penningarna äro förlorade; icke af elakhet eller
af skadeglädje, utan i den öfvertygelse, att de
olycklige, som äro innehafvare af obligationer-
na, träffas af ett rättvist och välförtjent öde,
och att denna förlust skall tjena till en var-
ning för framtiden. (Forts. följer.)