af hvad nu blifvit anfördt, att decimalsystemet begagnas för mynt, mått och vigt af vida öfver en tredjedel! eller 391!, millioner, att dessutom 414:-, mill. hafva i något af dessa hänseenden antagit detsamma, samt att den återstående delen, som ännu icke gått i befattning med antagande af detta system, utgör icke fullt hälften af befolkningen på jorden. Denna sednare del består med undantag af de nedannämnde europeiska nationer samt några få eu ropeiska sydländer nästan uteslutande af sådana folk, som antingen hålla på att öfvergå till ett ordnadt statsskick eller äro stadda i ett upplösningstillstånd, eller ännu lefva utan en ordnad statsform, såsom förhållandet är med största delen af dem, som bebo de inre delarne af de stora kontinenterna utom vår verldsdel. I bela Europa åter är det infördt eller åtminstone några steg tagne för dess införande med undantag af England och de tre nordiska rikena. hvartill kommer Spanien af lätt insedda skäln Slutligen upptager hr M. inkasten mot decimalsystemets införande, och möter dem med följande resonnementer: Såsom ett från erfarenheten hemtadt bevis för svårigheten af det nya systemets införande bar man anfört, att allmogen ännu på de flesta ställen i landet räknar i daler och styfver, ehuru riksdalerssystemet länge varit infördt. Härtill kunde man anföra åtskilliga orsaker. Då man sökte införa 4 rdr bko såsom myntenhet, delad i 48 sk. och 1 sk. åter i 42 rst., så införde man ögonskenligen ett svå rare system för ett lättfattligare, ty i det nya hade man 3 olika sorter, i det gamla åter blott 2. En omständighet kom härtill, som icie ringa försvårade riksdalerssystemets antagande, den nemligen att underafdelningarne af en daler öfverensstämde med underafdelningarne af 4 tunna. När man således visste huru många daler en tunna kostade, så visste man med detsamma huru många styfver en kappe kostade. Kostade 4 tunna t. ex. 40 daler, så var det tillika gifvet att 4 kappe kostade 10 styfver, 2 kosade 20, o. s. v. En annan omständighet verkade kanhända ännu menligare för införandet af riksdalerssystemet, nemligen den större okunnighet och med detsamma brist på rörlighet, jag vågar ej benämna den tröghet, som då äfven fanns i vårt fådernesland bland allmogen, men som nu betydligen försvunnit och som till följe af tidens kraf och den förbättrade folkundervisningen med hvarje dag allt mer och mer försvinner. Man har anfört, att detta system för sin vighet och beqvämlighet kunde vara nyttigt för vetenskapsmannen, men ej för allmänheten. Ett besynnerligt och jag vore frestad att säga enfaldigt inkast. Liksom om vetenskapsmannen, som dagligen sysselsätter sig med uträkningar, skulle hafva behof af ett enklare och beqvämare räknesätt än den stora allmänheten, som ej har tillfälle att deri skaffa sig en lika stor insigt och öfning. Vetenskapsmannen och räknekarlarne reda sig nog med hvilket system som helst, äfven det mest inkråpglade. Skall man åstadkomma någon Jättnad, så bör man i första rummet afse dem, som äro i största behof deraf. Man har mot det nya systemet åberopat häfden hos de germaniska folkslagen, samt deras trögbet att lära sig något nytt. Vill man, hvad det första angår, dermed hafva sagt, att 19-ta!s-systemet bos de germaniska folken är äldre än hos de latinska, så gör man sig skyldig till ett historiskt misstag. ty långt sedan Romaren och Greken hade ett bestämdt utbildadt 42-talssystem i vigt och mål, hade, såvidt vi veta det, icke något germaniskt folk något slags bestämdt system. Det är väl sannt att man hos Romaren spårar ett slags 40-talssystem för mynt, men detta blef tidigt utträngdt nos de latinska folken och sedan hafva de under årtusenden lika uteslutande vidhängt 42och 416-tals-systemet, som trots något germaniskt folk. Det är först i sednare tider som 40-talssystemet blifvit i Europa infördt, och det var t. o. m. ett germaniskt folk, såsom vi förut sett, hvilket med framgång tog steget fullt ut, nemligen de praktiske Holländerne, som troligen bäst förstå att bedöma hvad som i den vägen är beqvämt eller obeqvämt, nyttigt eller onyttigt. — Hvad den sednare delen af inkastet angår, att de germaniska folken och serskildt det svenska skulle vara för trögt att lära sig något nytt, så synes beskyllningen i detta hänseende vara temligen obehörig, då man erinrar sig att det på en gång i Carl IX:s tid lärde sig att väga med 4 förut okända vigter, nemligen bergs-, tackjerns-, uppstadsoch stapelstadsvigterna, utom den förut brukade viktualievigten, och detta på en tid, då kunskapen i räkning och skrifning ej var mera allmän bland borgare, än den nu är bland allmogen. Ett folk, som i närvarande stund rörer sig med icke mindre än 9 slags olika vigter och som i sednare åren lärt sig att räkna tjogtals olika bankosedlar, torde väl kunna lära sig att använda ett så enkelt och lättfattligt system som decimalsystemet. I sin egen inbillade vishet tilltror man allmogen så litet, men mången har väl ändock erfarit sanningen af ett yttrande, som en af våra skarpsinnigaste folklärare en gång hade: Man får väl medgifva att allmogen på många ställen är okunnig. men tror man att den är dum, så bedreger man sig. Man bear anfört kostnaden och svårigheten att anskaffa nya mått och vigter eller att låta förändra de gamla. Denna kostnad blifver icke så stor som man föreställer sig, ty de gamla vigterna kunna mycket väl begagnas ända till och med , mark, som är lika med 23 ort; vår tumstock har sedan långliga tider varit så indelad, att den kan begagnas både för det gamla och öya läfgdmåttet. Hvad åter sogår mälkärlen, så har ref. härom talat med åtskilliga mindre jordbrukare, hvilka hafva naturligtvis minst tillfälle att skaffa sig nya, och de hafva försäkrat att denna förändring borde blifva så mycket mindre kännbar, som dessa målkärl äro dels af en ej så dyrbar beskaffenhet, dels behöfves i ett hus för hvarjehanda ändamål åtskilliga kärl, hvartill de gamla kunde användas. Åmnnu har man aldrig tagil i betraktande, då man trott sig dermed vinna ett godt ändamål, de ofta återkommande och vida kostsammare förändringarne af brännvinsredskapen.n AOL hauanf la 9214 om ha