nader med ännu en af dessa oäkta stenar, som bringa de äkta juvelerna i vanrykte. Vv. Sjutton år, Jljufva, glada, leende sjutton år hade Fanny bunnit — och hon hade ännu aldrig en gång tänkt på att gifta sig. Icke hon. Hon hade blifvit tvungen att anse giftermål såsom någonting, det der måste skilja henne från det enda hem hon någonsin kännt, och hon ville likaså gerna taga afsked af lifvet, som af sina kära vänner. Hon höll alla kära, men var kär i ingen, och hon ville, som hon sade, omfamna hela verlden, emedan hon var så lycklig. Julafton i morgon, kusin Charles; jag hoppas att aila mina presenter äro förseglade och påskrifna. Och hvad ämnar du gifva mig, lilla näsperla?, — Mig sjelf, naturligtvis, skrattade Fanny. Hvad annat har jag att gifva?x Nej, dig sjelf gifver du mig icke. Du vill nog gömma dig åt någon ovärdig man, det slår jag vad om., Nej, jag tackar. Jag ber om ursäkt, jag ämnar laga till ditt bruna tå, så länge du lefDn om du ej besluter dig att lemna teet åt sitt öde och dricka vatten med mig. — Jag säger dig, att du gifter dig med en mes dagen efter din adertonde födelsedag — det är så alla qvinnors sed. Det måste då finnas ea oändlig mängd mesar, kusin; och om du endast varit en af dem, skulle du nu hafva varit lyckligt gif: i stället för att vara den täckaste ungkarlsbjörn i verlden.n . . I2g skulle tro att jag kunde blifva gift äfjven nu, om jag endast vore dåraktig nog. Men som du är ganska vis, skall du förblifva min kusin Charles och ingenting annat — och jag skulle ej vilja byta bort dig för jet litet nätt piggsvin. Hör du ej hur högt Jag värderar dig? Så — tänk nu inte på att gifta dig — jag skulle gräla med din hustru,