för att se hvem du böll mest af; och det
skulle blifva ganska obehagligt för oss alla.
Jul var en glad tid hos Charles Evans.
Mannen, eljest nedgrafven i handlingar och
dokumenter, lösgjorde sig alltid vid jul och
nyåret från göromålens verld, eller lät, som
han sade, ,verlden sköta sig sjelf... Men nå-
got ganska allvarsamt hände herr Evans vid
detta års julnöjen. En vacker flicka saknade
en kavaijer att följa sig hem, och glödande och
flämtande af sista jagten af blindbocken, led-
sagade herr Evans henne hem, en kall natt,
hvilket nödgade honom att, med skallrande tän-
der och helt och hållet genomfrusen, springa
hela återvägen så fort som möjligt. Nästa mor-
gon vaknade han med olidlig hufvudvärk, öm-
het i alla leder, hetta och kalla rysningar,
samt med alla en elakartad febers följeslagare.
Tack vare följden af det oupphörliga och oför-
nuftiga arbete, som en stor del menniskor,
hvilka anstränga tankekraften för den tanklösa
mängdens räkning, ålägga sig, och tack vare
äfven en viss doktor, som förstod att tappa
ut en del af patientens blod och förgifta åter-
stoden med medikamenter, blef herr Evans
farligt sjuk. Hvilken ovärderlig skatt var icke
Fanny nu! Hennes fot var den lättaste —
hennes hand var den finaste och svalaste —
hennes ögon slöto sig aldrig i slummer om
hon icke lemnat den bästa väkterskan i sitt
ställe — hon kastade en hel mängd medika-
menter åt hundarna, vårdade omsorgsfullt pa-
tientens diet när han började tillfriskna; och
slutligen såg hon, i trots af alla patientens
plågor, i trots af honom sjelf, doktorer och
medikamenter, herr Evans såsom konvaleseent.
Ändteligen kunde han komma ned för trap-
Porna, och när han tänkte på huru länge Fanny
hade lemnat sitt piano tillslutet och ej en
gång lyssnat till sin kanariefågel, bad han henne
om en sång. Det var i sanning af vänskap
för henne och i följd af hans välvilliga karak-
ter — ty han inbillade sig att han afskydde
musik, och det är troligt att han hade goda
skäl att afsky de hedniska missljud, som gif-
vit honom hans föreställning om musiken.