ligt, såsom hennes natur var. Han var en rätt
vacker och smakfull ung man, som talade gan-
ska väl i allmänna ämnen, och han lyckades
snart intressera Fanny. Han var, oaktadt allt
bvad bans moder sagt, helt och hållet oberedd
på den skönhet som omstrålade Fanny. Han
iskade skönhet just som han älskade stekt sris
och goda viner — hans beslut var fattadt. —
Fanny hade gjort intryck. Han bad henne
spela och sjunga för sin ci devant lärare och
intrycket befistades derigenom. ä
Wilson var vid slutet af ena timma säker
alt han skulle gifta sig med Fanny Evans
Och Fanny tyckte honom vara en ganska vac-
ker intressant ung man, och hon gladde sig
åt hans lycka; deras musikaliska böjelse bil
dade ett föreningsband emellan dem, och det
syntes Fanny snart ganska naturligt och roligt
att hon dagligen såg unga Wilson. Hon var
sorgsen och sången förströdde henne. Hans
röst var god och de sjöngo duetter. Ffan spe-
jade täckt och detta var ganska roligt. Hon
hade blifvit mera främmande för sin kusin
och hon behöfde något sällskap. Fanny hade
aldrig varit så olycklig sedan hon kom i sin
kusins hus, Slutligen anhöll Wilson om hen-
nes hand, Detta var för Fanny en helt och
hållet oväntad händelse.
Tala ej derom, sade hon allvarligt. Var
god och ursäkta mig, herr Wilson, och hon
gick hastigt ur rummet. När hon uppnådde
sin kammare, kände hon sig ganska sorgsen
och sanningen att säga ganska sjuk. Hon hade
blifvit uttröttad af arbete och vakande under
herr Evans sjukdom, och af sorgen att var