Ar r——— — —
ner, som detta ljussken upplyste, skulle en
betraktare ej behöft tveka om arten af det
ställe och de personer han såg. Scenen var
en så kallad lönntrog, och personalen, med få
undantag, barackernas och portgångarnes elän
diga invånare.
Väggarne voro emellertil här långt bättre
än man af husets yttre kunnat vänta, och mel-
lan de inskriptioner, flottfläckar, sot- cch rök-
moln, som funnos derpå, kunde man till och
med upptäcka tapeter, som fordom varit vackra.
Rummet, som var temligen stort, afdelades
genom en disk der kanter af bröd och ost,
strömmingsben och sillnackar simmade i floder
af utspildt dricka och bränvin; några gröna
bläddriga glas och buteljer, spräckta och hop
kittade tallrickar och koppar, en tratt och ett
par ullstrumpor, hvars fötter endast utgjordes
af svarta trasor, fullbordade trefnaden af denna
inbjudande buffet, bakom hvilken, ibland brän-
vins- och dricksankare, kökssaker och mat,
en matrona presiderade, som skulle gjort he-
der till och med åt fria mattanp.
Hennes stora pussiga ansigte — vanstäldt af
ett eldmärke, som delade det liksom i tvenne
hälfter, hvaraf den ena var blå den andra röd,
och gjorde en villrådig om hvilken man borde
föredraga, ty naturen, som ofta är märkvärdigt
rättvis i sin deluving, hade prydt den sidan som
eidmärket förstört med ett !ifligt och tindrande
öga, då den blå delen deremot till motsvarig-
het endast egde en hem:k grop; hennes nakna
seniga hals, kring hvilken en brun ulltröja,
knappt mörkare än den grofva huden, med
veckade ärmar, ganska ofullständigt slöt sig;
hennes mössa af svart tyll med rödbruna band
al alideles lika färg med det testiga håret; hen-
nes röda muskvlösa armar, nakna ända till
armtågen, och slutligen hennes fötter och ben
instuckna i ett par grova stöflor, gjorde hela
heunes utseende så vidrigt och fruktansvärdt,