tryggad mot olyekshändelser än tillförene, lemna vi
derhän.
Fjerde afdelningen: Mängden af bränsle.,
g 8 mom. 4 innehåller ait ångfartyg, som befara
öppen sjö, skola ombord innehafva en fjerdedel mera
bränsle än som vid godt väder åtgår emellan de sta-
tioner, der bränsle intages.
2 mom. minskar detta belopp för ångfartyg, som
begagnas för kustfart, ä insjöar och kanaler, till en
sjettedel utöfver det bränsle de emellan sina stauio
ner konsumera.
3 mom, stadgar: att om under resan brist pi
bränsle uppstår, vare bofålhafvaren, såvida han vill
undgå laga ansvar, pligtig styrka att fartyget vid af
resan från sista stället, der brins!e intogs, varit fö
sedt med ofvanför bestämda myckenhet deraf.n
Till en början anse vi detta stadgande lika opå-
kalladt. som hela förordningen, emedan de fartyg.
hvilka befsra öppen sjö, hafva, i händelse af upp-
kommen brist på bränsle, tilllyg! i begagnandet
af sina segel, och kustfäraru? äro ej utsatte för d
c
na fara, emedan bränsle är, såsom reserv, att tiligå
på många flera ställen än de vanliga stationerna för
vedintagnina. Vill man tyda förordningen strängt,
o
kan det härigenom uppkommande dröjsmålet an-
åsom en olägenhet för Passageraren, och möj-
ligen ligess fartygets bef till last. För at:
kunna styrka huru mycke änsle som varit eller
bordt vara intaget, fordras aniitande af offentliga
myndigheter, hvilkas tid och krafier torde kunna
bättre anvindas än till kontrollerande, der ingen
kontroll behöfves.
— Följande skildring i Bore af den svenska
aristokratien är äfven ganska märklig:
Vi hafva dagligen tillfälle att se, huru vår Stock-
holmska aristokrati efter yttersta förmåga sträfvar
att likna utlandets i depenser, så snart det gäller
iysande fåter, fashionabla reunioner 0. s. Vv. Ar
de förteckningar, som en viss tideing lemnar öfver
de personer, som anses värdiga att deltaga i detta
irnämna- lif, faner man dock, att en betydlig skill-
nad i detta fall eger rum mellan Sveriges hufvud-
stad och Paris eller London. På de seduare ställena
r dat nemligen icke ensamt börden, utan äfven och
framför allt snillet, bildningen, talangen, det veten-
skapliga namnet, den medborgerliga aktningen och
embetsmannaförtjensten, som lemna inträdeskortet
till det högre societetsiitvet. Vi ligga äfven i detta
fall ot närmare Petersburg än Paris. Det finns
för öfrigt i hela Europa för närvarande ingen aeri-
stokrati, som företer så fi mecenater och visar så
ringa iotressie för konst och veienskap, som den
svenska. Den åberopar gerna sina bistoriska min-
nen, men blir det fråga om någon ringa uppoffring
för ait draga fram, värna och bavara de minnes-
märken från Sveriges forntid, som finnas i bildande
konst och i skrift, då drager den sig undan, då är
den fattig och har icke råd till depens:r. Detfanns
en tid, då Sveriges ypperste män icke drogo i be-
tänkande, aut sätta sig i epetsen för den liverära
verksamhet som under ett sekels tid framdrox, ut
gaf och bevarade nästan allt, som ännu är qvar ar
Sverges äldre antiqviteter. Nu anse de ädle och
högt uppsatte det vara under sin värdighet att visa
något intresse för Sverges språk och Sverges histo-
ria. Kallas de numera till deltagande i något sam-
rund, som har för ändamål, icke att paradera i ka-
iendern, men att verksamt bidraga till räddandet
af hvad ännu räddas kan af våra historiska minnes-
märken, så begynna de genast ursaka sig eller ock
utträda de, såsom flera exempel visa, ur sällskapet
då årsafgiten skall erliggas. Så har det gått med
let Svenska Fornskriftsällskapet, som redan ver-
at så mycket för utgifvandet af våra litterära förn-
skatter och som ännu skulle kunna lemna så många
vigtiga bidrag åt fornforskaren, häfdatecknaren och
språkkännaren, men som pu i brist på materiella
srafter häller på att dö bort, till nesa för des sven-
ka nationen, såvida icke Sverges bildade medelklass
ymfattar detsamma med lefvande intresse och be-
ryggar dess framtida verksamhet. :Så har det skew
oDinmark och Norge, och vi hoppas att så äfven:
skall ske här.