åter, är der i allmänhet mindre redigt och
fullständigt framstäldt, än i flera förut befint-
liga läroböcker. Hr. O. har sökt gifva vigt
åt försäkringarne om sin methods stora före-
träde genom uppgift om det resultat, han med
densamma skall hafva vunnit i ett folkskole-
lärareseminarium. Detta uppgifna resultat är
visserligen vackert, men innefattar dock icke
mera, än hvad vi tro att hvarje skicklig och
nitisk lärare på en sådan plats skulle hafva
kunnat uträtta med en ändamålsenlig under-
visning efter den vanliga methoden. Särskildt
anmärka vi, att så väl sjelfva inledningen som
hvad vii öfrigt anse felaktigt i hr Os method,
på sådana äldre och till förståndet mera ut-
vecklade lärjungar bör hafva utöfvat ett min-
dre menligt inflytande; men att på denna väg
i aritmetiken införa verkliga nybegynnare af
en spädare ålder, anse vi vara vida betänk-
ligare. Den förespegling, hvilken hr O. sid. 3
gör, att barnet vid 8 års ålder bör kunna
innehafva full insigt och färdighet i denna me-
thods tecknings- och reduktionsläran, innefat-
tar tro vi, något mera än en öfverdrift.