lig, lika sann och äkta: denne utmärkte konst-
när eger hemligheten att förena allvar med
elegans, känsla med värdighet, och genom den
ännu säl!syntare förmågan att återgifva hvarje
komposition, som tillhör hans genre, med dess
egendomliga poesi, visar han sig vara invigd i
den utcivande konstens högre mysterier.
Hr Eivers talang är sällsynt i ännu en me-
ning: ba förunnar sin publik vanligen blott
en gåns årlgen att höra honom. Vid detta
tillfälle ;trädde han med 3:ne nummer, nem-
ligen förträffliga Amoll-concert, hvars
tuttisatser väl hade kunnat vidtåla en starkare
qvarte:tbesättning; en rask och elegant Rondo
al Mcy r, samt slutligen variationer öfver
Schwe:zermelodier af Maurer. Hr Elvers spel
vann : milga numren ett ganska lifligt, men
ännu inera hjertligt bifall.
Af on musikälskarinna samt hrr VÅubert
och Arnold hörde man Hummels pianotrio,
Esdur (Op. 12): en förträfflig komposition, full
af flytar ie melodi. Den fordrar af sina exe-
kutöre: na fin, ädel smak, och denna gång sak-
nade man den ock ingenstädes. Afven Men-
delssobus Capriceio — samma själfulla fantasi-
stycke, som stundom förr varit hördt — kunde
endast -:una, då den utfördes af nämnde mu-
sikaliska konstvän. Tyvärr måste emellertid
ackomj normentet, såsom vanligen, inskränkas
till dex ubbla qvartetten. — Hr Arnold lät,
utom : den Hummelska trion, äfven höra sig
med ec solo af Kummer; hans ovanligt kärn-
fulla ton, bans ädla föredrag gjorde nu, som
förr, det mest fördelaktiga intryck. Hr A. är
ock nog lycklig att ega ett ypperligt, af hr
Otto hirstädes förfärdigadt instrument, som
serdeles väl motsvarar hans spelsätt. — I af-
seende på kompositionen utgjordes aftonens
glanspurkt af Mozarts violinqvintett, Cdur; en
af denne store mästares skönaste och mest
fulländade verk. Synnerligast framkallade An-
dantet, hvars obligata altparti af hr dAubert
utfördes raycket artistiskt, en allmän entusiasm.
För öfrigt gick qvintetten, om ock ej ovanligt
väl, dock bättre än dea korta tiden för inöf-
vandet låtit förmoda. — Soirgens vokala del
innehöll 4 vackra och originella trior af Wen-
nerbery, s sjöngos af hrr Strandberg, Gän-
ther och lin; de väckte, såsom vanligt,
mycken sympati samt måste till en del gilvas
da capo.
I sin helhet var denna soir en bland de
bäst arrangerade vi på länge öfvervarit, och
hade ena lika talrik som tacksam publik.
——