Men dessa Ysvärmerier gjorde honom endast
mera interessant. Hans bjerta var lika rikt
begåfvadty som hans anda, och lika öppet, som
den, för alla ädla och sköna intryck. Han
uppsök ies och var lika värderad i alla kret
sar, i bofven, högadelns salonger, vetenskaps-
männens och konstnärernes tysta verkstäder,
de borgeriiges anspråkslösa boningar, ty för
vanliga saturers högmod var han alltför för-
näm. Ian var lika omtyckt på hofvet i Pe
tersburg som i Stockholm; der hörde målaren
Horace Vernet, här Berzelius till hans för-
trognare vänner. Sedan han i vårt fädernes-
land en tid egnat sin dyrkan åt. den sköna
friherrizsaan , fann han, i en ofrälse familj,
en bloniaa, som blef hans maka. Sannt är
att (såsam det hviskades)i denna flickas ådror
rann kvngligt, — landtgrefligt-hessiskt blod,
men derna omständighet, om än Woyna kännt
den, hade visst ingen inflytelse på hans val.
I Wien rede han den tillfredsställelsen att på
hofvet fi presentera sin gemål och såsom så-
dan få keane erkänd, — en utmärkelse, som
ända till. 1348 icke vederfors sjelfva erkeher-
tig Johans oadeliga gemål.
Slutligen afsändes han -som minister till
Brässel.. Men ack! blommorna. hade i förtid
fallit fria den fordom så idealiskt sköne yng-
lingens kinder, hvilken före sitt giftermål nå-
got för lätisinnigt kringfladdrat i skönhetens
ä utan att dock denne Apollo-fjäril
någonsix sänkt sig ned till någon bland de
giftiga blommorna. Ett medfödt sjukdoms-
anlag ulvecklade sig mer och mer; förgängel-
sens mask tärde länge hans inre, innan han
neddignade på dödsbädden, der han blott lång-
samt förtvinade, till dess dödens engel tryckte
vallmokransen på den trötte vandrarens hjessa.
Född den 18 Mars 1793 afled grefve Edvard
Woyna i förliden Januari månad, som fält-
marskalk-löjtnant (ty han stod qvar i armeen
och avancerade immerfort), kejserligt geheime-
råd och minister vid belgiska hofvet. I ho-
nom förlorade staten en nitfull och utmärkt
tjenare, och talrika vänner ur särskilda stånds-
klasser, i många länder, en älskvärd och tro-
gen vän. Afven hos oss finnas de, hos hvilka
denne ; Polack skall lefva i kär åminnelse.,
: Tiden. Men till de loford som
blifvit ir aflidne diplomatens minne hem-
burna, anse vi icke mer än såsom en gärd af
rättvisa att tillägga, det grefve Woyna ägde en
hos diploraater mindre ofta förekommande e-
genskap, alt vara ganska liberal i sina politi-
ska tänkesätt och en verklig folkvän, hvilket
man ock hade tillfälle att ofta varseblifva, så
långt som hans ställning det tillät. I förtro-
ligare kretsar hörde man honom ofta yttra sig
ganska spetsigt öfver tidens absolutistiska sy-
stemer, och det är kändt, att han en tid till
och med icke stod väl anskrifven hos sitt hof
för sådana yttranden. Ett bevis bland andra
på dessa liberala tänkesätt, och hvilket ej bör
förgätas var, att då konung Carl Johans hof-
kansler anställde åtal emot Aftonbladet för en
agen Le National öfversatt artikel an-
srrikes regemente i Italien, hvaruti
förekom att österrikiska polisen
och mördat Italiens ädlaste söner,
fven lyckades få ansvarige utgifva-
ren dörsad till sex månaders fängelse å fästning,
så lät grefve Woyna införa i Posttidningen ett
tillkännagifvande, att detta åtal icke blifvit
företaget på hans begäran. Förhållandet lärer
ock varit att han sjelf hade varit förtrolig vän
med den ädle grefve Gonfalonieri, som jemte
Silvio Pellico, Andryanne och flere andra plå-
gades lingsamt till döds eller i minga år
förföljdes af den mörka österrikiska politiken.