de andra
skolverkens förening till ett enda sammanhän-
gande skolhelt: en pedagogisk motsträfvighet,
som till och med icke kunde stäfjas genom
mindr:e än ett särskildt bref från konungen, il
nå liga ordalag innebärande en skrapa. Seder-
mera berättade vi (se Å. B. d. 23 Febr.) hu-
ruledes, då hr Fahlerantz blifvit biskop och så-
som sådan i egenskap af eforus tog hand om
ärends:. med skyldighet att till Kgl. M:t inbe-
rätta s.kens förhållande och deröfver inkomma
med toilständiga bandlingar jemte eget utlå-
tande, ban då företog sig att för konungen
förhesvliga rätta sammanhanget (som var, att
intet iunder existerade för gymnasii och skolans
förenirs, enär det enda impediment som kunde
Vara — någre gymnasiilärares vägran att åtaga
sig flere eller lägre lärarepligter, än dem, hvar-
på de undfått fullmakt — redan var undan-
röjdt derigenom, att andre nitiske gymnasii-
och skollärare sjelfmant ingått på att i reni-
tenternes ställe bestrida allt hvad på dem i
och med sammanslagningen kunde belöpa sig);
hvarvid hr F., utan att insända handlingarne )
som kuade upplysa målet, i stället blott heha-
gade i sin skrifvelse till regeringen anföra en
berättelse derom, innehållande rena motsatsen af
sanningen, eller att hinder skulle hafva uppstått
för föreningen af undervisningsverken i sin
helhet.
Konungens bud om sammanslåendet af gym-
nasium och skola är i mom. 6 m. fl. st. i of-
vanberörde cirkulär kategoriskt och ovilkorligt.
Den åt lektorer lemnade rätt, att, derest någon
bland dem icke sjelfmant ville ingå på ett el-l,
ler annat nytt åliggande, hvilket för reformen ,
kunde behöfvas, men hvartill deras fullmakter;
icke förband dem, få låta bli detsamma, inne-,
fattar allde!es ingenting annat, än att en dell;
af undervisningen då måste arrangeras genoml,
andre lärare, som i stället kunde utföra hvad
som erfordrades, eller ock genom tillskott af nya ;
4
;
i
i
l
i
1
medel, dem regeringen hade att anvisa, i fall
vid ett läroverk brist helt och hållet yppades
på lärare för något enskildt ämne. I ingen
hände:!se kunde således saken sjelf förhindras
eller omintetgöras. De möjliga alternativen an-
gingo allenast det ena eller andra utförssättet,
och undervisningens fördelning.
Det måste väl ock vara för hvar man be-
gripligt, hvilken grof orimlighet uppstode om,l;
sedan regeringen, efter långvariga öfverläggnin-
gar och beslut i kommitteer, efter mångåriga!
anstäl!da prof och slutligen opinionens allmän-ls
na sadgande, anbefaller ombildningen af etti:
statens verk, hinder mot denna reorganisation l;
skulle kunna löggas af en eller annan verkets :;
tjensteman, som icke tycker om förändringen. :
I skolreformfrågan har regeringen i godhet mot;
renitenta lektorer verkligen gått vida längre,js
än som plägar vara fallet vid skeende arbets-l;
förändringar inom andra verk. Om i kolle-ls
gierna, rätterna, landshöfdingeembetena 0. s. v.l.
någonting nytt förordnas till utförande, icke är,
man då så ytterligt noggrann om tjenstemän-l4
nens timmar och göromål, att man förunnar
dem tillstånd att säga nej, derest den nya ar-l;
betsordningen skulle tilldela dem i någon måinl:;
ökade eller nya pligter. Så långt har likväll
regeringen gått i undfallenhet mot lektorer,li
att ingen efter reformen skall åläggas större ar
betsskyldighet, än han förut haft. Men att nå-l,
gon af dem genom sin afv ghet mot regerings-
beslutet skulle till och med ega att göra denll
anbefallda reorganisationen om intet, dettall
synes vara en tolkning af saken, så jesuitisk
eller byggd på en sådan förhoppning om enfald:
och fromhet hos dem som hafva att iförsta hand l:
utföra regeringens bud, att det för:a nära skulle:
gränsa till det otänkbara, om icke i Sverige
funnes exemplar, som redan förut gifvit prof.
på betänklig karakter, och det sednare, minst!
att tala, vore en ohöllighet mot regeringsper-!.
- j
) Huruvida hr biskopen, vederbörligen anmanad,;
sedermera till högre ort inkommit med dessa hand-
lingar. na vi ai Man har han nu Aaiart dat