EORRESPONDENS-ARTIXKEL. I Paris den 20 Februzri 1850. Från tvisten om frihetsträden förflyttades man rakt in i kanavelen, med alla dess baraosligheter, dårskaper och förvillelser. Festen var i år förpas sad till Montmartre och jette-oxen Cesar, som blef förbjuden att pissera bulevarderna inom staden gjorde sin traditionella promenad på yttre bulevarden, från den ena harrieren till den andra. Det omgifvande tåget utgjordes af riddare och hjeltar från åtskilliga länder och tidebvarf, greker, araber, romare, turkar, musietörer, hofmän från 47:de århundradet 0. s. v. En mincd folk hade naturligtvis härigenom biifvit utlockadi till de lifliga trakterna u:anför staden, för att bogapa en högtidlighet, som för Paris blifvit enormig och gammalmodig. En omvexlande massa af promensrande samt en och annan vagn med masker var allt hvad man här varseblef af denna folkfest, fordom så brokig, svärmand2 och liflig, men som på ett tiotal af år tydligt aftagit mer och mer, hvilket tyckes bevisa att menniskorna blifvit förnuftigare, ra sparsamma och allvarliga. Till ersättande af armaskraden — ett jollrande gyckel — hafva d2 publisa balerna erbjudit en nästan ovanlig liftghet och mångfalid. Från stora operan ända till de oberyilligaste qvarter af staden vexladesputslustighe:er, qvickheter och ordspel emcailan karaktersmiasker och dominos, samt under ett oafbrutet fortsättande af poika, vals, fransäs och redava. Häraf följer att da såkallade la descente de ta Courtillen, på onsdazsmargonen motsvarade all den väntan man kurde göra sig derom. Dessa maskrader i stort kan endast Paris framställa och icke ens den skickligaste ligt kan teckna dem nog lifligt ell.r saaningsenligt. Representantvalen, hvilka komma att äga rum den 40 Mars, förberedas nu som bäst. Klusbar och sammankomster äro öppnade i alla qvarter. Stuadom hindras och tillstängas de väl af polisen, men öppaas snart åter för öfverläggningarnes fortgående. Du var af denna anledning som folket, vid den sista tvister med de maktägande, lät udda vara jamt, och gjorde reaktionens brottsliga afsigter om intet, åtminstone för den gången. Eu steg till af oförsigtighet hos massan, om ock grundadt på den sannaste rättvisa, och Paris vore nu i belägringstillstånd. Folket uppfattade andemeningen härmed, och undvek det onda. — Ryktet fortgår och upprepas beständigt, om statskupp, usurpation, en 48 brumaire eller något dylikt, såsom försök att frambringa ett konsulateller kejsaredöme, och detta af den man, hvilken folket med tillförsigt och förtroende utsett till sin förste embetsman och satt till bevakande af landets konsiitution, den han sjelf besvurit. Huruvida dessa hemska aningar endast äro foster af en ytterlig spökrådsla eller verkligen äga grund inågon konspiration i Elyse, får framtiden utvisa. Det vissa är au detta prat ständigt förminskar Louis Bonapartes popularite. Häruti ligger dock en orättvisa, ty så länge det brottsliga steget icko är utta get, äger man ej ens rättighet att tro honom vara istånl till en dylik handling. Född i skuzgan ef en tron, kunde ungdom och landsförvisning förr möjligen tända en kejserlig ärelystnad i hans bröst. Erfarenheten bör nu hafva lirt honom att någon tron aldrig kan stå säkert i Frankrike. Annu äger man ej rätt att tro hozom vilja lömskt förråda natioaens förtroende. Ännu står honom vägea öppen til den vackraste bandling han kan företaza, den enda, som kan skänka honom ännu större ära än att vara franska folkets presideat, nemligen att, nedstigande från denna plats, återlemna i folkets händer den äonstitution, som blifvit bonom anförtrodd. Detia oaktadt synes dock tydligt huru ett visst parti smyger omkring Elyste National, med insinuationer och anspelningar så hotande mot konstitutionea, att man lätt ser det deras af-igt är att störta den. Detta parti tillhör hvarken kejsardöme, legitimivg eller orlsanism; det tillhör egoisanen och har för afsigt bidehållandet af sina platser. Detta parti söker hos massan inblåsa ei kejserlig anda, värfva anhänsare och kunna åstadkomma ett utbrott till fördel för ett konsulat eller ett kejsardöme. Asstiftarne hoppas att vid dena blifvande explosionen kunna rädda sig sjelfva på branten af den afgrund, i hvi!ken de vilja nedstörta republiken. Må de oförnuftige akta sig. Stormen, ena gång lössläppt, stad nar icke alitid vid det utstakade målet. Den fort sätter sitt ilande kretslopp och sopar med sig vän och fiende, anstiftare och oskyldige. Kejsarväldet begra:ves under sina egna ruiner, under det tvenne konungamakter tvista om segern och framkalla ett inbördeskrig. Se der hvad inspirationen kan åstadkomma. Ett nytt häfte har börjat andra årgången af Lamartinss förträffliga Conseiller du Peuplen. Den odödlige skalden och statsmannen gericke alltid uteslutande sina råd och varningar åt folket. Han vänder sig äfven ofta med sanningens oskrymtad: språk till royalisterna. Se här ett kort utdrag af hvad han bland annat yttrar till dessa sistnämnda: Treon j väl att detta samma folk, som utfört fran ska revolutionen i så många sublima akter, ömsom förfärliga och hjeltemodiga, revolutionerna af 89,95, 935 och 14800; den under namn af charta 1814, under namn af pacte additionne! 4815, Julirevolutionen 1830 samt republikens 1848; som försvarat sin revolution under 47 år i öppet krig mot hela Europa samt under medborgarkrig inom landet; som lidit alla dessa uppoffringar af lugn, säkerhet, beskattningar, armeer och folk, och detta allt för att närmare och fullständigare upphinna målet för sin revolution: — tänken j, siger jag, att nationen nu förnekar, motsäger och förkastar dessa principer just i det ögonblick då den, utan brottslighet, oskyldigt och genom Försynens bistånd kan verkliggöra dem under formen och namnet af en moderat och väl organiserad repubiik? Nej, det är icke möjligt, eller ock blir det icke länge möjligt. Det vore, hvad man hittills aldrig sett, en abdikation af sunda förnuftet, en trosförnekelse af en hel! kontinent. Man har väl sett en konung, såsom Henrik IV, ändra religion för ernåendet af en tron, men aldrig et folk i massa, af träldom eller tvång. Till firande af republikens årsdag komma nästa söndag, den 24, högtidliga messor att hållas i alla kyrkor, på samma sätt som förlidet år. I La Madelaine blifver sorgfesten öfver dem som stupat hål i n med namn och ståt. FErkehiskonen kommer der