tryggad mot olyekshändelser än tillförene, lemna vi derhän. Fjerde afdelningen: Mängden af bränsle., g 8 mom. 4 innehåller ait ångfartyg, som befara öppen sjö, skola ombord innehafva en fjerdedel mera bränsle än som vid godt väder åtgår emellan de stationer, der bränsle intages. 2 mom. minskar detta belopp för ångfartyg, som begagnas för kustfart, ä insjöar och kanaler, till en sjettedel utöfver det bränsle de emellan sina stauio ner konsumera. 3 mom, stadgar: att om under resan brist pi bränsle uppstår, vare bofålhafvaren, såvida han vill undgå laga ansvar, pligtig styrka att fartyget vid af resan från sista stället, der brins!e intogs, varit fö sedt med ofvanför bestämda myckenhet deraf.n Till en början anse vi detta stadgande lika opåkalladt. som hela förordningen, emedan de fartyg. hvilka befsra öppen sjö, hafva, i händelse af uppkommen brist på bränsle, tilllyg! i begagnandet af sina segel, och kustfäraru? äro ej utsatte för d c na fara, emedan bränsle är, såsom reserv, att tiligå på många flera ställen än de vanliga stationerna för vedintagnina. Vill man tyda förordningen strängt, o kan det härigenom uppkommande dröjsmålet anåsom en olägenhet för Passageraren, och möjligen ligess fartygets bef till last. För at: kunna styrka huru mycke änsle som varit eller bordt vara intaget, fordras aniitande af offentliga myndigheter, hvilkas tid och krafier torde kunna bättre anvindas än till kontrollerande, der ingen kontroll behöfves. — Följande skildring i Bore af den svenska aristokratien är äfven ganska märklig: Vi hafva dagligen tillfälle att se, huru vår Stockholmska aristokrati efter yttersta förmåga sträfvar att likna utlandets i depenser, så snart det gäller iysande fåter, fashionabla reunioner 0. s. Vv. Ar de förteckningar, som en viss tideing lemnar öfver de personer, som anses värdiga att deltaga i detta irnämnalif, faner man dock, att en betydlig skillnad i detta fall eger rum mellan Sveriges hufvudstad och Paris eller London. På de seduare ställena r dat nemligen icke ensamt börden, utan äfven och framför allt snillet, bildningen, talangen, det vetenskapliga namnet, den medborgerliga aktningen och embetsmannaförtjensten, som lemna inträdeskortet till det högre societetsiitvet. Vi ligga äfven i detta fall ot närmare Petersburg än Paris. Det finns för öfrigt i hela Europa för närvarande ingen aeristokrati, som företer så fi mecenater och visar så ringa iotressie för konst och veienskap, som den svenska. Den åberopar gerna sina bistoriska minnen, men blir det fråga om någon ringa uppoffring för ait draga fram, värna och bavara de minnesmärken från Sveriges forntid, som finnas i bildande konst och i skrift, då drager den sig undan, då är den fattig och har icke råd till depens:r. Detfanns en tid, då Sveriges ypperste män icke drogo i betänkande, aut sätta sig i epetsen för den liverära verksamhet som under ett sekels tid framdrox, ut gaf och bevarade nästan allt, som ännu är qvar ar Sverges äldre antiqviteter. Nu anse de ädle och högt uppsatte det vara under sin värdighet att visa något intresse för Sverges språk och Sverges historia. Kallas de numera till deltagande i något samrund, som har för ändamål, icke att paradera i kaiendern, men att verksamt bidraga till räddandet af hvad ännu räddas kan af våra historiska minnesmärken, så begynna de genast ursaka sig eller ock utträda de, såsom flera exempel visa, ur sällskapet då årsafgiten skall erliggas. Så har det gått med let Svenska Fornskriftsällskapet, som redan verat så mycket för utgifvandet af våra litterära förnskatter och som ännu skulle kunna lemna så många vigtiga bidrag åt fornforskaren, häfdatecknaren och språkkännaren, men som pu i brist på materiella srafter häller på att dö bort, till nesa för des svenka nationen, såvida icke Sverges bildade medelklass ymfattar detsamma med lefvande intresse och beryggar dess framtida verksamhet. :Så har det skew oDinmark och Norge, och vi hoppas att så äfven: skall ske här.