såsom en invigningsfest för den stockholmska
stiftelsen. Till sexan hade äfven en mängd an-
dra personer än ledamöter af arbetareförenin-
gen erhållit tillträde och det ansågs allmänt på
stället att omkring 300 personer, de flesta handt-
verksarbetare, voro tillstädes, så att lokalen var
nästan för inskränkt. Dessutom hade ett be-
tydligt antal personer, som icke på förhand för-
skaffat sig inträdeskort, vid dörren anmält sig
att få deltaga, men måst förnekas inträde.
Det var naturligt, att sådana föremål för en
fest af denna natur skulle i hög grad elektri-
stra samlingens känslor; också emottogos icke
allenast skålarne och de med dem förena-
de talen, utan också musikens prestationer
med stormande bravorop. 1 synnerhet blefvo
bifallsropen lifliga, då herr Persson i sin
toast för Arbetarföreningens framtid) infläta-
de en uppmaning till enighet och en förklaring
att föreningen kan få en framtid endast på
laglighetens område.
—DO
— I Fahlu I. o. S. Tidning, har en in-
sändare upplyst, att den i flera tidningar in-
flutna berättelsen om den vid Elfdals porfyr-
verk under arbete varande sarkofag är mycket
öfverdrifven. Ins. upplyser, att blocken för
kistan och locket äro tagna ur serskilda lager;
och hvardera knappt varit af mera än nigot
öfver 100 sk tyngd. Hela kistan och fot-
ställningen, grofhuggna på hvar sitt ställe, vägde
icke Y,-del af de i första berättelsen uppgifne
350 sk.
— I Fahlu L. 0. S. Tidning läses följande
uppgift, som låter något besynnerlig:
Behöfva vore norske Brödre bry sig om
svenska domstolars utslag till följe af förbrytel-
ser, som de begått inom Sverige? Man skulle
tro detta, så mycket mer som praxis nabostater emel-
lan i allmänhet lärer vara sådan, att brott bestraffas
efter det lands lagar hvarest de blifvit föröfvade.
Sannolikt kunna icke heller norrmännen undandraga
sig den allmänna regeln, så ofta deras förbrytelser
mot svensk lag äro af beskaffenhet att föranleda de-
tas häktande. Helt annat kan förhållandet blifva,
om de få gå lösa, hvarpå ett färskt exempel inträf-
fat just här i länet. Ett par norrmän från Elfve-
rums prestegäll, åtalade vid Malungs häradsrätt för
olofligt timmerhygge innom Lima socken, bade i
Febr. 1847 blifvit af rätten fällde att utgifra försu-
tet vite 6 rdr 32 sk. bko hvardera. Dessa böter
anmodade länsstyrelsen härstädes amtmannen i Hede-
markens amt att uttaga. Amtmannen åter förklarade
sig, vemot de bötfälldes vägran att böterne betala,
då den åberopade saköreslängden icke af dem er-
kändes vara exekutiv (!), icke kunna någon åtgärd
till böternas indrifvande vidtaga. Länsstyrelsen in-
fordrade då och öfverskickare till amtmannen härads-
rättens eget utslag, mer erhöll nu till svar, att efter
så lång tids förlopp, sedan beslutet meddelats, nå-
gon åtgärd för verkställighet af detsamma icke vi-
dare kunde af amtmannen vidtagas.o Förhållandet
rapporterades till högsta ort, och man ansåg sig böra
vänta en nådig s. k. skrapa åt den ogina norska
satrapen; men i stället erhölls ett kongl. bref, date-
radt d. 24 nästlidne Dec., hvari Kgl. Maj:t i öfver-
ensstämmelse med hvad förut uti likartadt fall blif-
vit föreskrifvet, förklarar, att ifrågavarande vitesbe-
lopp tills vidare skola i kronoräkenskaperne balan-
seras, samt att det må ankomma på vederbörande
(hvilka?) att i den mån tillfälle deruill yppas, hä-
radsrättens i målet meddelta utslag till verkställighet
befordra,. Vi betvifla icke, att en sädan resolution
skall betydligt stärka regeringens popularitet i brö-
drariket, men beklaga, att det mäste ske på bekost-
nad af svenska domstolars och myndigheters anse-
ende.n
——
— Ifrån Åbo skrifves den 19 dennes: Fem
af de länge s-knade svenska posterna anlände