Idrängen derefter fått orlofssedel för att söka sig an-
Inan tjeust, hade han blifvit sju resor värre. Upp-
Istudsig och begifven på starka dryc er, hade han i
allt förverkat sin husbondes goda tanke. Då slutli-
Igen hr Menck i början af denne månad nödgades
Tföretaga en liten resa på några dagar, så satte han-
Isin son i sitt ställe till att hafva uppsigt öfver drän-
Igen och förmanade denne på det allvarligaste att
luppföra sig väl och icke tillställa något obehag un-
Ider husbondens frånvaro. Emellertid dröjde det
licke mer än ett par dagar förr än Luthman upp-
förde sig oskickligt, söp sig full och körde sön-
Ider en ny droschka; som han skulle hemta från
Jen sadelmakare. Herr Mencks son befallde ho-
nom då lemna ifrån sig nycklarne till stallet och
vagnsbuset samt tillsade honom, att han skulle få
Iflytta genast, så fort hr Menck sjelf kom hem, samt
tog en annan karl att sköta Luthmans göromål,
eburu denne fick bo qvar och hafva -sin mat tills-
vidare. När hr Menk kom hem och gillade sin sons
åtgärder, begärde drängen med spotsk ton awt få
flytta sina saker, ty han vore nöjd att lemna tjen-
sten genast, men då hr Menck ville, att afräkning
först skulle ske och ordentlig aflemning af hvad
Luthman haft om händer, så ville denne icke ingå
derpå, utan hotade att begära polisbetjenters hand-
räckning, ifall han icke först finge sina effekter,
hvarefter han ville aflemna och göra räkning. I
förstugan till hr Mencks kontor hade Luthman yttrat
detta, och. visat sig stursk och näsvis och då hr
Menck bedt honom inträda på kontoret, för att få
veta hvad han vore skylaig, hade ban påstått att
han icke vore något skyldig. Hr Merck hade der-
öfver blifvit så indiguerad, att han, som eljest al-
drig slår eller har slegit sina tjenare gaf honom en
kindpust med afviga handen, men i detsamma fick
han ett slag i ansigtet af drängens knutna näfve,
så att han raglade tillbaka mot väggen och för till-
fället alldeles konsternerades. Då Luthman nu stod
redo att måtta det andra slaget mot sin husbonde,
fremsprang dennes son och gaf drängen ett slag, så
att han föll utför trappan, hvarefter Luihman skulle
hafva hotat att han skulle lära de djeflarne sjupga
tyska.n
Drängen Luthman förnekade sanningen af berr
Mencks uppgifter, samt påstod att hans uppförande
förut varit helt annorlunda än denne uppgifvit, samt
förloppet vid det sista tillfället af annan natur än
grosshandlaren beskrifvit. Han ansåg sig icke hafva
varit i någon ovänskap med husbonden, utan hade
fått ett betyg af honom, hvarpå han ämnat söka sig
befattning vid kropvprinsens stall; tvisten hade egent-
ligen varit med uvga herrn. Denne hade blifvit
misslynt deröfver att Luthman försatte för mycken
tid för profkörning vid det kungliga stallet, och hade
derföre begärt nycklarne af drängen, som i förargel-
sen deröfver gått och supit, dock icke värre än att
han kunnat uträtta hvad. han skolat. Droschkan
hade blifvit något skadad, men obetydligt, vid in-
körandet i vagnshuset. Luthman hade icke vågat
sig in på kontoret, emedan han var rädd för stryk.
Grosshandlaren hade slagit honom vid sidan af mun-
nen, hvarföre han utsträckt handen mot sin hus-
bonde och skjutit honom ifrån sig, utan att likväl
gifva honom något slag. Derefter hade sonen, som
stått färdig att slå till honom med en nyckel i han-
den, . slagit honom i sidan och störtat honom utför
trappan. Något yttrande om att lära herrarne sjunga
tyska hade han icke fällt.
Trenne vittnen voro närvarande.
Bokbållaren Norman, som kommit tillstädes för
någon affär på br Mencks kontor, intygade, att han
funnit grosshandlar Menck och drängen Luthman i
högt samtal i förstugan, samt att den förre tillde-
lade den sednare en kindpust då drängen icke ville
gå in, hvarefter Luthman med knutna näfyen slog
husbonden i ansigtet. Unga hr Menck hade då ka-
stat sig emellan och skuffat drängen utför trappan,
och yttrade hr Norman sin öfvertygelse vara, att
unga hr Mencks handlingssätt varit så påkalladt,
att vittnet just hade stått färdig att göra på samma
sätt, då hr Menck förekom honom.
Vittnet Svedberg, arbetskarl, hade blifvit af Luth :
man uppmanad att i sällskap måed det tredje vitt-
net, Lundmark, hjelpa Luthman med dennes effek-
ters bortkörande. De hade hört Luthman förklara
sig icke vilja gå in på kontoret, emedan han icke
ville ha stryk. Husbonden hade kallat drängen fä-
hund, etc. samt slagit honom i pannan med knu-
ten hand så att hatten föll af, dervid drängen
häftigt sträckt ut sin hand för att afvärja slaget,
och om dervid Lutbmans hand, som var öppen, träf-
fat grosshandlaren i ansigtet kunde de icke upplysa,
men att det icke träffat i öfre delen af ansigtet, det
kunde de taga på sin ed. Föröfrigt voro dessa bå-
da vittnen i vissa omständigheter icke så helt och
hållet öfverensstämmsande.
Klaganden hade vid början af förhandlingen be-
gärt att.de skulle hänvisas till vederhörande prest,
men detta yrkande förglömde han sedermera och
målet uppskjöts, sedan hr Menck legt vigt uppå be-
rättelsen att drängen skulle varit tilltalad för försök
att strypa sin förre husbonde hr Westin.
— I dag afgaf aktor häradshöfding de Berg sine
slutpåståenden i målet angående dråpet å gatlägga-
ren Abrahamsson. Han yrkade att såväl häktade
Lundberg, hvilken föröfvat dråpet, som modern, hvil-
ken varit honom följaktig och uppeggat honom, måtte
dömas att mista lifvet genom halshuggning. Den på
fri fot varande Lundberg ansåg han deremot icke
vara besvärad med någon brottslighet, hvarföre han
emot honom icke yrkade något ansvar.
— Sedan det i dag åtta dagar omnämnde målet
mellan en handtverkare och hans hustru om osämja
i äktenskapet i dag för tredje gången förevarit, och
de båda fått inför domstolen och en talrik samling
närvarande åhörare höra sitt ömsesidiga uppförande
relateras, att han hade slagit hustrun med käppar och
bon hade varit mycket begifven på bränvin, afkun-
nade rätten sitt utslag, som fällde mannen, kärande,
att böta 40 daler och hustrun, svarande, att böta
13 daler, hvarefter de skulle äktenskapet fortsätta.
— F. ds korrektionisten Wickman kar genom Kongl.
Maj:ts utslag blifvit dömd till 4 års allmänt arbete
vid kronoarbetskåren.
— En medelåldrig lendtman ikullföll i dag å Bla-
sieholmen, och bröt sig så illa uti foten att han ge-
nom polisbetjenings försorg måste till värd å laza-
rettet inlemnas.
— I förrgår afton bortstals, genom inbrott i huset
M 27 Qvartersgatan, ett silfverfickur förfärdigadt hos
Breguet i Paris, försedt med en ljusbrun hårslinga
ned guldlås: en syrtut af brun doffel försedd med
svart sammetskrage och svart yllefoder med röda
noppor; en bonjour af mörkgrönt kläde och svart
sros de neple. till foder; ett par byxor af blågrått
släde med bruna och ljusblå ränder; en nattrock af
rödrosigt. ryskt tyg med ljusgrått foder, samt en blå
ch hvitrösig silkesnäsduk.
LANDSONRTS-NYHETHE
Götheborg d. 16 Febr. Vid i går hållet sam-
nanträde med dem af stadens innevånare, som teck-
vat sig till bidrag för en stiftelse till förmån för
sammalt och sjukligt tjenstefolk, beslöts, att ett ut-
kott skulle tillsättas för att utarbeta ett reglemente
ör denna välgörenhetsanstalt. Till ledamöter här-
ti utsågne: hr landchäfdingen m.m. O. I Fåhrenc