ä Om Linodling.
Uti Örebro tidnings sednaste nummer läses
nde artikel, som bör äga intresse för
hvarje laudthushållare:
I annvonsafdelningen har allmänheten tillfälle att
erhålla del af en, från hushållnings-sällskapets för-
valtnings-utskott utgången, inbjudning till deltagan-
de i en förening för Linodling och den derpå bygg-
da industrien. Det kan ej annat än väcka förund-
ran, att en så nyttig och vinstgifvande näringsgren
varit i hela vårt land i allmänhet (med undantag af
vissa delar utaf Norrland), och i Nerike isynnerhet,
så länge förbisedd. Hvar och en kan, med en gan-
ska lätt kalkyl, öfvertyga sig om att den jord som
besås med linfrö gifver en afkastning, som öfver-
träffar de fleste sädesslags och går upp mot de mest
vinstgifvande rotfrukters afkastning. Man kan rim-
ligen beräkna att ett tunnland ändamålsenligt skött
ord ger 30 å 40 lisp, lin, hvilket, (linet upptaget
blott till 5 rdr rgs pr. lisp.) gör en brutto-afkast-
ning af 150 å 900 rdr rgs pr. tunneland. Utom
detta har man äfven i linknoppen ett förträffligt
kreatursfoder och i fröet en till oljeslagerier eller
utsäde mycket säljbar vara. Att med sådane förde-
lar för producenten linodlingen ej blifvit mera be-
hjertad, torde ha sin grund deri, att hvar och en
som producerat lin, varit tvungen att sjelf ombesörja
dess bearbetande, genom rötning, skäktning m. m.,
till säljbar eller användbar vara. Detta har åter
varit förenadt med stora svårigheter, såväl till följd
af bristande kännedom och saknad af lämplig ar-
betspersonal, som äfven genom brist på tid, som ta-
ges i anspråk af andra landtmanna göromål. Första
vilkoret för framgång åt linodlingen är således att
jordbrukaren, ur-producenten af linet, befrias från
dess förädlande, d. v. s. att en arbetsfördelning här-
vid införes. Jordbrukaren skall ej göra mer än
rycka upp linet, torka det och rensa af knoppen. Sedan
detta blifvit gjordt öfvertages förädlingsarbetet af
särskilda fabriker. Vill man stanna vid att lemna
linet såsom tåga, utan vidare förädling, så skulle
det såsom sådant blifva en vinstbärande och afsätt-
lig exportvara till England, till hvilket land lin år-
ligen importeras, hufvudsakligen från Belgien, till
ett värde af icke mindre än 72 millioner riksdaler
bko. ÅAnnu bättre torde det dock vara att ytterli-
gare förädla linet till garn och väfnader, hvarige-
nom en mängd menniskor blefve sysselsatte och vårt
eget land finge åtnjuta fördelarne aflinneindustrien.
Troligen är den tid ej aflägsen, då många jernbruk
måste, af brist på kol, nedlägga sina smiden; det
vore kanske ej så ofötdelaktigt då att kunna använ-
de vattenfall, byggnader m. m. till andra närings-
grenar. Åfven mången bränvinspatron, som nu ej
aktar för rof att nedlägga tusendetals riksdaler i
brännerier, och dymedelst draga på sitt hufvud för-
bannelsen af många sina medmenniskors olycka, skul-
le kanske använda samma penningar på det: ädlare
och sannolikt på längden mera fruktbärande. ända-
mål, att förädla lin. Såsom ett intresant bevis hu-
ru en temmeligen ringa qvantitet rudimaterier kan
gifva ämne till en stor och dyrbar produkt, samt
under tiden sysselsätta en massa af menniskor, an-
föra vi följande, ur Hallands hushållnings-sällskaps
tidning hemtade exempel: Hr Blakely odlade och
skördade på 3 acres (c:a 2 5 t:ld), 73lisp. lin värdt
rdr 1,350 rgs eller rdr 48 rgs pr. lisp. Den som
köpte detta parti, beredde det till kambrick. För-
ädlingen häraf beskrifves i linodlings-sällskapets års-
berättelse, hvilken meddelar: att sysselsättning här-
igenom gafs åt 216 personer under ett helt år, samt
att aflöningarne uppgingo till den icke obetydliga
summan af p:d 2247: 6, 8 sterling (c:a rdr 40000
rgs). 4050 dussin fina kambricks-näsdukar tillverka-
des deraf, hvilka såldes för 50 shill. sterling (43 rdr
rgs) pr dussin; lemnande, sedan lin och arbetslöner
vore betalta, åt fabrikanten en behällning af p:d 332:
43, 4. (circa 6000 rdr rgs).
Förvaltnings-utskottet för vårt läns hushållnings-
sällskap, hvars nit och insigtsfulla omsorger för lä-
nets väl icke heller nu förnekat sig, har, efter hvad
vi ha oss bekant, just gått ut ifrån den grundåsigt,
att skilja linets förädling ifrån dess odling, och att
åstadkomma det förra antingen, på så sätt att en
och annan enskild person öfvertager densamma, eller
att producenterna sjelfva uppföra fabriker, ställda
på aktier. Andamålet kan uppnås på båda vägar-
ne. Men innan man kan tänka på några fabriker,
måste man äga rudimatier, och det är på denna
grund det blir nödvändigt att några personer för-
binda Sig att beså en bestämd ägovidd med lin-
frö, på det man må äga visshet att, ifrån det en
